Rökningen går ju sådär. Måste ju medge att min ambition att lägga av tvärt som ett minutbeslut inte var så lyckat. Men då jag har insett att jag konsumerar långt över vad mitt eget sunda förnuft talar om för mig att jag borde göra, så tänker jag ändå som ett långsiktigt beslut; göra något åt problemet med min självinställning. Jag vill inte vara en rökare! Känns som ett misslyckande att betrakta sig som en sådan, och jag tror att man mår bättre med sig själv, om man kan säga att man är en FÖRE DETTA rökare, dvs någon med självdisciplin, kurage och målmedvetenhet. ;). Det är ju och förblir ren jäkla idioti att fortsätta suga på den där pinnen som bara kostar massa semesterresor och förkortar livet, vi som röker lever helt enkelt inte bara kortare på sikt, vi har även ett mindre stimulerande liv; då våra pengar går till cigaretter istället för nöjen och upplevelser. Ganska korkat om jag får säg.

Vad är jag duktig på som rökare? Jo, att belöna mig själv. "när jag är färdig kan jag ta en paus" "när det här är gjort kan jag ta en kopp kaffe o en cigg" "nu är det snart fikapaus, gör klart det här först" etc, etc, etc. Som ett led i att minska det här suget så gör jag något annat som jag upplever som både lustfyllt och avkopplande och fullständigt adrenalinkickskapande. Jag tävlar mot mig själv. Jag är fullständigt Mah-jong-beroende sedan tidigare, älskar att skjuta och trycka och flytta på blippar och bollar och saker som innebär att jag har lyckats tänka ut en strategi och som belöning för min superintelligens eller skicklighet, så får jag en blixtar och tjoffar och poffar och poäng. Problemet är bara att jag lätt fastnar, kan inte bara ta ett spel utan mitt kickbehov måste tillfredsställas först. Och roligt har jag. Daniel Stern har ju lyckats att påvisa det späda barnets varseblivningsnärvaro till ett här och ett nu och bygga en teori så att det inte bara med känsla kan förstås (rekommenderar böckerna; Spädbarnets interpersonella värld Ögonblickets psykologi, Daniel N Stern, ), men vid min je, jag är övertygad att spel och utmaninger av det här slaget innebär att även den mogna människan hittar en världssekvens som utgår från ett ständigt byte av Här och Nu, i kombination med belöning eller bestraffning, och att mötet med skärmen även den skapar substitut för en storts interaktion. När vi kan umgås med datorer, behöver vi verkligen människor? (how, nu stoppar jag mig själv här innan jag förlorar mig helt i ämnet).

Det jag vill fram till är; Kan jag lura min hjärna till att hoppa över en cigarett arton gånger om dagen, genom att jag ger den ett substitut till att skapa andra sorters belöningsupplevelser, så är det värt att testa, eller hur?

Hasta la vista, bejbe. Nu skall jag ut och fånga dagen och vädret. Har jag tur så bjuder förmiddagen på en ardennerbetäckning, ett skådespel vi ser ofta här på gården, och det är alltid lika fashinerande att se hur den här enorma hannen (en majorstor gigantisk fantastiskt vacker och muskulös sak) faktiskt uppvaktar stona innan han skall till. Men jag är allt glad att jag inte är en häst! =)! (Jeezes!).

Om man har tre val i tillvaron; pest, kolera eller druvor? Så är valet kanske inte så svårt, eller hur? Druvorna är nog att föredra. Ibland är det dock så att det är antingen pesten eller koleran som leder till druvorna; eller ingen utav dem. Dvs, båda kan leda till önskat mål, ingen kan leda till önskat mål, eller en kan leda till druvskålen medan den andra leder åt hecklefjell... det är frågan, vilken väg leder vilken väg och vad offrar jag/ riskerar jag om jag väljer fel? Om det blir fel, hur kan jag i mesta möjliga mån minimera insats och risk?

Fasen varför inte ge mig druvorna med en gång? Det är ju dem jag vill ha....

Argh, kan det vara ödet som återigen talar om att det är dumt att tro att man kan skjuta ihjäl en björn ensam? Varför har livet inte ett givet facit?

Ta till vara på dagen och möjligheten, den ligger i vassen och lurar!

Hasta manana!

Jag går hela den mörka årstiden och längtar efter sommaren, och när det väl blir vår så är jag inomhus mer än någonsin. "Jag skall bara" och så ser man fram emot skolavslutning och sommar och allt det där. Och varje år händer samma sak. När jag väl är färdig att njuta av vårsommaren så är det midsommar och när det varit midsommar vet vi väl alla vad som händer? Det går mot mörkare tider och högsommaren tar fart. Och så står jag där snuvad på årtiden jag snart trodde jag kunde njuta utav, bara för att jag inte insåg att den sprang förbi där utanför fönstret, och att den inte blir kvar om jag bara skall göra allt det där som jag tycker att jag måste för att kunna koppla av "sen". Kanske mest för att jag inte hade identifierat vilken tid på sommaren jag egentligen uppskattar mest; så länge jag tänkte in sommaren i en enda lång årstid. Därför har jag delat upp den i flera.

