Dagens att göra:

Njuta av vädret.

Dricka kaffe, baljevis.

Dra bort ett ogrässtrå eller två, har siktat in mig på en rabatt.

Gräva ner mig i min pappershög.

Boka ett par tider.

Dricka mer kaffe.

Njuta lite till av vädret.

Frustrera mig över att sambon har bilen till jobbet.

Andas.

Ta det lungt.

Försöka stänga av datorn lite.

Sätta på hög musik och städa ett hörn (välbehövligt).

Dricka lite mer kaffe.

Och sen.

SEN.

Skall jag sätta mig med en banankartong gamla postorderkataloger. Ungefär 30 stycken närmare bestämt. Flera från 50-talet.

Jag måste avgöra vilka jag behöver själv och vilka som kan avyttras till någon annan behövande.

Bilder kommer. Jag kan knappt bärga mig. Varför regnar det inte så att jag hade kunnat lägga allt annat åt sidan och bara njuta av kataloglådan?

Jepps, jag har fått mig ett par oönskade gener från min mörka far. Mörkt hår där man inte vill ha det, speciellt inte om man som jag råkar, tillhör det täcka könet (som står i motsats till det O-täcka könet, antar jag?). De senaste åren har det blivit värre, kanske är det en ökad testosteronproduktion, kanske är det klimakteriet som gör sig påminnt, vad vet jag, men kul är det inte. Jag lägger inte alltid så stora växlar på det, plockar väl ibland, eller kör vax-strips, men det finns alltid olika nackdelar. Med plockning så blir håren grövre och grövre, med vaxstrips så blir jag hudflådd, men kemiska preparat undviker jag för det mesta helt.

Stötte på en liknande grunka demonstreras på en marknad för några veckor sedan och var på vippen att slå till för en omgång plattor, extra sandpappersdynor för 300:-, men sambon orkade inte vänta tills det blev min tur. Tog därför en beställningslapp med mig och gick, mäkta imponerad av hur smidigt det verkade vara: bara att stå och rotera/slipa en stund och vips var det mest hårbeklädda manliga underbenet helt bart från hår. Helt sanslöst.

Nåja, när jag kom hem så sprang sprang in på tradera först för att se om produkten kunde tänkas finnas där, och se, vad hittade jag? Den fanns! Hittade en Smooth Away, slipdyngrunka på direktköp, kunde trycka mig fram till omeddelbar betalning, (dvs, tre knapptryck efter att jag hade lagt mitt köp-nu-bud, så var den betald) och i min brevlåda låg den redan dagen därpå! Jag är mycket nöjd med säljaren kan jag tillägga; hon får full pott för sin service!.

Det fanns ett krux när den kom:

Jag fick ställa mig i kö för att få prova den. Min dotter nästintill snodde den ur handen på mig och satt och gonade med sina ludna ben tills hon var nöjd och belåten och gick och klappade sig själv och berömde sin lenhet. Sen tog sönerna den bara för att testa och se hur den funkade, fast att de inte alls ville bli hårbeflängda. Så det tog ett tag innan jag själv kom åt den...

Vet inte om just denna produkt är en kopia på den jag såg illustrerad på marknaden eller varför den är så mycket billigare?

När jag såg den demonstrerad så var det små ytor man visade på, och det gick supersnabbt. Det verkar dock ta lite längre tid -åtminstone första gången- att få ett jämt perfekt resultat på större yta, och inte bara en kal fläck som man visade på demonstrationen:  en fördel till är att man får bort massa gamla döda hudceller på köpet. Dotterns vad blev ungefär lika len som en babyrumpa.

Nu har jag hunnit testa den ett par gånger själv också och den fungerar lika bra på hakan.

Effekten sitter inte i så länge som ex vaxstrips, men till gengäld är den helt naturvänlig och man kan använda samma slippapper flera gånger innan den är slut. Det blir lite stubbigt när det växer ut, men jag kommer helt klart att ha den här som snabbalternativ, speciellt om jag vill iväg på något eller skall på möte eller till jobbet samma dag eller dagen efter och vid tillfällen då jag inte vill utsätta mig för att gå runt med en skrikande röd haka pg hudflängdhet.

Den är med andra ord mycket snällare mot huden än vad stripsen är. Det enda är att man blir lite torr i huden efteråt och får smörja in sig med något. (Man torrborstar huden, och får inte ha creme eller annat på sig).

Men för de av er som vill ha lena underben eller precis som jag har oönskade gener eller mörka drag i anlätet, så kan jag varmt rekommendera att införskaffa en sådan här grunka och låta den ligga till hands när den behövs.

Förrästen; ett litet aber är att; limmet under papret blir kladdigt när det är högsommarvärme, så man får "hålla" kvar den med ett finger, men jag räknar kallt med att det är en årstidsbunden detalj.

