1979 hade jag just en sådan här röd jacka med ränder på den vida kragen. En täckjacka. Faktiskt den första täckjackan jag hade. En ganska kort modell som blev sådär bullig som den skulle när man knäppte den, och med ränder på ärm och mudden nertill. Jag ville haft en blå med stars & stripes, såna fanns på Kille & Tjej, det visste jag. Men den här fick duga. Sa min mamma. Det var åtminstone rätt modell. Dessutom var de mycket billigare på gekås. Så. Vad skulle jag göra? Den fick duga. Det var i alla fall en riktig täckjacka. Dessutom hade de flesta just en sådan här. Min bror hade en blå. Min var snyggare än hans.

Vi hade inte bott i sverige så länge 1979. Ett par år eller så. Jag förstod aldrig varför alla vuxna blev så förvånade när de hörde det, eftersom jag inte bröt på danska eller finska. Borde jag gjort det? Jag gjorde ju bara mitt bästa för att låta som alla andra i min klass. Kanske var det fel det med, som allt annat.

Det värsta med Sverige var egentligen den äckliga maten. Allt skulle köpas så färdigt som möjligt, även i skolan. Vem tyckte om det egentligen?

Ibland om jag hade tur så gjorde det inte så mycket om jag inte hade ätit ordentligt i skolan. Det hände att mamma tog fram sin sånhär:

och då fanns det bröd, bullar eller ännu bättre; finska piroger, antingen vanliga eller karelska, i frysen. Bara att ta fram och värma i ugnen. Men, nåja, ibland kunde man ha annan tur. Åh, dessa var inte alls dumma faktiskt, fast att de var färdiglagade. Fast inget slår mammas pannkakor, men ändå:

Fast det var inte så ofta. För tyvärr var de för dyra. För oss.

Vi som kom kom till sverige under dessa år. Nog var det mycket som handlade om pengar och att göra det bästa man kunde av det man kunde liksom. Visst drömde vi om att ha det såhär:

eller varför inte såhär:

och jag tror att mamma gärna hade haft det såhär:

Men vi insåg att det inte var till för folk som oss. Så det var lika bra att släppa det från första början. Vi fick ta det som fanns, eller det vi kom över.

Folk som oss, vi var de där invandrarna. Finndjävlarna som kom hit och snodde era jobb och tjejjer och som drack hembrännt och drog kniv. Jag förstod aldrig det här. För inte hade jag sett min mamma varken dricka hembränt eller dra kniv? Visst hade vi knivar i kökslådan och i städskåpet och de var ju bra att ha. Kanske var det för att Svenska knivar var av sämre kvalitet man sa såhär?

På våra stod det Martiini, och det är klart, och tja, jämfört med en Martiini-kniv var nog inte morakniven användbar till mycket. Men, inte var det ofta de var framme liksom?

Hos oss bodde det ingen pappa. Hade jag bara haft en pappa hade allt varit annorlunda, kanske hade vi lekt mer med knivar och druckit brännvin, om inte annat så hade i alla fall Eva.P fått komma hem till mig. För sin mamma. Visserligen hade vi fortfarande varit "finnar" men min mamma hade nog inte varit "karltokig" i alla fall. Jag förstod inte det där riktigt. Altså. Den kvinna som bodde med en man var inte karltokig och min mamma som ingen hade, var karltokig? Jag fick inte ihop det där. Egentligen borde det varit Eva.P´s mamma som var karltokig i sin man. Fast, jag hade faktiskt varit med mamma på Wessels när hon pratade med en man, en jobbarkompis, altså en som jobbade på samma ställe som hon, där hon svetsade. Kanske var det så man visade att man var karltokig, man pratade med dem på stan när man såg de. Nåja. En sak visste jag. När jag blev stor skulle jag gifta mig så fort jag kunde så att mina barns kamrater fick komma till dem och leka i alla fall för sina föräldrar.

I sverige var en annan sak väldigt viktigt, och det var att man tvättade håret varje dag. Det stod så i reklamen att man skulle göra så, och alla andra gjorde så. Jag lärde mig det jag med. När vi flyttade till sverige fick vi ett eget badrum. Med badkar. Ett vitt. Och duschslang, där man ställde in vattnet på två kranar; en med röd prick och en kran med blå prick och så kom vattnet ut ur slangen; blev det för varmt kunde man vrida på den blå kranen och blev det för kallt så kunde man vrida på den röda tills det var lagom. Det var jättelätt! Även när man skulle tvätta håret. Jag önskade mig såna här:

Min mamma envisades med det här:

Fast att det bara var ljug. Håret blev inte alls sådär blont och flygigt som på bilderna. Mitt blev oftast tungt och platt. Och fett. Och inte luktade det särskilt gott heller egentligen. När man tänkte efter. Men visst, håret blev rent. Men mest var det nog mamma som var lättlurad.