I år skall jag verkligen försöka att göra bägge delar, både göra färdigt alla måsten, men inte sådant som kan ligga kvar tills sommarvärmen är olidlig och het, för det är inte då jag vill andas. Det är ju nu! Och jag verkar inte vara ensam om det här, om jag skall tolka svaren jag fick på min förra omröstningsfråga, ang vilken årstid som är bäst. Såhär fördelade sig svaralternativen:

Vilken är din favorittid på året?

Vinter    2.6 %

vårvinter    5.1 %

vår    10.3 %

försommar    25.6 %

högsommar    20.5 %

sensommar    10.3 %

höstsommar    12.8 %

höst    12.8 %

 ................

Jag har som ni märker delat in sommaren i olika perioder i mina svarsalternativ, mycket beroende på ovanstående insikt om min egen hopplöshet att ta tillvara på tid.

Höst och vinter har för mig inte riktigt lika många nyanser som vår och sommar.

Totalt sett så har 15,4% svarat att man föredrar de mörkare tiderna på året, höst och vinter. Medan resterande 84,6% föredrar tidare som går mot, eller genererar ljus eller värme. Och hela 25,6% av oss föredrar den här årstiden som vi befinner oss i just nu framför alla andra tider på året. Tillhör du denna skara? Då vill jag bara ropa högt: lägg ifrån dig alla måsten i så stor utsträckning du kan just nu, för de kommer inte att springa ifrån dig i alla fall! NJUT! (det var en order, begrips? *skratt*. Det är ju NU vi skall ladda batterierna så vi står oss rästen av året!).

Carpe Diem och Hakuna Matata och allt det där!

Hasta manana!

Fick äntligen tummen ur och fick tagit foto på den här varianten igår. Visst är den bara för söt? Jag har en dragning åt det söta, men använder det inte själv av något konstigt skäl. Bilden gör den inte riktigt rättvisa, den är babyljusblå och har vit bakgrund.

Lång vecka framför mig, med mycket jobb och tight schema. Äntligen. Jag är laddad för jobb just nu.

En gång för länge sedan gjorde jag slut på allt vad nära relationer som bygger på maktbalans, manipulationer och gungbrädeprocesser: och beslöt mig för att aldrig mer:

• involvera mig i dyligt
• befatta mig med dyligt
• agera i enlighet med dessa förutsättningar i relation med andra
• aldrig mer REAGERA när jag utsätts för detta

Jag vill helt enkelt inte befatta mig med relationsspel som bygger på faktorer som ex:

Om jag gör så, så gör den andra så, om jag väntar ut den andra så reagerar den så, om jag säger det här så reagerar den andra så, etc, etc, etc.

Been there, seen that, done that och jag är färdig, mätt, däst och belåten, no more meal like that for me, tack. En gång för alla.

Så fort jag anar att en person fungerar på detta sätt, börjar manipulera mig etc, så försöker jag förstå en eller två gånger vad det beror på, vad det handlar om, vad det står för och sedan försöker jag i bästa fall göra personen uppmärksam på det, och når jag inte vederbörande så går jag vidare och kapar relationen eller distanserar mig känslomässigt. Jag vill inte in i sådant.

Tystnad är ex en sådant agerande som jag vägrar att tolka. Tystnad eller utebliven kontakt kan nämligen stå för väldigt mycket. Ex:

• nonchalans
• respektlöshet
• oberördhet
• psykologisk press

Etcetera.

Det kan också innebära att något har hänt på vägen, men det är något helt annat. Det förutsätter dock att man tar upp kontakten och återger detta på någon punkt, men att undvika att höra av sig till någon för att man vill försätta den andra personen i oro på något sätt, eller få övertaget för att det är den andra som är angelägen om kontakt etc förkastar jag fullständigt.

Är det inte viktigare än så, så visst, då är det inte viktigare än så. Svårare än så är det väl ändå inte?

Jag har väldigt svårt för kommunikationsspel eller bristfällig/dålig kommunikation. Säg vad du vill, men var ärlig, rak och koncis i relation med mig tack, eller låt bli.

Jag har hört flera stycken som har blivit LYCKLIGA av att sluta röka från första minuten med hjälp av boken Allen Carr. Jag blev för några år sedan så himla nyfiken på vad det var som den här boken förmedlade som gjorde folk så euforiska och lyckliga i sitt lyckandes med att sluta röka helt utan abstinens eller besvär. Givetvis skaffade jag boken, vågade inte riktigt öppna den, jag ville ju inte bli hjärntvättad eller sluta röka, utan ville bara släcka min nyfikenhet hur en sådan masshypnos kan dra som en kam över västvärlden och faktiskt lyckas att övertyga massor av inbitna rökare om att de blir lyckligare, mår bättre, blir rikare, får mer framgång och vinner på lotto bara de slutar röka.

