Alla inlägg under mars 2010

Av Gitte - 31 mars 2010 23:59

Det var riktigt riktigt skönt att komma hemifrån, även om det som vanligt hos oss blir full panik sista minuten och vi alltid kommer hemifrån lite senare än vi tänkt. Förstår inte varför? Det kan absolut inte ha att göra med min bristande förmåga att planera, och att inse att man kanske måste göra vissa saker innan man ger sig iväg, och kanske helst i god tid också? Medan sambons packning var klar sedan länge så började jag sådär tio minuter efter utsatt åktid, fundera över; "kanske är bra att ha med lite kläder? Tandborste?" och givetvis allt det andra. Då jag hade tänkt hinna med lite jobb också under tiden jag är ledig *hrm* så tog jag förstås med massa sorteringsjobb som jag inte får gjort annars. Och det var egentligen det enda jag hade packat. Och förstås en leverans som jag skulle göra på vägen, den var ju viktigast förstås. Men det är ju jobb förstås, så det är klart att man har med sig så man klarar sig av den varan när man tar några dagar off...(någon som kan rekommendera ett lämpligt ställe där det utförs sinnesundersökningar??)


Nåja, det fick bli väl, iväg kom vi och leveransen på vägen gick galant och sen bar  det av.


Ikväll har vi då installerats i husvagn jag och sambon. Två barn i bastukammaren och ett barn hos farfar och ett barn anländer imorgon, Nadja som var ledig för sitt intagningsprov förra veckan ville inte ta torsdagen ledigt hastigt och lustigt. Vi har också redan antastat bastun och kastat massa vatten på den, vedeldad förstås som sig bör; och ställt upp både bil och släp i starklar position; och jag har fått nogranna instruktioner på hur jag skall koppla av och koppla på släpet och hur jag skall låta bli att låsa bakluckan och allt det andra. Så jag är väl grillad och är helt inställd på att det absolut inte är att betrakta som trafikfara att släppa ut mig med detta släp. Asså, vi pratar om ett släp som säkert klarar en hel kubiks packning (jag underdriver nog inte, tro mig!). Jag tror dock att sambon redan ställt in sig på att kasta sig iväg för att rädda mitt ekipage när det har havererat på vägen. Förstår inte varför han aldrig litar på mig när jag får för mig något? Sonen åker med imorgon, dock inte så mycket för att hjälpa till utan han har ett annat event på sin agenda, så bära får mamsen allt göra själv.


Men hur som haver. Det är skönt att komma hemifrån och se något annat än det man har omkring sig varje dag annars. Och, imorgon så är det vägen som gäller. Okejdå, ni skall slippa min vanliga bilfararlåt, den här gången... =)!

Ha en bra dag imorgon alla!


Ps. Ni gick väl inte på den lätte? Här slipps ingenting!


Av Gitte - 31 mars 2010 10:00

Igår hade jag riktigt riktigt roligt. Hann inte alls med det jag skulle, helt enkelt för att jag sålde riktigt bra. Jag packade, svarade på mail, åkte till lokalen och letade uppgifter och packade och skickade och det var en sjutusans till flyt. Helt underbart. Det är så livet som säljare skall vara!


Skall försöka ta till mig den lärdomen och omsätta den lite mer under månadens gång, vem vet, kanske kan jag till och med få till det och överleva på det jag gör utan att jämt och ständigt uppleva paniken komma krypandes vid varje månadsslut, för att jag inte kan täcka mina utgifter.


Jag är nämligen lite dumsnäll måste jag medge. Jag vill hålla låga priser på det jag köper in. För att det skall hålla i längden så måste jag helt enkelt i ganska snabba frekvenser bli av med mer av det som kommer in; annars går jag back och det är ju det jag har gjort månad efter månad efter månad i långa loppet. Mentalt VET jag att mitt alternativ är att ta ut mer på det jag säljer, så att det täcker min utlägg och inköp i snabbare och mer tillfredsställande takt, om man beräknar att jag oftast köper större mängder och blir av med små mängder, inom överskådlig tid. Och att de fåtalet jag blir av med måste täcka det stora totalet, och helst generera lite över också, då jag mest tycker att livet som företagare går ut på att alla andra vill ha pengar i ett.


