Alla inlägg under september 2009

Av Gitte - 30 september 2009 09:05

      

Tävla HÄR


Övrigt på min agenda idag är att fortsätta funder över vad jag INTE gjort. Låg och filosoferade över den frågan igår, och insåg helt plötsligt att den är helt lysande och faktiskt ger en mycket bättre egen-process än vad frågan ang vad man HAR gjort ger. Faktiskt. Även om jag slog dövörat till länge, var tvungen att höra den några gånger först innan jag verkligen skulle behöva fundera.


Ponera att jag hade fått frågan vad jag har gjort?

Jag hade stolpat upp massa saker och kommit fram till att jag trots allt har gjort en hel del och sen hade det nog varit stopp, för inte tusan har jag bara suttit på min rumpa utan att tänka eller göra något alls.

Men vändningen till det jag INTE har gjort har tvingat mig att tänka utanför mina ramar och försöka förstå vad mer som finns att göra som jag inte har prövat. Inte dumt alls faktiskt.


Vidare; så fyller min förstfödda 21 idag. Eftermiddagen tänker jag njuta av i hans sällskap, och jag kan när som helst plocka fram minnet av hur det var att borsta ut hans långa lockar, klippa hans naglar och dansa till Mora Träsk. Åh, tänk om man finge skruva tillbaka tiden ett par minuter då och då?


Du som fortfarande har små fötter i huset. Njut av dem medan tid är!


ANNONS
Av Gitte - 29 september 2009 22:58

Tja, som några av er såg för en vecka sedan eller så, så har jag svår tandläkarskräck. I fredags när jag var för polering och fixning av tänderna, så bar det sig inte bättre åt än att en lagning av en framtand lossade och det kändes onekligen som en katastrof av klassen svår issmältning på antarktis eller något. Jag skulle bli tvugen att fixa den, snabbt, innan jag fick problem. Som ni förstår är jag inte såå attraherad av att käka treo ett år till tills ytterligare en tand har ruttnat bort helt. Inte en framtand i varje fall. Inte för att jag är så himla jätteengagerad i mitt utseende, men någon måtta på förfallet får det allt lov att vara. Det fanns inget tänkbart alternativ, bara att sätta upp en tid, och den tiden begav sig idag.


Javisst, jag medger. Jag FÖRSÖKTE avboka tiden igår. Utan framgång. Det godtogs inte, inte heller mina skäl till avbokningen. Att jag inte hade råd egentligen heller utan ville vänta till nästa månad var inte heller giltigt förfall, utan jag kunde komma NU och betala när jag kunde. *suck*.


Nåja, för att göra en lång och rolig historia kort, så har jag då fått prova på att laga en tand med lasermetoden och efter att ha fått en ordentlig bedövning, faktiskt dubbel sådan, så gav lasertjosanmojjen som fixade tanden A.B.S.O.L.U.T inget besvär alls! Förvånad Jag blev nästan lite besviken över att det skulle ta närmare 30 minuter för att bedöva tanden, och mindre än 30 sekunder att laga den Förvånad. Jag hann inte ens med att uppleva något obehag, inte att rycka till, inte att börja gråta, inte att vilja lämna stolen och det kändes som om en viktig poäng med att få gå till tandläkaren försvann när jag inte fick spela ut något drama överhuvudtaget och på lätta -men absolut nästan besvikna ben- gick jag till bilen inte många minuter efter att tanden var lagad. INTE en endaste ADRENALINKICK mer än glädjen och överraskningen över att inte ha upplevt något obehag. Det var nästan som ett antiklimax!


Nåja, lite synd om mig fick jag i alla fall uppleva att det var om mig innan bedövningen släppte. Jag menar, hur kul är det att dricka kaffe när man har en fullständigt bedövad läpp?


Ps. Vad tycker ni om mitt nya utseende? Ja, altså inte mitt utan bloggens förstås! Kändes lite mer lättsmält än det förra rutiga alternativet...

ANNONS
Av Gitte - 29 september 2009 14:04

-"Fattar inte du att det sitter potentiella köpare som söker just dina tapeter, men eftersom du sitter och gömmer dig så får de hitta andra alternativ?"

Han spände ögonen i mig och jag blev liten som ett frimärke. Hjälp! Vad sysslar jag med?

