Har ett litet bryderi i bakhuvudet. Jag har fått en halv förfrågan, säkert en nyfikenhetssådan, och jag skall försöka precisera vad jag vill ha för de här skorna från slutet av 1800-talet. Väl använda, väl vårdade och lädret är mjukt. Men jag har verkligen inte en susning. OM någon har ett gott förslag är jag ytterst tacksam och glad!

Jag har inte tänkt mig att kräma ur varje krona, utan vill mest bara veta vad som är rimligt. Tror inte man springer över såna här varje dag?

Skall se om jag inte kan hitta även dessa här:

Kanske dags att avvyttra även dem... har nog många små grunkor som jag hade en plan för, men jag måste nog avgöra om den planen kom av sig nu när jag delar lokal och inte har mer än en ytterst avgränsad lokal själv. Kanske dumt att klämma på grunkor bara för att jag är förtjust i dem själv. Barnskorna är oanvända från en gammal lanthandel och är så fina så det är helt sanslöst.

Och jo förrästen, den här visade jag inte igår. Jag fick in ett ex till av boken:

dockans nya kläder, av Gia Wiman Olsson från 1968. Om någon är intresserad av retro dockklädesböcker, så åker ett ex upp på tradera inom kort.

Jag haren massa smått och gott liggande hemma som jag egentligen skulle haft som dekor, men allt sånt kommer ju av sig. Spara för den dagen jag byter lokal, nej, det går inte. I synnerhet inte nu när jag skall börja packa för att flytta. Så det blir mycket som får rensas bort. Att trycka ner i magasinet känns inte så lockande, där har jag ju så mycket som det är. Bättre att det kommer iväg, kommer ut till nytta och blir uppskattat.

Och som sagt, jag kan nog hitta en hel del, bara jag börjar:

*leta

*bestämmer mig för att släppa

*slutar tänka efter

och framförallt....

*Inte KÄNNER efter.

Gitte.Det är döda ting. Släpp och gå ut och hitta nytt! (dvs, nytt gammalt förstås!).

Jag tror knappt det är sant, mitt vanliga stadie, "mondaymorningblues" har helt uteblivit den här veckan. FAST att det finns massor att ta igen, massor jag ligger efter och massor som måste göras den här veckan. Litet avbrott får jag imorgon när jag skall hoppa in som ersättare i kommunfullmäktige. En fråga blir lite spännande och det är simskoleavgifter, där vi i vänsterpartiet förstås sätter oss lite på tvären och har egna synpunkter. I sakfrågor när det gäller att ta tillvara folks intressen, för dem som lever med små marginaler tillhör jag absolut ett helt underbart parti som tar frågor om livskvalitet oavsett klasstillhörighet på absolut största allvar. Har man ett rättvisetänk, så går det baske mig inte att tillhöra ett annat parti om jag får säga vad jag tycker, trots att min blogg inte alls vädjar politiska ställningstaganden. Men jag är ytterst stolt över mitt partipolitiska val. Jag gillar att tillhöra ett parti som går emot strömmen och som vågar vara obekvämt i förhållande till etabilissimanget och som ständgt vägrar att vika från de minstas sida, speciellt i frågor som kan antas att inte spela någon roll. Det spelar roll. Stor roll. För dne enskilda. Till nästa val så behöver V absolut fler röster såväl i riksdag som i kommunalpolitiken. Att ständigt ligga i underläge innebär många gånger i praktiken att man kan göra sin röst hörd. Men man kan inte påverka. Och det är jävligt frustrerande ibland.

Nåja, det var min agitationssekvens för denna gång. Jag kan inte lova att det inte kommer fler men jag skall ytterst försöka hålla mig på mattan. Det är trots allt valår idag, och även om jag lämnar den politiska arenan den kommande mandatperioden, så finns det andra som tar vid. Och de behöver allt stöd de kan få! Och I´ll be back, så fort jag har rättat upp mig själv igen! Fyra år går snabbt!