Men jag vill ju inte jobba så.... så mitt löfte till mig själv blir att jag skall bli liiite bättre på det i varje fall, för annars får jag snart inse att mina egna brister och, personliga tillkortakommanden, bemästrar mig och jag får fundera på om jag skall göra något annat som gör tillvaron lite enklare. Insåg detta vid månadsslut nu, då jag helt plötsligt fick en lön insatt för utfört arbete och nästan betraktade detta som en kul överraskning och BONUS! Jisses, lön för att jobba, det har jag glömt hur det var.... att få betalt för utfört prestation, eller till och med utan att begå en prestation, genom att bara befinna sig på ett ställe en stund och göra det man förväntar sig utav mig. Det var så ovant så det är inte sant, och när den känslan lade sig så började jag fundera lite över "vad fasen håller jag på med egentligen??" Så nu gäller, bot och ändring ELLER förändring. Vi får se, jag ger det ett litet tag till.


 Skall jag döma mig själv, så är jag helt okej och till och med bra på att köpa in. Och att göra urval, chansar gärna på tokigheter som jag inte kan ett skvatt om, som jag inte har en aning om ifall det finns intresse eller ej och ryskroulettar mig fram. 8 av 10 gånger får jag god respons. Sen gör jag förstås också en massa felprioriteringar, eller felberäkningar av omfattning av intresse, men tröstar mig med att de som har köpt har varit väldigt nöjda med det de fått. Och det är helt underbart roligt, och det som ger en hel del bekräftelse och lust att fortsätta trots att marknaden för mig är liten. Knappar är ett sånt exempel. Jag älskar ju som ni vet mina knappar, men jag går knapp-ast (ha!) vinst på dem, när jag säljer dem styckevis eller i lot. Inte ens när jag själv tycker att jag lägger mig dyrt. (Vilket iofs oftast till och med understiger grossistpris för nya knappar av motsvarande kvalitet, före momspålägg till och med, insåg jag när jag ville ta in lite roliga moderna varianter... har avvaktat med detta av det skälet. Inte kan jag ta ett par gånger mer för nya knappar än för fantastiska varianter gamla knappar? Det borde vara tvärt om...)


Tja, jag processar lite fram och tillbaka med mig själv som ni märker, och därför blev det himla roligt igår. Att ha en full och lång arbetsdag -med övertidstimmar- där jag jobbade 100% effektivt och betade av en kund i taget var helt helt helt underbart. Det måste jag försöka jobba mot att uppleva mer av i framtiden, helt klart!


Idag gör jag en sista koll på kontot vid 15,00 för sista utskick innan påsk, sen tar jag skick-påskledigt och pack-påskledigt, åker till svärfar under eftermiddagen, och sedan imorgon är det dags för knapp-färd. Jag kan knappt bärja mig. Vet att det finns en helt fantastisk liten svart blommig knapp som väntar på mig, som på bild ser ut att vara omkring 40-tal. Skall bli sååå spännande att få klämma lite på den och se vad det är för material. Plast eller bakelit?

Bloppis-annons
Av Gitte - 29 mars 2010 20:47

24 timmars rea på fondtapeter och retrotapeter. Passa på att tapetsera i påsk?

25% på ord pris (150-400 pr rulle, de flesta varianter 200:- pr rulle ord).

Reapriset gäller vid beställning under hela dagen imorgon Tisdag, med slutförande före påsk. Ja, självklart, ni som kikar in ni förstår att det är en knappresa/bollfransresa som gäller och jag frigör förstås medel för det. Vore synd att missa godbitar för att pengarna tryter? Eller hur?


Porto tillkommer enligt postens tariff. Rean gäller endast via bloggsvar nedan, och gäller beställningar gjorda före eller under dygnet 30/3 (annars hinner jag inte packa och skicka före påsk, har även tänkt ta mig ett par dagar ledigt under påsk). 


Se ex nedan samt alla varianter via denna länk:

                                        

OBS! Den här annonsen är inte längre aktuell!
Möbler & Heminredning, Säljes - Falkenberg (Hallands län)
Pris:    200:-
 
Av Gitte - 29 mars 2010 16:12

Im back on tradera. This time to stay! Har just packat gårdagens utgång och ser spänt fram emot kvällens och morgondagens packningar. Det är så roligt att ni kan inte ana och jag är såå glad för de goa mail jag har mottagit den sista tiden.