"-Antingen får du börja göra något konstruktivt eller så kan du lika gärna... " (Sedan fick jag ett par alternativ som ser illa ut i tryck, de gav dock ett gott skratt vid tillfället; denna luttrade herre, personifierar rå hjärtlighet Cool).

-"Du tror väl inte att folk skall kunna hitta dig bara för att du sparkar upp ett par annonser på blocket, och sen är det bra med det?"


Han var inte nådig kan jag säga. Tillfället ligger någon månad tillbaka i tiden. En återkommande kund som beställt tapeter lite då och då skulle göra en resa neråt mina krokar. "Kan jag komma förbi?". Självklart kunde han det.


Problemet uppstod när han ställde frågan hur jag marknadsför mig egentligen. Och jag hade väl inte -enligt hans bedömning- tillräckligt bra svar. Och han kontrader med frågor som fick mig att vrida på mig av förlägenhet och ordentliga besvär. (Varför skaffar du inte hemsida? Varför låter du inte någon som kan, ta dina bilder? Eller går en fotokurs? Varför går du inte ut med information om det du är bra på? Hur mycket behöver du öka din försäljning för att gå jämt ut? Har du tänkt att leva rästen av ditt liv utan att kunna ta ut lön? Vill du inte kunna försörja dig på det du gör? Orkar du ha det såhär i längden?).


Sedan dess har han mailat mig lite då och då, "Har du ökat din försäljning nu?". Och jag svarar nja, eller nä, eller kanske eller nej varje gång. Och jag får samma följdfråga varje gång "vad har du INTE gjort eftersom du INTE gör det?".

Och så får jag sitta och klura ut vad jag INTE har gjort, för om jag hade gjort det jag INTE har gjort så hade jag ökat mitt resultat. Behöver jag tillägga att han är konsult inom näringsverksamhet till yrket? Men jisses, vad jag behöver dessa sparkar i arschlet för att få loss tummen lite grann. Senaste tiden har han ökat trycket, så nu kräver han rapport och han kräver att jag motiverar det jag INTE gör som jag själv kommer på att jag HADE kunnat göra, eller BORDE göra och jag känner mig som en komplett idiot mellan varven.


Varför har jag ex inte annonserat i en tidning för intresserade eller potentiella kunder?

-"det är pinsamt, tänk om folk inte tycker om mitt urval".

-"usch, nä, och fy" och liknande.


Har jag funderat över vilka målgrupper som är mina potentiella kunder?

-Nej. Inte egentligen. Jag har inte gjort en enda målgruppsinringning, fast jag vet ju, om jag tänker efter att jag kan peta ut ett par grupper och yrkesverksamma.

-Hur hittar jag dom?

-... blocket?

-Når jag ut på ett rikstäckande plan där?

-OM jag har TUR.


Sådär tramsar jag på. Och min käre jobbiga, besvärliga, elaka, hemska, fruktansvära tyrranniserande KUND (som dock håller på att förvandlas till en betydelsefull vän och inre samvetsröst; min egen Benjamin Syrsa) gör en hel del, för att sätta press på mig, och att bli en stor infekterad varbildande finne på mitt arschle.


Så för ungefär en vecka sedan, när jag mottog hans senaste korta lilla mail med en jobbig fråga som jag var tvungen att respondera på, så satte jag mig själv i verket och började för första gången gå in i processen; hur skall jag göra för att lyckas bättre med det jag gör...

Därav har jag letat kontaktytor, medlemsinformation för en del nätverk, funderat över mitt eget behov av nätverk, satt ut en annons som kommer att publiceras i tryckt form (hjälp!), funderar över om jag på något sätt kunde göra något mer, än bara köra rea någon gång om året, etc. Har du några goda tips att ge mig, så snälla, lägg en kommentar. Nästa mail tänker jag besvara med en lång lista med olika åtgärder.