Nu stod det ju i boken att man inte skulle sluta röka för att man började läsa så jag övervann min avoghet och nyfikenheten tog överhand. Jag måste säga att jag kom igenom drygt halva, och värre dravel har jag nog aldrig skådat i hela mitt liv.

Nu pratar jag inte om de rökdetaljer som stod, fara med rökning, fördelar med att sluta etc, för dem är jag övertygad om. Det finns inga som helst vinster med att röka egentligen, mer än kortsiktiga synapser och uteblivna eller släckta abstinensbesvär. Mao vi mår inte bra av att röka, men vi mår dåligt av att INTE röka, den beroendes negativa idiom som innebär att man blir mer och mer beroende med tiden desto längre tid man sitter fast. Det blir med andra ord inte heller lättare att sluta röka nästa år, än det är idag...

Enligt min inställning, så är det baske mig minst lika farligt med nikotin ur beroendesynpunt som det är med tyngre droger, ärligt talat.

Men själva metoden som boken är upplagd på. Asså... dessa ständiga överövertygelser, upprepningar, utstuderade peppningar etc, etc, etc, jag blir bara ilsken när jag ser sådant här. Den boken är byggd på precis samma faktorer som människor som fastnar i olika sekter utsätts för i olika religösa eller högerextremistiska subgrupper av olika slag. Och den går bara ut på att lura människan så att metodutvecklaren kan tjäna en ofantligt massa pengar, och ingenting annat.

Tog fram boken idag men blir minst lika ilsken som sist. Jag lär nog aldrig komma igenom den inte ens när jag behöver informationen som den trots allt förmedlar och som jag VILL åt. Det är suggestitionmetodiken, hjärntvättsufunktionerna och allt det där som INTE appellerar till den förståndiga individen jag inte klarar av. Den förutsätter att vi är småbarn som inte fattar ett jota och som lär oss saker och ting om omgivningen på exakt samma sätt som ett litet barn eller en hund. Grrrrr..........Samtidigt måste jag ju medge att jag just idag önskar att jag hade någon sorts förmåga att hänge mig åt fanatism, för lättleddhet och förmåga att bli helt bortkollrad i en annan människas/trosåskådnings/ickerökningsreligionen ex/ verklighetsuppfattning, för det hade onekligen underlättat när det gäller att lyckas sluta röka om inte annat.... *suck* 

Det här var dagens hatinlägg!

Idag skall jag:

*städa 2 badrum

*städa vardagsrum/kök

*börja sortera restböcker som inte sorterats

*vara tyst

*inte träffa folk

*undvika att ta diskussioner

*endast svara på frågor vid nödfall

*tänka på att andra inte kan rå för min irritationsnivå

*svara vänligt på tilltal

*inte skälla på barnen

*vara nöjd så länge sambon håller sig hemifrån och lagar sin systers bil

*inte besvära några väninnor med beklagan

*inte beklaga mig för någon alls, utan verkligen VARA TYST såtillmotto att jag inte skall säga ett onödigt ord som inte vanligt hyfs och uppfostran tvingar mig till

*inte slå sönder porslin

*inte sparka på lådor, dörrar, skåp och trösklar

*inte sparka på bilen

*inte ens sätta mig i bilen eftersom det medför en ökad risk att jag tvingas konfronteras med en främling

*inte skriva massa döinlägg på bloggen som jag kommer att skämmas ihjäl mig för att någon riskerar att ha läst

och sist men inte minst:

*INTE TYCKA SYND OM MIG SJÄLV!

Puckogitte, du har BARA dig själv att skylla!

För en timma sedan var jag lite småkaxig. "F*n vad dumt det är att röka, har baske mig inte råd med det här längre" och sådär på stående fot bestämde jag mig för att jag INTE skulle köpa några cigaretter när jag skulle ner till byn och ha mjölk och bananer. EN cigg kvar. EN kopp kaffe och den SISTA ciggen när jag kommer hem.... Inte en tanke just då på att jag kanske skulle förbereda mig lite mentalt, trappa ner, kanske överväga beslutet eller så? Är det inte så man SKALL sluta röka egentligen? Inte tusan skall man väl bestämma sig tio i sex att man inte tänker köpa cigaretter när affären sedan stänger sex och det tio minuter senare kommer vara för sent?

Problemet var bara att när jag väl kom hem -efter att affären hade stängt- så hade sambon till min stora irritation rökt upp den sista ciggen jag hade.

Ett rejält minus i räkningen. Wich pisses me off! Förstås! DET var inte snällt alls, tycker jag.

Nu sitter jag här med rumpan bar och vägrar åka tre mil, vilket det ca är fram och tillbaka, bara för ett paket cigaretter. Det finns liksom inte. Och inte heller har jag råd egentligen heller, så av det skälet skall jag absolut hålla mig ifrån det.

Jag kommer att bli abstinent innan kvällen är slut så det finns risk för sammandrabbning av major format framöver.

Just nu tycker jag att jag förtjänar få betalt som rikets största ärkeidiot.