1979 var året då jag för till sist insåg att jag inte bara tyckte att Sex Pistols var fräcka på bild. Jag ville bli som de. Inte för att jag blev särskilt avancerad. Men jag testade de första vingarna som bar utanför de där måsten som alla andra verkade förhålla sig till när det gällde hur man skulle se ut om man var en av de populära. Populär var jag aldrig bland killarna i vår klass i varje fall. Men många av dem på högstadiet visste vem jag var och vad jag hette, och de kände min kusin. Visst, det var nog så att om man inte ville bli ovän med honom så skulle man vara snäll mot mig. Och ovän med honom var det ingen som ville bli. Det fanns de som hade testat. Han var cool. Det var hans kompisar också. Och killarna på högstadiet.  Jag kände någon som kunde fixa biljetter till högstadiets skoldanser. De var skoj. På en av dem drack jag öl. Och såna här planscher hade jag på mitt rum.

Flera stycken faktiskt. 3. En med Jim Morrison. Den var snygg.

Tja, 1979. Det var gjejjer det. Det var på den tiden då till och med Björn Skifs såg bra ut, så ni förstår. Det är några år sedan nu!

 

Lycke

26 maj 2009 20:10

Haloj, Lycke här!!!

Tuuusen tack för den goa plastduken, den var ju inte alls fel, du kanske har sett att jag blivit lite blommig av mig, mvhahahahaha...! Tack så väldigt mycket, tror det kan passa på ett bord i vårat lilla växthus... och kortet var ju också jättefint, har lagt ut den här utmaningen först idag hos mig, hade alldeles glömt av det, men nu blir det andra bullar!!!

Vilket fantastiskt inlägg du skrev här...och vilka minnen det gav...timotejschampot tex haha, och täckjackan var ju riktigt fin tycker jag...vad himla duktig du är på att hitta bilder på allting!

Kram Lycke

http://till-vidas-ara,bloggagratis,se

 

Gitte

26 maj 2009 20:41

Vad roligt att du uppskattade den! Vi pratade om den lite hastigt vid ett tillfälle, så därför låg det nära till hands, jag skulle visat dig bild men kom aldrig så långt, då var det enklare att skicka en duk till dig istället. Hoppas du har ett bord som täcker, eller kan använda den på annat sätt!

Ang bilderna, det var nog så att jag hittade bilderna först, det är reklamannonser från hemmets veckotidning från 1979, och sen var det bara att sätta ihop ord till dem; även om varje association är upplevd eller tänkt. Det är lite kul det där, när man sätter sig ner och tänker sig in i ett visst årtal man har upplevt så hamnar man där, nästan i både tanke och vokabular. Det kom ett par småminnen som jag själv hade glömt, ex det där med att ha en slang till både kallvatten och varmvatten, det var jag jätteimpad av i början. Ex.

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 

Persil,ja

26 maj 2009 21:07

Gissa om jag blev överraskad idag när posten kom!!!!!!! Och GLAD! SÅååå fina bilder!!!! Måste verkligen fundera vart jag ska ha dem. Men jag har mina funderingar. Ska visa sen om det blir som jag tänker. Tuuuusen tack!!!!! Jag är så glömsk att jag TOTALT glömt att jag vunnit detta...!!!!!!
Vilken nostalgitripp du bjuder på! Det där schampot drömde jag om. Tror inte jag fick det nånsin, men har i perfekt minne de olika dofterna och så tjejerna med olika blomsterkransar på hatten, gillade äpplena bäst! Det var äkta habegär!!! En sammetsaffisch fick jag dock! Så coolt! Undrar vem tjejen med Björn Skifs är? Känner igen henne och ändå inte. Känner jag igen henne för att jag såg reklamen då, eller är det någon som är känd förtfarande men som inte är sig lik....?
Återigen tusen tusen tack! Kramar!