Ah! Torkar en tår. Och glädjs åt alla återseenden. Och ja, jag har saknat er med. Och jag blir super-super-superglad över era gulliga rader som skickas genom auktionerna, och över att ni lägger mig till era favoriter igen. Och över goa, snälla, fina, rara omdömen jag får. Skruvar lite på mig dock, riktigt så snälla omdömen har jag väl ändå inte gjort mig förtjänt av? Men blir förstås superglad! Både över att det verkar märkas att jag verkligen försöker göra mitt bästa för att packa så gott jag kan (asså, hrm. Jag packar riktigt räligt. Men försöker få det hållbart snarare än vackert. Jag kommer aldrig kunna ställa upp i tävlingar om att packa vackert...) och att ni gillar det ni lägger bud på.


Jag börjar rent av känna mig riktigt varm -och glad- i kläderna igen! OCH! Jag skall också tillägga, att tack vare er så kommer jag att kasta mig iväg på en knappresa på torsdag, så vem vet vad jag har med mig hem till nästa vecka! (viskar lite lågt: bollfransar hopppas jag varmt på!)

Nu har vi nämligen bokat in att på onsdag åker vi till svärfar. På torsdag lånar jag bil och släp. Och sen blir det vägen för mig igen. *looooove*.


Torsdag sena-kvällen återansluter jag med familjen, och vi har tänkt oss ett par, tre nätter hos svärfar i väneryr, så jag passar på att fråga Ada/Mirjam (retroforum) och Helena (retro-tokig) om ni är superupptagna på långfredagen, kanske??

Av Gitte - 29 mars 2010 06:11

Läste lite på facebook när jag nu gick upp i arla morgonen med åtminstone en timma för mig själv innan det börjar röra sig under barnens täcken. Sambon har åkt till jobbet, det är tidig vecka för honom denna vecka. Ser då en liten bild på en storbarnsmammas (en gammal internetbekant från storfamiljslistan på kanalen) yngsta som har tagit hål i öronen. Åh, vilka goa minnen jag fick av det... Har ett par såna "ta hål i öronen-minnen" som jag nog aldrig glömmer.


Först på plan att ta hål i örat var nästäldsta sonen.

-"mamma" sa han. "får jag ta hål i öronen?".

-"Javisst", svarade jag, som alltid. "När du blir 25 får du göra vad du vill med dina öron". Jag såg ner på den blivande 5-åriga sonen som hade morbror som idol. Morbror som har både hål i öronen och massa bilder på kroppen, och då menar jag verkligen massor av bilder. Överallt. Jag är lite osäker på om han har hudytor synliga på sina armar längre. Och varhelst man ser klädkanter i övrigt så tittar det en spets från någon tatuering fram någonstans. En man med bilder på, en sån man kan ta med sig på toa om man vill ha något att läsa ungefär. (Fasen vad det bär emot att kalla sin lillebror för man. Men jag måste väl inse att han inte kan betraktas som pojk längre vid fyllda 40? *asg*).


Hm. Inte tänkte väl jag på att man hör vad man vill när man är i den åldern? Och inte visste väl jag att morbror hade frågat den lille parveln vad han ville ha i födelsedagspresent bara dagarna innan, och skrattande hade föreslagit hål i öronen? Jag märkte bara att sonen var angelägen om att få komma hem till mormor den där helgen och att han hade bestämt med henne att han skulle sova över, och det var först i efterhand jag fick veta att han genast hade bett mormor slå morbrors telefonnummer och att han hade berättat jublande:

-"Nu har jag frågat mamma, jag fick!" Och sen hade de bestämt tid för en killtur på stan dagen efter.

Min mor ringde mig vid middagstid lite bekymrat, efter att herrarna kommit tillbaks. Och återgav försiktigt att Olla /min bror/ och Jari hade varit i stan och att Jari nu hade hål i ena örat.

Jag gissar att mitt illvrål fick det till att slå lock för örat på min mor, och jag ringde genast broder som blev lätt ställd.

-"Men" sa han. "Jag skojjade lite med honom och sa att han skulle fråga dig, jag trodde ju inte att du skulle gå med på det, men när han fick och det var vad han önskade sig så tog vi en killtur på stan till guldsmeden...."