Men jag kan väl villigt medge att jag behövde den här URJOBBIGA BESVÄRLIGA, HEMSKA, KRÄVANDE kunden. (det sista var en kommentar lagd med direkt hänvisning till dig, du vet vem du är Kyss)

Av Gitte - 29 september 2009 13:15

  

Åh, självklart måste jag bara vara med och tävla hos Gallerry, och självklart måste jag visa ovanstående bild. Se vad hon har skapat! Såå fin, så fint motiv, och förstås, jag rodnar lite och jante klappar allt han orkar på mig, men se... Ser ni vilket bakgrundsmönster hon har använt? En av mina finaste blomtapeter om jag får säga det själv.


Blir ju så glad när jag ser den! Oj! Wow! Åh, vad det drar i min "VILL HA-tarm!". Såå söt!


Det finns fyra varianter till, så spring genast in och kika på dem här och delta du med!


Nu hade jag förstås gärna vunnit den här, nr 1, själv, men jag vinner inte på tävlingar (därav tycker jag egentligen att det är roligare att arrangera tävlingar själv, än att ställa upp, det är alltid roligt att förmedla vidare saker, och det får mig att känna mig som en vinnare! På tal om det, så är det bara en dag kvar på MIN utlottning med vinster från LOLLOPARD ).


Av Gitte - 29 september 2009 12:07

Jag har idag mottagit en betalning med ett belopp och en märkning jag inte kan placera. Om du vet med dig att du har fört över till mig, alt har fört över till fel person och ser det här, så hör av dig via mail till mig: bortbytingen@telia.com.

Jag har nämligen ingen färdig försändelse liggande med detta namn, så därav min bestörtning. Min egen dator kraschade för någon vecka sedan och jag kan därför inte söka på via mailhistorik heller.... Ber om ursäkt för detta!

Av Gitte - 28 september 2009 05:03

03,48 slog jag upp ögonen i det bäcksvarta mörkret. Klarvaken. BLING!

Vände och vred mig en stund och tänkte somna om. Lyssnade på vinden utanför fönstret. Det blåser rejält här på västkusten, rakt in från havet. Kom på att jag nog fick springa upp på dass innan jag ens kunde föreställa mig att somna om. Så jag gick upp och tände ljuset och sen var det totalkört. Min arma hjärna spelade mig nog ett melatoninspratt, så jag kapitulerade och insåg slaget förlorat. Lika bra att gå upp och sätta på dagens första balja kaffe.


Då jag har sorterat ett halvt sekels garantibevis, kvitton, betalda räkningar, bilpapper etc, etc, etc, det senaste så hade jag även grävt fram dessa här i en hög:

  

Exclusive fashions by Mattel nr 1, 2 och 3. Alla 3 märkta 1963.

Tre små miniatyrhäften, japantryckta. Baksidan skriker ut: "Don´t accept imitations. Look for the Mattel identyfying wrist tag, attached to each GENUINE Barbie, Miss Barbie, Midge, Fashion Queen Barbie, Ken, Allen and Skipper doll."


  

Skipper/Allenbladet överst är en liten dubbelsidig folder. 1963, mattel. inc, printed in Japan.

Barbie & Ken, and barbies best friend Midge, märkt: 1962, by Kokusai Boeki Kaisha/LTD, Japan

Exclusive Fashions by Mattel, book 3, Märkt 1964, by Kokusai Boeki Kaisha

Saknar tyvärr book 1 och 2, för jag antar att även de finns.

Här någonstans måste Scooter ha dykt upp, eftersom hon inte finns med i böckerna på den övre bilden?


Här kommer den som är absolut slitnast men finast. Tyvärr fick jag inte till någon bild där jag hade vecklat ut hela, det är en låååång folder som viks ut i massa utvik och med foton på bägge sidor.

Barbie kommer till Sverige:

  

Brios barbiekatalog som jag har bytt till mig av Elof.

Kristianstads boktryckeri, tror att den är tryckt 1965 om jag tolkar sifforna rätt. Det här kan dock inte vara den allra tidigaste katalogen, då jag har för mig att hon kom hit ungefär två år tidigare. Men lite kul är det att det står på Ricky-sidan att "RICKY kommer ej till sverige förräns 1966". Så nu vet vi när han kom i varje fall! Glad

Häftet är väl bläddrat och slitet, har varit tejpat men på grund av ålder har tejpremsorna torkat ihop och ramlat av. Häftet är dock såå fint, trots slitage, och jag bläddrar och tittat så försiktigt jag bara kan. Suger i mig av alla bilder, framförallt från den här då den är väldigt informativ, försöker se alla beståndsdelar i alla uppsättningar som här har fått svenska namn:

Lyss så exotiskt:

Sommarmarknad

Barbie i hushållskola

Invitation till te

Gyllene aftontoalett

Tusen och en natt-dräkt

Paradkostym

Vinterulster

Tvådelad piratpyjamas

klädd för krocket


Asså, jag kan fortsätta hur länge som helst Skrattande Helt underbara vardagsnamn som samtidigt speglar sin samtid och som gör det lättillgängligt för svenska tonåringar den här tiden när det begav sig, att appellera in dockan i sin vardag. De gånger jag ser diskussioner ang barbie idag så är det oftast de internationella/originalnamnen som används. Undrar om någon skulle förstå vad jag menar om jag ex söker en stövel till "Ruskväder 949"?


Åh, jag blir som en liten flicka igen när jag ser bilderna. Det har en mycket hög nostalginivå för mig måste jag säga, då jag hade "oturen" att få "nöja" mig med ärvedockor som liten. Jo, en tnt-docka hade jag, måste varit köpt någonstans kring 1977-1978 någon gång och jag fick önska mig henne länge. Jag hade ju så mycket barbiegrejjer med mig redan när vi flyttade till Sverige, så det var liksom inte "nödvändigt" att köpa nytt till mig. Jag, en stackars arvegodsflicka som fick hålla mig till tåls med Midge och flintskalliga Barbie med paruker, ett par mesiga bubbelcuts och sånt tråkigt. (!!Förvånad). Idag skulle jag ge vad som helst för att återfå min barndoms barbieutrustning ärligt talat, och då skall det vara det här tidiga sortimentet, då det var just det jag hade "oturen" att få ärva.


Min kusin hade världens finaste dockor och saker till. Nya. Och moderna. Med jeans som hade utsvängda ben och sånt. När vi skulle leka (ibland vi två, ibland flera stycken, med olika framgång för hur länge leken kunde hålla) så la vi allt i en hög på golvet och valde i tur och ordning.

-Den dockan vill jag ha.

-Pax för den.

-Du hade den förra gången, det är min tur nu.

-Åkejdå men då skall jag ha skivspelaren.

Sådär höll vi på. Det var oftast de andras grunkor som valdes först. Mina fick ibland skrapas ihop i en hög, sånt som ingen kunde tänka sig att ha. När leken var klar så delade vi nogsamt tillbaka allas tillbehör och vi visste på minsta skon eller handväskan vem som var vems. Tror det kan vara där jag har grundlagt min känsla för solidaritet, för trots mina fula dockor och dockkläder fick jag alltid vara med. Och brudklänningarna var ibland till och med gillade, i varje fall i de perioder någon av dockorna hade träffat någon hon blev riktigt kär i, sist vi lekte. Vi kunde nämligen ibland hålla igång våra figurer och lekar och de fick så småningom ochså personligheter med tiden. Det blev nästan som ett "extra gäng" att hålla reda på, som vår tids dokusåpa ungefär. Lekarna kunde börja med en resumé av föregående avsnitt, ungefär. Jag tror till och med, när jag tänker efter, att jag skulle kunna resumera någon av långdragarna än idag, ärligt talat. Men jag tror att jag låter bli att göra det härOskyldig.


Tänk om jag då hade vetat att jag lekte med grunkor som skulle bli klenoder? En av dockorna var en gåva som förstaägarens far hade fått som Steward (eller var han Pilot? Blev osäker där) på SAS, och som reste "over there", och det var också han som plockade hem de första dockorna till ursprungsägarinnorna innan de började saluföras i danmark första gången. Sånt lekte jag med. Stackars mig. Eller hur?


Epilog: Kan förtälja att min bror och hans kamrater sprängde någon av dockorna i luften med en kinapuff eller två. En docka blev militärmålad, eftersom hon skulle följa med big-jim på skogskrigszon, och där var man tvungen att vara grön i ansiktet, eller camouflagemålad. Hon blev aldrig sig lik efter det. En docka slet jag benet av i ilska, vet jag. Min TNT-docka finns nog kvar, men resterande försvann en efter en, tills min mor fick nog och gav bort de sista resterna och framförallt min fräkniga MIDGE som faktiskt var favoritdocka nr 1. Den sörjer jag nog mer än alla andra, inte minst för alla roliga lektioner hon gav i sexualkunskap om inte annat.