 

Gitte

26 maj 2009 23:19

Vi har diskuterat henne i flera konstellationer här hemma. Alla säger samma sak vid första blicken; Agneta Fältskog. Sen tittar man igen, och då är hon inte alls lik Agneta Fältskog. Och sen tittar vi igen och kommer på att det måste vara en STYLAD Agneta Fältskog.
Jag är uppriktigt nyfiken på vilket!

Härligt att du gillade dem. De gula är onekligen några av mina personliga favoriter, är så bokmärkeslika och ändå är det vykort. De andra är också fina förstås, men på ett annat sätt.

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 

Tant Grön

27 maj 2009 09:34

Den gröna barntapeten, det mönstret hade jag som gardiner och sängklader när jag var lite och tapeten fast i nyproduktion har Storgulliganen i sitt rum

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se/2009/03/09/1468834-fler-trolltyg-i-tomteskogen/

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Lastbilstanten

27 maj 2009 09:40

1979... då hade jag bott 2 år hemifrån (flyttade när jag var 16,5). Timotejschampo fanns det i mitt badrum, sammetsaffischer på väggen, chips åt jag så ofta studiebidraget tillät. Av doftschampona var jag mest imponerad av det med smultrondoft. Testade det vid några tillfällen. Vad gäller inredning så hade min kreativitet inte väckts där ännu. Tog glatt emot det som erbjöds! Falukorv var billig och god mat, och visst hade jag också en sån täckjacka! En ljusblå med en bred gul rand på muddarna. Tjusigt!!!

http://www.lastbilstanten.bloggagratis.se

 

helena

27 maj 2009 09:43

Vilket härligt inlägg. Riktig nostalgitripp! Är född -72 och känner igen MYCKET! Min ingifte farbror kommer från Finland.... Och fick uppleva mycket fördomar när han kom hit i slutet av 60-talet! Inte klokt!
Kram

http://www.retro-tokig.blogspot.com

 

Tant Grön

27 maj 2009 12:44

Jag kommenterade Silberstrefen på din flickr-sida igår, mäjlar du mig svar på det är du super gullig :-) Kan du inte lägga upp en länk här på bloggen till din flickr-sida, så hittar jag lätt nästa gång? Och andra också förstås, hi, hi.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Tant Grön

27 maj 2009 12:45

Jaha, nu hittade jag den, letade efter flickr i din länklista, så tokigt av mig :-) Det är ju mycket mer logiskt med "mina tapeter" Ha, ha, ha..

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Gitte

27 maj 2009 16:13

Tack alla för härliga inlägg! Kul att ni ger respons, blir verkligen jätteglad!!

TG; Gissa om jag är glad att jag har lagt länk? Min dator har kraschat och jag kommer inte åt mitt vanliga mailkonto de närmaste dagarna. Utan länken till mina tapeter hade jag aldrig hittat dit. Länge leve att blogga! =)! *skratt*.

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 

Gitte

27 maj 2009 16:36

Helena: ang det här med fördomar ang finnar, så har jag nog funderingar så det kan bli ett eget inlägg framöver.
Det jag tycker är märkligast är inte fördomarna i sig, utan snarare hur många verkar vilja förneka att det var såhär, eftersom man idag har accepterat finnar som "nästan-som-svenskar". Fram till början/mitten av åttiotalet var främlingsfientliga uttryck mot finnar vardagsmat, och sedan hände det något drastiskt som förändrade detta fatalt. Till vad återkommer jag med så småningom! För jag har inte glömt...

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 

Gitte

27 maj 2009 19:34

Ang tjejjen på reklamen, så har jag fått ett mailsvar ang vem hon är =)och alla vi som trodde att hon var A.F hade helfel! Damen på bilden heter Lillemor Olsson. Wikipedia säger att:

Lillemor Ohlson född Lillemor Elisabeth Olsson 5 juni 1948 i Ytterselö Södermanland, svensk skådespelare och dansare


Filmografi [redigera]
1996 - Omaka par
1984 – Ronja Rövardotter
1979 - Jag är med barn
1978 - Dante - akta're för Hajen!
1977 – 91:an och generalernas fnatt
1968 - som havets nakna vind

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 

Persil,ja

27 maj 2009 21:15

Skulle precis dementera Agentateorin eftersom hon på bilden saknar Agnetas charmiga glesa glugg mellan frmatänderna! Såg nu att det var Lillemor Ohlsson... för mig helt okänd...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...