-"Men jo" insåg jag. "Han frågade. Och ja sa att han fick. När han var 25, han hörde nog inte det sista". Då insåg jag hur dumt det var alltihop, att ett hål i örat inte är någon fara och att jag hade mig själv att skylla.

(Stort tack käre bror för att du valde en guldsmed och inte en piercare...).


Så gick det till när mitt första barn fick hål i örat, och jag kan ju säga att den dagen vi bytte ut den glittriga pärlan mot en ring i örat var han lyckligast i stan och det hålet sitter fortfarande prytt av en ring. Jag tror att det var första gången han uppenbart lyckades att göra precis som han ville, med ett uttalat överinseende från mig; fast kanske med lite annan tolkning än vad jag har menat. Det skulle ta mig många år att inse att han nog är lite bokstavstolkare den pojken. Men konsten att göra saker på sitt sätt, lyckades han att utveckla till en färdighet ganska snart och så har det varit under hela hans uppväxt tror jag. Ganska snart var det dags att traska dit även med storebror som också ville ha en ring i ena örat och nu var det väl inte läge att säga nej eller att ens fundera på det? För honom var det nervöst, och jag minns att vi hade en guldsmed som sa att det inte gjorde ont och att det gick över fort och så vidare. Det blev inget bra. Gör det ont så kan man inte säga att det INTE gör ont, inte ens till barn för att de skall sitta still den sekunden det tar, så när det var dags för dottern, några år senare så hade jag noga inpräntat henne att det här gör ONT och det skall man veta innan man gör det.


Nåja. Hon var ju tös. Så med henne hade jag aldrig några betänkligheter, speciellt inte nu när bröderna var ringförsedda bägge två. Värsta princessåldern var det. Ni vet ni som har haft söta små trippande nätta små princessfyraåringar i huset. Efter två söner så VAR det roligt med en flicka, som får se ut som en flicka, i varje fall mellan varven och brödernas arvekläder. Och hål i öronen ville hon ha. Hon var inte gammal. Lite för ung. Men vis av erfarenheten med de andra så tja, jag var inte svår att övertala när hon själv förde det på tal. Vi talade om för henne att det gör ont, och berättade ungefär hur det går till. Och vi åker till stan för att ta tjuren vid hornen, eller jag menar, ta hål i öronen en lördag förmiddag.


-"Vill du sitta i mammas knä"? frågade jag. Men nej. Självklart inte. Inte hon. Hon fick krypa upp framlänges och satte sig sedan tillrätta i håltagningsstolen hos guldsmeden och tittade mig stint in i ögonen med lätt sammanpressade käkar. Jag glömmer nog aldrig den blicken.

-"gör det mycket ont, mamma?". Jag såg att guldsmeden tog sats och skulle säga något, men jag förekom honom.

-"Ja". sa jag. "Det gör det. En liten stund. Sen kan det göra ont ett tag efteråt medan det läker;, men det är viktigt att du sitter still med huvudet medans guldsmeden tar hålet".

-"åkej". sa hon. Och tittade på guldsmeden som hade håltagningsapparaten i handen.

Han tittade lite förvirrat på mig och sen på henne.

-"skall vi?"

Hon nickade. Och han satte den till örat.

-"när jag säger nu så nyper det till." Hon nickade utan att säga ett ljud.

-"Nu!" ha han. Hon satt fortfarande still, sa inte ett ord. Rörde inte en muskel innan han sa:

-"Skall vi ta nästa?" Hon nickade och vi vred runt stolen och hon satte upp det andra örat.

Han satte håltagningsapparaten till örat.

-"är du redo?". Hon nickade.

-"Nu!". Hon satt åter blick stilla tills han sa att hon var klar. Då vände hon sig mot mig och sa:

-"Du hade rätt mamma. Det gjorde mycket ont. En liten stund". Sen tog hon stolt speglen och beundrade sina rosa glittriga öron. Som snart antog en liten nyans av rodnad.

-"Åh vad fin jag vblev mamma". Hon var absolut belåten med resultatet.