Annars, så måste jag börja leta efter det som komma på tradera för månaden skall. Har ju egentligen tänkt att jag skulle ha igång auktioner alltid, men min tid räcker inte till, försöker få ut lite smått emellan men det är slutet på månaden jag måste fokusera på. Har inte en aning om vad jag skall lägga upp. Än. Men det kommer jag nog på under de närmaste dagarna skulle jag tro? Skall försöka hitta lite vårklänningar, det är ju trots allt så dags.

Min förtjusning visste inga gränser. En hög med dockböcker trillade in genom dörren. Sånt händer väl knappt?

Men se här. Jag vet knappt var jag skall börja.

En titt i Jacobsdals dockskåp, 13 stickbeskrivningar på dockkläder och djur.

Det står tyvärr inget tryckår, men häftet kostade 75 öre som nytt.

Vi syr åt dockorna, Karin Hedberg.

Bröderna Borgstörms Boktryckeri AB, Motala 1960.

Den här hade jag själv inte sedan tidigare, och har inte heller bläddrat i den förr, så det var en riktigt riktigt rolig bok att få in. Tror jag skall använda den här och gå igenom den rejält, inte minst tror jag att jag skall hitta lite olika dockklädesmönster för att testa att sy upp lite provbitar, se vad de egentligen räcker till. Har ju en del miniatyrmönstrade bitar som jag har sett framför mig som dockplagg.

Finns några riktigt godbitsmönster som jag blir väldigt sugen på att se irl.

Sticka åt dockan.

Icaförlaget. 1956.

Den här är ju en klassiker som jag tror att de flesta har. Lek med mjuka dockor. Karin Neuschütz. Walldorfdockan ni vet!

Jag gjorde en walldorfdocka när jag var sådär 14-15 år. Hon måste finnas kvar någonstans. En rolig teknik att prova på!

symönster:

Övriga dock-böcker:

Dockor, dockor, dockor av Marie-Louise Hallström. Lt´s förlag 1988. Samt en jag inte sett förut själv:

The History of Wax Dolls, Mary Hillier.

Den här skall jag också undersöka lite extra. Från 1985.

Övrig textilbok, mycket mycket givande liten sak!!

Vi lagar, vi lappar, vi stoppar.

Boken med den handarbetskunskap som vi helt har förlorat idag! Med fantastiskt informativa steg-för steg och förklarande bilder. Vilken guldgruva för en metodnyfiken som jag!!

Tyvärr vill min uppladdade bild inte visa sig riktigt. Försöer igen och tröstar med lite bilder från innehåll.

Den här visar och illusterar lagningar för stort till smått med gamla glömda metoder och tekniker. Såå spännande bok! 1951.

Tja, som ni förstår. Jag vet precis vad jag skall göra innan jag släcker ljuset ikväll!

Har haft en riktigt riktigt rolig dag i lokalen. Söndag betyder öppettid, och en sådanhär mittimånadensöndag så vet man en sak i förväg, och det är att det kommer att vara lugnt och liten ruljans och inte mycket folk som kommer förbi. Nu rör det kanske inte mig sådär jättemycket längre, men min övertagare märker det förstås. Att det inte rör mig längre, med det menar jag absolut inte att jag inte kommer att märka att det är lågperiod i månaden, utan jag kommer att ha lågperiod alltid. Är jätteglad för dem som kommer, men tror inte riktigt att tid i månaden kommer att märkas så mycket över lag, då tja. Kundkretsen är nog ganska begränsad överhuvudtaget, att jag har satt öppettid överhuvudtaget är mest för att det är bra att ha en fast tid om man vill titta eller prata med mig, för dem som inte vill komma överens om annan tid. Och det är samtidigt skönt att åtminstone ha en dag i veckan att hänga upp sig på, en tid då jag absolut skall vara där.

Men! Lågperioder har en helt annan tjusning, som jag verklgien uppskattar mycket. De personer som kommer, man har liksom tid och möjlighet att .... mötas på ett litet annat sätt. Im a nerd. I know. Men bara det här med att diskutera olika skeenden och detaljer och få till sig en liten tankegång från någon annan person som man aldrig skulle mött annars är en ynnest. Något som jag njuter mycket utav. Det händer att jag får frågan ibland "vad samlar du på" och mitt svar är nog det ständiga. -Möten. Och det är just lite så det är! Det finns massor av grunkor jag har en förkärlek för, som jag gärna omger mig med (gamla handarbetsböcker är ett sådant område), och ting jag gärna har, men samlar? Jag vet inte om jag samlar något. Mer än just sekvenser, stunder, sekunder och ett åsiktsutbyte. Att få föra ett samtal med någon som leder till en ny tanke för sig själv, som leder till nästa tanke som i sin tur leder till en känsla. DET samlar jag på. Och idag var just en sådan dag. Hade flera sådana samtal idag och efter en sådan dag så är jag mer än nöjd när jag stämplar ut min kassa oavsett vad den visar för resultat!

Idag kom det dessutom IN mer än UT. Jag bara måste visa. Min förtjusning vet ingen gräns!

Mönster till Bilkuddar:

När jag ser dessa här så vill jag verkligen verklgien ha en amazoncombi, en pv eller duett. I drömmen är min kommande bil svart, givetvis med min kommande logga på. Men jag vet ju, den dagen jag springer på MIN bil, så spelar färgen ingen roll. Ett par käcka bilkuddar kommer den dock att ha i baksätet. Och en bilpläd, och en picnickkorg där bak!

En underbar receptbok. Mat för två, omkring 10:-. I boken finns ett lösblad. Under väldigt kort tid, så händer det visst något på konsumentindexfronten som ger en konsekvens:

Den här skall jag absolut lusläsa. Jag tror att det har hänt något med våra matvanor sedan dess. Jag inbillar mig att vår köttkonsumtion har ökat markant och att man kan se det i gamla recept. Jag är fullt medveten om att det här är en kokbok som avser att hålla kostnaden nere och att det i sig faktiskt betyder att köttmängden är lägre per person, men inte tusan räknade man med flera hundra gram kött per person och måltid då? Jag tror som sagt att vi har fått helt andra matvanor sedan dess.

En förpackning från Finlayson, tror det är näsdukar. Har inte öppnat den. Visst är den fin!

Ett helt fantastiskt uppläggningsfat med litet... hm? Vad kan ändamålet vara? En liten kanna är det i varje fall. Måste kolla på retro vad det här är för fabrikat, om någon känner igen. Importmärkt. Jag tycker att det har en helt fantastisk dekor.       

Den här uppsala ekeby-kannan, heter Maritza. Kolla rosen vilket läckert motiv!

Asså... nu... får jag lust att tatuera mig. Jag har redan en ros. I en tribal. Gjord av en mycket speciell och kär vän en gång i tiden. Denny Helenius. På den tiden fanns han i Tranemo. När den skulle fyllas i, så åkte jag förstås till honom i Borås för att göra det; det är länge sen nu.

-Kom och kolla grabbar. Här ser ni min andra tribal jag gjorde någonsin. Han berättade om hur det var då, när de nya influenserna som kom, dem som ingen vågade sig på för vem vill ha bara svarta mönster liksom? Då var det ingen som anade hur det skulle slå. Jag har aldrig ångrat mig. Jag älskar min ros, och mitt svarta mönster. Men när jag ser den här kannan så undrar jag om jag inte har plats för en till någonstans? Det är en fördel med att ha mycket hud och stora ytor ;) det finns alltid någonstans man kan sätta en sån här!

Har haft en härlig dag i lokalen, med härliga möten och givande diskussioner och två inlämningar som hette duga. Verkligen jätteglad, mer om det i kommande inlägg. När jag stängde var jag tvungen att åka om Ica i tvååker, förstår inte hur vi bär oss åt hemma hos oss, men mjölk hotar ständigt med att ta slut. Inför helgen laddar vi extra, förstås, bara för att det skall räcka till måndag men tja, finns det mycket tar det nog bara fortare slut?

Kommer fram och ställer bilen på parkeringen. Synen av min gamla lokal grinade illa mot mig och tog mig direkt tillbaka till den gången. Jag kände nästan hur svårt jag fick att andas. Men vad är det här, varför nu igen? Jag kommer aldrig att glömma den dagen vi upptäckte att någon hade roat sig med ett av skyltfönsterna. Huvva. Jag minns paniken som om det var igår.

Tre stora skyltfönster. Specialbeställda kasetter med 3-glas Även om man bara går igenom det första så får man byta ut hela. De är INTE billiga. Det vet jag.

Jag skulle vilja förstå skälet. Idag är lokalen tom. Men sist det begav sig tog man den första rutan, den som finns före de tre. Jag hoppas eller tror att man inte förstod att det inte fanns någon annan som tog betalningen för en sådan vandalism, än den som hyr en lokal. Idag är det förstås fastighetsägaren som får ta den, då den är tom. Men hade det funnits en hyresgäst i lokalen, så hade den fått stå för rutan. För mig var det en fullständigt katastrof. Bara självrisken låg i nivå med nästan en hel månads försäljning, men alla andra utgifter skall in ändå. Det fanns inte en suck att jag skulle mäkta med det. Jag minns ännu hur det ekade i skallen:

-Hur fan skall jag få råd med det här, hur fan skall jag få råd med det här?

Att se den här nya vandaliseringen tog mig tillbaka i tid och rum, till den dagen det var jag själv som fick börja dagen med att sopa glassplitter. Minnet smärtar mig än. Då förstod jag inte vad jag hade gjort för att förtjäna det, idag finns det väl ingen som kan ta det så personligt som jag gjorde då (eftersom det inte finns någon hyresgäst). Men i min skalle fladdrade det runt, var det något jag skulle förstå, något jag gjort fel, någon jag hade retat eller ville man säga mig något med det här? Jag förstod inte alls, och jag hade absolut inte förväntat mig att det var något man gjorde för att det var skoj. För det är det väl ändå inte, säg? Jag kan inte se någon vidare mening men vill gärna tro att en sådan finns. Annars är det jävligt tråkiga pengar det kostar som drabbar enskild individ.

Jag ber om ursäkt för att jag just idag behöver bekräfta mig själv. Men jag behöver verkligen verkligen göra det en dag som denna. När jag som bäst sitter och frossar i min egen oduglighet -privat- så ser jag den här artikeln, och solen går upp lite igen.

Rester är rätt 

"Spill är spännande. Rester från textilindustrin, kasserade kretskort eller tid som blir över i väntan på annat … Allt kan användas till en ny helhet." (Lis Landmark, Sköna hem).

Ni som har följt min blogg förstår säker min oerhörda glädje när någon annan än jag, konstaterar att spillåtervinning är rätt, att det kan sättas samman till nya helheter som ger insikter och nya livsvärden.....

Ni minns säkert att jag nyligen har åkt ett par vändor bara för att jag hittar ett berg av provbitarav tyger, inte direkt nästgårds och det BARA för att jag liksom VÄGRAR att låta det gå till spillo, VÄGRAR att inse att det är för smått för att hitta användningsområden ("något måste det gå att göra av det") och helt nonchalerar all andra tankar än att det måste finnas möjligheter och väljer att  lägga massor av tid och energi, på provbitar från gammal textilproduktion.

Jag medger. Det var färgerna som förförde mig, jag hade inte sett något liknande tidigare och jag kände att absolut tvång; att jag måste få nöjet att sortera igenom det och se ett enormt urval av gamla tyger, kosta vad det kosta vill.  Min ringa logik fick inte stå i vägen för glädjen av det här fyndet; som säkert ingen vill ha? TROTS att tja, en och annan har ifrågasatt mitt sunda förnuft. Och nej. Jag hade inte förnuftet med mig dessa dagar, det inser jag väl. En förnuftig person tittar inte på provbitar, stora eller små och tror att det är näringsbärigt att kuska fram och tillbaka för att få med så mycket som möjligt, utan en förnuftig person inser att "tja, tid, kontra pris och det rimliga belopp som kan fås vid försäljning av det som avyttras kan, innebär att det här är ett icke-tillräckligt-vinstbringade-projekt". 

Sicken jädrans tur att jag inte är en förnuftig person. Så tack Sköna hem, för den här artikeln som gav mig lite feedback i sekunden och jag blir så hjärtinnerlig glad för att det finns NÅGOT i tillvaron som säger mig, att även om jag är galen, så är jag inte helt tokig i varje fall. NÅGOT i mitt tänk är rätt. Kanske mer än jag själv förstår?

Tack universum, jag behövde verkligen det här precis just nu, innan jag tappade fotfästet och tron på mig själv helt!

Nu skall jag göra något jag har varit ombedd av mina nära och kära att bättra mig på länge. Att faktiskt skaffa mig ett schema. Just nu flyter alla mina tider så mycket att jag inter riktigt skiljer på arbetstid och privat tid. Det måste jag lära mig. Har massor av strukturer som behöver bättras, både i arbetslivet och privat.

Ett arbetsschema. Under den tiden får ingen störa mig.

Ett fritidstidschema. Under den tiden får jag inte jobba.

Att göra saker hemma och med familjen blir lätt lidande när man är egenföretagare; och i perioder när man -som nu- har middle-of-the-month-blues (det händer inte mycket på mailen samtidigt som alla behov inte är täckta, alltid är det någon panik som ligger och gnager och maslows behovstrappa kommer vi liksom aldrig uppåt på) så blir det att jag seglar runt på allt annat och lägger dö-tid på nätet, något jag egentligen inte mår bättre av. Dagarna går som i ett huj.

Så nu tänker jag bli bra på att ta såväl egentid, hemmatid som familjetid. Arbetstiden får ge vika. Vare sig jag jobbar hemma, i lokalen eller någon annanstans.

Bye-bye facebook. Du kommer få mycket mindre tid framöver. OM jag lyckas med min goda föresats!

Stt stort GRATTIS och ett fyrfaldigt leve till Lollopard AB som igår utsågs till årets butik!

Motiveringen:

"med en färgstark inredning som förändras med säsongerna, kompletterad med säljande skyltfönster, har lollopard lyckats fånga in såväl barn som vuxenatmosfären. Exponeringar som ger köplust, kundkvällar med föredrag och underhållning, ett väl utvalt sortiment som kunderna inte hittar i grannbutikerna och ett utvecklat servicetänkande ligger bakom framgången. Lollopard är en butik som får såväl de större som de mindre kunderna att känna sig hemma."

Även om jag bara sett er butik på bild så är jag helt säker på att Ni är värdiga vinnare till priset! Inte minst för ert holistiska tankesätt med även global miljövård i åtanke, kvalitet som håller för återbruk -lollopard uppmanar köpare tll att se till att man omsätter plagg i bruk tills de slitits ut, plagg som tåls att ärvas- och att ni står för design som kan användas år efter år, oavsett vilken säsong det kommit ut! Jag bugar, bockar och böjer på nacken, men inte minst, ser fram emot nya bilder på den förestående säsongsförändringen inom kort! *hm, ja, det var en något oförsiktig antydan om att jag vet att något är på G*  Att ni även föregår med gott exempel när det gäller att använda gamla inredningsdetaljer får mitt hjärta att banka lite extra för er! Ni är absolut värdiga vinnare och ni står absolut för ett hållbart, nytt, fräsch tankesätt. Måtte många ta efter er!