Det tackar vi för och njuter av. Det var dock liiite varmt att gå med tunga kassar från affären och hem. Tyvärr hann jag inte handla innan sambon åkte till jobbet, och då är det apostlahästarna som får tas i bruk. Vissa dagar förbaskar jag mig själv för min superkäcka idé att göra mig av med en bil i familjen, för vi blir onekligen ganska låsta här hemma och det är ju inte så att vi har några större fasciliteter nästgårds precis. Alternativen är därmed, att åka kommunalt, bruka de två som sitter fast under en, eller stanna hemma. Jag har dock en viss benägenhet att välja det sista, stugsittare som jag är. Men idag fanns det ingen pardon, allt var i stort sett slut här hemma så det var lanthandeln i byn som blev det tänkta målet. Men lite mysigt var det mellan alla svordomar för att axeln värker (hittade ingen rygga så jag fick ta en axelväska). Vi har sett Rölleka, Blåklocka, olika sorters gräs och en gul blomma (dikesväxt) jag inte minns namnet på. Och provsmakat mogna björnbär och pallat plommon på vägen. (Lovliga sådana). Det här med växter vid dikeskanten är min sjuårings påhitt, han spanar växter för fullt och jag måste säga att spanandet efter växtligheter förkortar vägen avsevärt. Nu går vi inte mellan sträckorna, huset och vägen och brevlådorna, utan mellan blåcklocka, fläder och björnbär, etc. Riktigt mysigt. Vi tog oss också tid att räkna ut hur gamla de avlidna hade blivit enligt deras gravstenar. Tänk om kyrkogårdar hade kunnat prata, vad spännande det hade kunnat vara. Vi hittade en hörna på kyrkogården där det verkade ligga många unga personer. Tragiskt. Det gick vi ochså och pratade lite om. Det är sådana funderingar min sjuåring går och fnular på mellan varven. Jag måste säga att han är en kulig liten person som har mycket att tillföra ett samtal. Många gånger tillför han mer i ett samtal än många vuxna personer gör. Han påminner mig om en gammal favoritbok: "Samtal med en fågel" av den judiska författaren Gabriel Laub. En liten liten skrift. Som jag rekommenderar varmt. Du läser den på en dag, och det är som att läsa en barnbok, eller en saga. Men sen fastnar fågelns visdom, eller frågeställningar. Och man börjar ifrågasätta sig själv: varför frågar jag inte mer? Vari finner man sanningarna? I Svaren? Eller i frågorna? Allt det där jag finner för givet, är det verkligen logiskt när jag tänker efter? Jag säger bara; den finns på ett bibliotek nära dig. Läs den!

Nu bytte jag spår. Nåja, jag grävde ner mig i en hög med papper igår och jag måste beta av den idag så att det blir gjort. Har ju ändå ingen bil hemma så det blir ingen strandtripp. Fast jag hade velat. *snyft*. Nu känns det att det börjar dra ihop sig lite grann, måste styra upp det sista och organisera ihop mig för återuppstart av lokalen. Visserligen har den legat i träda den här arbetsveckan (enda fördelen med att sambon har bilen är att jag kan använda det som legitim ursäkt att få ta ett tillfälligt lokalbreak eller ett andningsuppehåll), men snart snart snart... är även främre delen vit och det är dags att transporter hit mitt stora lager barnsecondhand.

Det tar aldrig slut.

Men det skiter jag i idag. Nu skall jag njuta av att det är sommar och varmt! Du som läser det här, uppsök genast det närmaste vattenhålet du kan hitta!

ett motionsförslag, eftersom jag inte kunde släppa tanken ang nedanstående inlägg.

Har skickat den till en representant för mitt parti i kommunen, och undrar om hon vill medverka till att skicka den vidare till någon i deras kompolgrupp som kan ta upp den som sin egen. Så får vi se vad jag får för svar. Kunde ju bara inte låta bli när jag nu fick tanken.....

Jag växte upp i köpenhamn en gång i tiden på det "glada" sjuttiotalet. Redan som liten matades jag med dekaler; Genbrug och Hold danmark rent. Det pågick redan då stora kampanjer för att göra så lite återverkan som möjligt på miljön och man gick redan då ut med tankar om sopor och att använda produkter tills de var uttjänta. Här i sverige har jag nog inte sett mycket från något milöministerie, eller någon miljöstyrelse. I danmark minns jag att genbrugsaffärer fanns lite här som haver och man försökte omsätta såväl kläder som möbler som grunkor. Här i sverige har vi välgörenhetsbutiker. Dessa i all ära, men hur många väljer att inte lämna sina grunkor där, inte minst sedan alla rubriker om vart pengarna går sprids i massmedia: och hur många gånger slängs det varor som är fullt brukbara bara för att man inte behöver dem längre eller för att man vill förnya något?

I Falkenberg har man gått steget lite längre för att göra det svårt för människor att slänga. Man har skapat en fantastisk återvinningsstation med en långt gången tanke om sopsortering. Men tro inte att du kan slänga varor där om du inte är kommuninvånare, för det finns passerport som kräver passerkort för att bommarna skall gå upp och för säkerhets skull har man satt taggtråd och bevakning på området som är omgärdat av högt nät. Det är totalt inbrottsäkert om nu någon turist skulle få för sig att vilja bryta sig in för att slänga sin säck med sopor efter sommarvistelsen här. Stopp! Här får ingen passera. Kräver förstås lite pausmusik till eftertanke.

Vad vi behöver är ett miljöministerie som tar sopor och återbruk på allvar, som kan starta kampanjer. Visst har vi en retrotrend, som är föregångare för långtgående återbruk, men så länge "vanliga människor" = gemene man,  inte har nära till tanken när det gäller dem och deras tillhörigheter, eller konsumtion, så kommer vi att bli bra på sopsortering. Men hur länge kan vi hålla på att bygga sopberg? Vi måste börja bruka tills våra inköpta varor är förbrukade!

Vi producerar idag ETT HALVT TON SOPOR PER PERSON OCH ÅR I SVERIGE.

Det är en skrämmande siffra! Varför görs det inte lättare att återbruka tjänliga varor?

Jag vill ge Stenungsund en eloge! Ett returvaruhus borde det finnas i varje kommun!

Åkte in till skatteverket igår, som visade sig ha flyttat till stadens försäkringskassa. Eller förnedringskassa. Det var det värsta jag varit med om när det gäller integritetskränkande väntrum!

Alla satt på åhörarbänk, åtminstone till första båset där man hörde precis vad personen hade för ärende. Hade jag inte tyckt att det var för privat så hade jag återgett delar av ärendet här, bara för att påvisa att jag hörde precis vad som gick av stapeln. Rummet var tyst, vi var fem personer på bänkarna, ingen sa ett knyst. Tills jag och en kille på åhörarbänken började samtala om hur frustrerande det var att sitta och lyssna på en annan persons privata angelägenhet utan att kunna göra så mycket åt det. Vi missade endel detaljer tack vare vårt samtal. Det tackar jag för!

När det var min tur påvisades jag båset.

-Jag tänker inte stå där och dra upp mitt ärende. No way, någon form av integritet har jag trots allt. Då blev jag visad till ett stängt rum. Med spannar överallt. Det regnade in i detta. (!?!)

Nåja, jag kunde inte få den hjälpen jag behövde med att ändra ett par uppgifter i en tidigare deklaration, så jag fick en tid till idag. Idag satt vi i spann-rummet, och det var riktigt trivsamt att höra dripp-dropp-dripp-dropp. Nu är det gjort. Men min frustration över att bänkraderna även idag var fyllda med människor som i tur och ordning skulle dra sina personliga ärenden för de två handläggarna som stod i varsitt öppet bås med bara halvavskiljeväggar emellan, den dröjjer kvar.

Verkar som om försäkringskassan här har dragit ner rejält, vaddå? Folk skall ju ut i arbete igen. Den som är sjuk idag får lov att vara tacksam om de får lov att vara sjuka.

Det är för djävligt.

Undrar hur folket väljer nästa val. Sticker inte under stol med att jag hoppas att hjärtat sitter mer åt vänster nästa gång och att alla människor har bevittnat det lidandet som många personer lever i idag.

Idag är det redigt höstväder. Huvva. Fast jag har beställt en omgång högtryck till, med möjligheter till sommarens sista bad. Jag tror att trycket vänder från och med idag så om ett par dagar steker vi oss i sol igen. Ett litet tag till. Nåja.

Sambon börjar jobba idag. Nu är det bara väntan på att skolan skall börja med. En vecka till är de stora hos sin far, längtar tills de kommer hem. Men nu skall jag en sväng till stan. Inget kul alls, eller rättare sagt, inget kul ärende...

Ett litet köp fick följa med mig igår.

Den här klippdockan:

Här är lite mer kläder:

Sitter och undrar när hon kan vara ifrån. Någon som vet?

Förpackningen är märkt: Ӕ nr 2501, och hon är signerad M.Rödström

En ganska stor dam, ca 35 cm i hårdpapp. Såå fin.

Jag klurar på slutet av 60-tal, eller 70-tal? När jag tittar på hennes ansikte och några av plaggen lutar jag mer åt sextiotal ärligt talat. Nu är frågan; skall jag kunna låta bli att öppna henne och få nöjet att klä på henne? Eller skall hon åka bakom glas och ram i förpackning och allt?

Bokmärkerna mfl i förra inlägget åkte med i samma låda som den här damen. Men det var henne jag ville åt. Och dyyyr blev hon, så inte var det något kap egentligen. Synd att det bara var den här klippdockan i lådan, hade gärna haft fler.