Då vände sig guldsmeden till mig och sa:

-"det här var en helt ny upplevelse för mig. Jag har aldrig mött en mamma tidigare som säger till sitt barn att det gör ont när man tar hål i öronen. Det vanliga är att man säger till barnen att det inte är något farligt och att det inte gör ont, och sen upptäcker barnen vid första hålet att det GÖR ont och sen får man övertala dem länge och väl till att ta även andra hålet, ibland går det inte alls utan det låser sig helt.

Det här var helt fantastiskt även för mig och jag lärde mig nu hur jag skall göra nästa gång. Man kan inte ljuga för barn utan att det slår tillbaka efteråt, då kanske det är bättre att vänta något år tills de är redo?" Jag blev helt ställd. Men självklart väldigt glad för hans respons. Det satte sig i själen som ett litet litet guldminne och är ord jag har plockat fram många gånger sedan dess när det har behövts. Men det är  en av de få gånger jag har kännt en sådan omedelbar och fullständigt genuin respons av någon för något som jag har gjort.


Men jag var också väldigt stolt. Över min lilla lilla stora duktiga flicka som gör det hon skall utan onödig klagan. Det skulle komma många sådana sekvenser senare fram i uppväxten, och det är en egenskap hon har haft god nytta utav millt sagt. .


Min lärdom av detta blev; och det hoppas jag att jag har anammat under årens gång;: att varken försköna, förvärra eller ljuga för ungarna när de stått inför situationer som gör ont, som ger smärta och som bara måste genomlevas.

Smärta är som allt annat en känsla; en känsla som man bara skall ta sig igenom och överleva. Något som hör livet till! ÄVEN om vi inte tänker på det till vardags!

Av Gitte - 28 mars 2010 23:07

  Ungefär så har vår söndag varit.


-Hur är det, frågade min chef på institutionen där jag vickar; du kan inte jobba söndagar va?

-Behövs jag?

-Ja, det hade varit bra, svarade han.

-Skall kolla om inte jag får ihop det, jag tror det, svarade jag.


Det blev sedan upptakten till en omkastad personsfördelning i familjen denna dag. Jag tror iofs att sambon i ren trots valde att lägga bud på en laptop på tradera just på grund av detta, då ett inhopp i affären för hans del inte kunde bli aktuell. Att jag behöver en sådan är nog bara en dålig ursäkt, eller vad tror ni? Han åkte således till göteborg för att hämta den. Fast han skulle ta omvägen omkring gekås först... så han gick bort.


Nästa hade inget att säga till om, fast jag skall ärligt medge att hon inte opponerade sig särskilt högljutt.

-Nadja, du får ta affären idag, går det bra?

Jag tror inte hon svarade. Åtminstone hörde jag inte att hon svarade. Kanske hade jag stängt öronen redan i förväg, eftersom jag inte hade tagit ett annat svar än ett jakande? Därför ställdes hon i lokalen strax före 11.00

Dottern -som förrästen kom hem nöjd och glad och välbehållen igårkväll från sin tur till gotland för intagningsprov på gymnasiet- såg lätt förvirrad ut när jag gick igenom allt som var prismärkt.

-Kan du inte gå igenom det som inte är prismärkt istället?

-Men? Öhh... det är inte prismärkt för att jag inte har kunnat sätta pris?

-Men vad skall jag ta då?

-Äsch, hitta på något bra. Ta kunden till hjälp. Fråga vad de själva tycker är rimligt. Och kommer ni inte på något, så ring. Kommer du ihåg kassan?

Hon nickade. Jag åkte. Och lämnade henne kvar helt på egen hand. Äsch, klarar hon att ta sig fram och tillbaka till gotland med alla byten själv, så klarar hon även det här. Och oj! Tänk vad mycket bra argument jag fick helt plötsligt. "Klarar du så mycket ansvar så klarar du detta med... " Himla praktiskt, ärligt talat. *mohahaha*


Nåja, jag åkte till jobbet sen. Nu kommer dock det värsta. Hade jag inte mött sambo och två söner på gekås (av alla ställen) så hade jag kunnat LÅTSAS att min dag varit hård. Men att påstå att jag har haft en hård dag efter en gekåstur /som skall vara jobb/ det går sambon inte på. Hade ärligt talat skitkul, och trevligt sällskap hela eftermiddagen. Det var ungefär som att ha semester.


Söndagen är till ända. Imorgon vill vi ha lite solsken, så blir allt finemang.