För hallå. Vad trodde du att Barbie och hennes vänner ägnade sig åt på alla otaliga fester och dates, efter att de hade stängt sina jeansboutiquer och frisörsalonger? Skäms






Av Gitte - 27 september 2009 11:56

Sa jag och sträckte fram den här framför sambon:

  

-Den é la söt?

-Nja, det vet jag inte.


Sambon såg mäkta skeptisk ut. Jag hade just visat honom en bild från Helenas blogg (retro-tokig) från deras sovrum, en tanke som faktiskt attraherade mig efter att ha tänkt hel fondvägg bakom sängen tidigare.

-Ja, vi kan göra så om du vill, säger han.

-Men vad tycker du?

-Jag tycker ingenting, säger han. Jag har blivit ALLERGISK mot tapeter.

-?????


Där ser ni vad jag ställer till i min omgivning.Tapettanten numero uno, immuniserar alla hon kommer i närheten utav, eftersom hon inte kan prata om annat.

Jag har insett att jag kommer att sluta cyklande runt med tapetpåsar på styret och att jag kommer att natta alla mina rullar varje kväll, väl förvissad om att de har optimal omgivning för att inte åldras, och jag kommer att bevaka mina skatter med mitt liv. När jag blir riktigt förvirrad kommer jag att gå runt och rabbla produktions och variant-nummer, Duro 295, Alcro 8645, Accord 1518, Macgregor 2895 (eller vad de nu heter; jag hittade på nummerna där jag sitter) etc, etc, etc och gå in i mina egna tapetdimmor tills någon inser mitt bästa och låser om mig för gott.


Ett scenario så gott som något. Bara jag får mina tapeter med mig! =)!



Av Gitte - 27 september 2009 09:53

Gårdagen försvann i feberns tecken här hemma hos oss.


På morgonen var lilleman het som en kamin, så det var att ta fram tempen. Den visade 40, 4+0,5, dvs, 40,9.


Panik. Farligt nära gränsen som ger en risk för feberkramp och dessutom hjärnskador om det skulle fortsätta stiga, så det blev till att försöka få i ungen alvedon; flytande gick inte, suppar hade vi inte hemma och tabletter kunde han inte svälja. Goda råd var emellertid billiga, så tvärsemot alla rekommendationer om vad man ger till barn, så fick det bli en halv treo, den gick ner och var dessutom "god".


Febern fortsatte dock stiga de första tio minutrarna så av med alla paltor och ner i en så kall dusch som möjligt, där han fick sitta och huttra en bra stund. (jag motstod min lust att BARA sätta på kallvattnet).


Det tog skruv och snart visade tempen på 39,7+0,5, dvs, 40,2, så det var på väg åt rätt håll. När han var nere på 39,8, vilket tog ett par timmar, så vågade jag mig på att ta vår ENDA bil och åka till apoteket. Men det var bra nervöst en stund där. Och han låg som ett frimärke i sängen mestadelen av dagen. Vaknade korta perioder och sen somnade han igen, orkade inte ens hålla huvudet uppe.


Nåja, dagen gick, och vi puttade i honom febernedsättande i enlighet med alla föreskrifter och klockan, ville inte riskera att febern stack upp igen. Kändes bättre på kvällen och gick till sist och la sig för natten. Vi förvarnade om att vi kommer att väcka honom för att ge medicin och ta temp.


Nattemp: 36,3+0,5 ger en normaltem på 36,8. Han fick ett par suppar ändå, och så får vi avvakta dagen idag. Han ser emellertid välmående ut och verkar inte alls febrig.


För er som inte har barn var det här helt ointressant, men jag kan säga att det var panik en stund, men nu efteråt blir det ännu mera underligt. VAD ger en riskfyllt hög febertemperatur under flera timmar och utvecklar sig till helt feberfri inom tio timmar? Skumt. Vi avvaktar dagen.

Presentation

Translate

Mitt tradera, Bortbytingen@

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10
11
12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25
26
27
28 29 30
<<< September 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se