Jag har lite tidspanik just nu. Ändå har jag fått ett helt år till skänks av mig själv. Har gått och påstått ett tag att jag är 42, så när min födelsedag kom på tal för ett tag sedan och jag påstod att jag måste fylla 43 skrattade mina barn ut mig totalt. -Men mamma. Du fyller 42! *hrm*. Jag fick räkna efter, och tänk, de har rätt, så därför har jag ett helt år tillgodo, eller hur? Men så fort det börjar närma sig min födelsedag får jag höstpanik för det är liksom då det säger "svisch" och sedan är det september igen. Me dont like hösten, innan den kommer! Sen när den väl är här, tja då tar jag den med ett hyffsat jämnmod men hoppas att både den och vintern passerar snabbt förbi. Jag skulle helst vilja ha vår för evigt! Kan man flytta runt världen med våren måntro?

Och åren går och går och går och går och snart är barnen stora. Yngsta sonen på bilden börjar ettan i år. Han ser verkligen fram emot det. Han har provtränat multiplikation nu i sommar och hoppas få räkna gångertal när han börjar skolan i augusti; för han tycker redan att han kan minus och plus. Han är en matematikunge av stora format. Han började med pussel när han var kring tvåårsåldern. När han var tre så hittade vi inte större bitar än 200-bitars i lagom stora delar för att han skulle klara dem motoriskt och sedan blev pusslande för tråkigt när han inte hittade nya utmaningar. Så vid 4 började han lära sig läsa. Det är återigen motoriken som sätter lite stopp, läser gör han aldeles utmärkt men att få snygga bokstäver som är jämnstora är något han bara blir irriterad utav. Och så är han irriterad för att han inte läser tillräckligt snabbt för att hinna med textraderna på teveprogrammen. Istället började han att pressa oss på mattetal. Sida upp och sida ner, vill han ha tal som han kan räkna ut, och han har ganska länge kört minus och plus, tills det blev tråkigt. Inte ens skojtal, dvs tusentalsuppställningar (ja, jag medger, jag låter mig dras med och gör det svårare än nödvändigt ibland, då är han stilla lite längre tid åt gången) är någon jätteutmaning längre, det tar bara lite tid. Så för någon månad sedan ville han ha gånger. Han kan förstås inte tabellerna utan räknar sig fram och försöker se fyra stycken fyra gånger framför sig för att komma fram till rätt svar.

Igår var hans matteförmåga en stor tillgång för mig. Jag kan ju inte det här med siffror alls. Han har ett gott sifferminne, eller detaljminne överhuvudtaget. Så när vi sorterade tapetrullar med vit baksida där man inte alls ser hur mönstret ser ut på grund av hur de är förpackade så fick vi gå på slutsiffror i tillverkningsnumret. 40, 04, 95, 96, 58, 23, 57 etc, etc, etc och så la vi dem i olika högar i rummet. Tanken är sedan att jag skall öppna och fotografera, se vilka sorter det är etc, och framförallt ställa dem i samma förvaring sorterat. Det gick bra i början. Då visste jag var 96:an låg, 04:an och 40:an och sen blev det kaos. Han hade suttit och tittat på när jag hade dirigerat runt de första rullarna. Och sen blev det bomstopp. Vart fasen ligger 96:orna?

-Där! Pekade han.

-Va? Jag var helt oförberedd på att han var koncentrerad på vad vi gjorde och var vi la de olika rullarna som vi uttalde olika siffror för.

Det slutade med att han fick bli dirigent.

-Jussi, var ligger 40:orna? 58:orna? 86:orna? etc, etc, etc.

Han pekade. Och hade rätt varje gång.

Tror jag skall bli bättre på att nyttja hans sifferminne!

 

helena

13 juli 2009 19:33

Wow! Vad månde bliva av din son???! Jag tänker att jisses, hur ska han kunna nöja sig med 1+1=2 och mor, sa, sal......??? Häftigt med ett sånt sifferminne..... Och kul om han får riktig nytta av det..... Störtskön ser han ut på biken iallafall!!!!
Skickar en grattiskram till dig i efterskott;)

http://www.retro-tokig.blogspot.com

 

Gitte

14 juli 2009 05:53

Hm, vad månde bliva. Skoltrött? En stor risk när utmaningarna tar slut. Det är inte bara de som behöver extra insatser pg inlärningssvårigheter som far illa och som inte klarar av dagens skolsystem, utan väldigt många av de ungar som flyter vid sidan av får inte den utmaning de behöver i förhållande till sin kapacitet och övriga utvecklingsnivå. Så jag bävar lite ärligt talat.
Men, nej, 1-1 och mor åt gröt, kan vi glömma. Just nu läser han ett par sidor av Elvis Elvis varje dag. Hans sätt att hitta "utmaning". Han har kommit halvvägs i boken. Han ville börjat med Harry Potter, men den lyckades vi att avråda honom ifrån. Man måste inte börja med kebnekajse bara för att man har bestämt sig för att klättra i berg...*suck*.

Tack så hjärtligt!

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 

helena

14 juli 2009 08:53

Mmmm... Jag förstår att du bekymrar dig. Och TYVÄRR så hamnar mycket ansvar på hemmet. Min snart åttaåring har problem åt andra hållet.... Och DÄR finns det inga resurser för extrahjälp utan det blir mamsen och pappsen som får fixa det hemmavid..... Vad gäller din kille så lär han vara en "bekväm" elev som fixar grejorna galant och snabbt utan någon stöttning i skolan så...., jaaa.., hur roligt blir det att gå till skolan då? Men jag förundras över en sån liten grabbs förmåga och talang....

http://www.svenserud.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...