Av Gitte - 26 mars 2010 09:13

Jag vill absolut byta kropp med min gamla provdocka. *suck*. Hade jag kunnat det hade jag behållt den här klänningen, ALLA GÅNGER!

  

Tycker att klänningen är så sablars fin! Älskar färgen och mönstret.

  

Stod och klämnde på den länge och väl igår. Skall jag lägga undan den?? Vem vet, jag kanske får ett ryck och börjar räkna kalorier framöver? Men nej, jag skulle ju inte containa. Jag skall avvyttra.

Så sömmarna gicks igneom, jag provdrog här och där och tog måtten.

  

Klänningen bakom åkte också ut. 50-talskläningen som jag har visat tidigare. Men den här lila Aspens tolkar jag som en tidigare 60-tal. Från tiden när "tonårsklänningarna" kom. Är det inte märkligt? Det vi kallar tantklänningar idag salufördes som "tonårsklänningar". Bra modeller, knäpp och knyt skärpet, och enkla att skölka och hänga upp. Inga konstiga veck här och där. Och på faller de bara på plats.

Looove them.

  

Och nu har jag lagt bilderna på den här. Det betyder att jag kan njuta av åsynen även om den blir såld. Närhelst jag vill. Måste ju säga att en blogg är absolut väldigt platsbesparande!


För den goda sakens skull får ni även denna i repris. Den är också helt underbart vacker. Den kommer jag önska att jag sparade den dagen jag:

Räknat kalorier tillräckligt länge. OCH. Har skaffat min drömbil!

  


Måste nog visa även en flippad klänning från Fasilko. Kunglig hovleverantör, med empireskärning under byst.

Klänningen är liiite för stor för att sitta väl på dockan, så det får ni tänka bort. Men liite för trång för mig. Tyvärr.

  


Älskar färgerna. Och skärningen. Enkel, men ändå massor av klass!

  

Jag får nästan lust att gå på coctailparty när jag ser den!


Ps. I skrivande stund befinner sig dotter på intagningsprov. Lycka till min skatt!




Av Gitte - 25 mars 2010 22:14

Dagen har gått i ulterapid. Har förstås följt dotterns minsta steg.
"-Har du kommit på bussen?"

"-Har du kollat så du kommer av på rätt ställe?"

"-Är det några förseningar?"

"-Har du kommit på båten?"

Hon har förstås svarat:

"Ja mamma" och "nej mamma" på exakt rätt ställe. Just nu sitter hon på båten, och är rätt så sliten millt sagt. Men ett par timmar till måste hon hålla sig vaken. tur att hon har en bra period just nu, tror att jag har nämnt tidigare att hon har sviter efter en körtelfeber för några år sedan och har perioder då hon sover i skov. Men det här är förstås väldigt mycket för henne stackarn. Till råga på allt fick hon ett samtal under dagen från skolan som ändrade provtiden från 13,00 till 08,15. Det blir tufft för henne. Klarar hon det här kommer hon att klara allt. Nåja.


Lite nytta har då mamma fått gjort. Har lyckats hitta de gamla lakanen i originalförpackningar som jag har en känsla av att jag har tjatat om många gånger utan att visa på bild. De är såå fina. Se här:


Två olika rosbanddekorvarianter är det. Här är nr 1:

  Som ni ser så är det breda band på örngotten. Som gjort för en krustång. (Obs, det gula är ljusförhållandet, de är helvita utan gulnad).     

Dekor nr 2 har lite intensivare rosa färg i rosen på dekorbandet:

      

Även här är det gula bara min blixt. De har legat väl förslutna och plastade och är inte missfärgade. Fantastiskt vackra om jag får säga det själv!


och en blå variant:

      

 Ochså den hur läcker som helst.


Jag var i valet och kvalet, har egentligen klämt på dem ett tag. Bra att ha? Men nej, nu skall vi ju flytta och omstoppslakan eller lakan med dekor behöver jag inte, jag klarar mig med mitt sjuttiotal. Och behöver tömma ur en hel del. Så de åkte upp -mot bättre vetande- på kort auktion. Förhoppningsvis är det någon som både tycker att de är fina och som kommer att använda dem som lägger beslag på dem. Slit dem med hälsan (och ha så kul medan ni gör det!   !).  


Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17
18
19 20 21
22 23 24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards