Igår eftermiddag så åkte jag till metropolen Svenljunga där väninnan, tillika ekonomiexperten, bor. Det blev en lång och intensiv kväll, men nu sitter nog varenda siffra på rätt plats. Och det är så befriande skönt att komma hem till henne varje gång. Hundar och barn överallt och ett mycket stort hjärta hos alla. Me love people like that!

Klockan två inatt bröt vi upp och det var dags för mig att ratta de ungefär tio milen hem. Det gick faktiskt himla smidigt trots att timmen var sen, ingen radio -varför jag högt skrålade "vi har bara varandra", dvs den enda versen samt refrängen som jag kunde komma ihåg i den arla timmen. Fråga mig inte varför jag landade på den, för jag har egentligen en ganska stor repertoar av låttexter som jag kan utantill ord för ord, men ingen av dem ville poppa upp i min natt-trötta hjärna. Jag tror inte ens att jag kopplade just då, hur befängd jag var, hade bara ett sikte framför mig: att komma hem i säng fortare än ögat (fast inte högre än hastighetsgränserna tillåter, inte minst med tanke på att vägen för det mesta innehåller både älgar och rådjur och annat smått och gott). Hade nog en fördel.... värmen fungerade inte av någon konstig anledning och jag hade ett inte så kul missljud mellan varven, tror jag eller så inbillade jag mig, och det var skälet till min icke-skönsång i brist på radio. Har lånat en bil tillfällig som har mycket iövrigt att önska. Men kylan, och det faktum att jag åkte hemifrån i strålande solsken, inte hade tänkt att bli så sen, inte visste att det inte fanns värme i bilen medförde att jag förstås inte hade med mig en jacka eller kofta. När jag kom hem var jag stelfrusen. Men kylan höll mig trots allt vaken, pigg och alert i varje fall. Men sånt här är sååå typiskt mig!

Titta här vad jag har fått av Helena (som även har bloggen Retro-tokig)! *rodnar och tackar varmt!*

Blir väldigt väldigt glad över Helenas motivering:

"*Gitte för att jag gillar din blogg, även sedan du bytte vinkling på den..... Och för att jag anar lite av en själsfrände hos dig med alla barn och alla sköna tapeter och ting......"

Jag blir väldigt väldigt glad, även för att min kursändring -eller inte kursändring egentligen, utan det blev ju aldrig som jag hade avsett riktigt-, då jag märkte att jag blev mer och mer personligt "jag" än vad jag hade tänkt från början, håller för att läsas åtminstone för någon! =)! Jag är som ni märker en svamlig person som har massor av olika kaotiska tankegångar som svamlar hit och dit och som nog egentligen faller under epitetet "intresseklubben antecknar -daaah!". Me like your blogs to, Helena, bägge två är väldigt fina och givande att läsa!

Jag är inte så insatt i det här med blog-awards, men jag antar att man skall skeppa dem vidare och jag har redan några i åtanke. Skall jobba lite med formulering, innan jag presenterar mitt val.

Idag tänker jag bryta och njuta några timmar, jag är snart klar med ett stort måste-jobb som har pågått i två veckor. Kanske kan lite renovering komma till stånd snart igen?

Nu tycker jag synd om mig en liten stund. Gillar inte sådana stunder måste jag säga. Men i min outlook har jag en käck liten mapp som heter Kuriosa under inkorgen.

Det är där jag lägger ALLA superviktiga -av olika skäl- mail. De flesta skrivs inte ut utan ligger där för att kunna tas fram vid behov. Försöker göra åt så lite papper som möjligt. Men ex alla utbetalningar som är viktiga, bra att komma ihåg, kopieringar från nätet, uppställningar uträkningar etc, etc, etc sitter jag och skickar till mig själv för att kunna lägga dem i kuriosa så jag vet var jag har dem.

Vad hade hänt nu? Jo. Hela kuriosamappen var raderad.... fråga mig inte hur eller vem, men borta var den med allt innehåll. Tittar i papperskorgen och jo, mycket riktigt, där ligger de. Men även om jag återställer lägger de sig inte rätt och går inte att öppna eftersom datorn försöker med adobe och sen ligger de bara där helt onåbara.

Har försökt hitta lite i skickatkorgen, men inser ju att allt som kommit från någon annan inte finns.

Jag får frysrasbrytutbrott tror jag.

Sitter låst inne även idag. Nu när det är så gott väder. Men imorgon tror jag att jag kan börja leva igen, skall till revisorn och göra det sista av papperna ikväll. Det är inget kul att ha eget företag, det kan jag lova; allt för mycket att hålla reda på egentligen.

Vidare skall jag vara ytterligare pessimist... våren har börjat för snabbt och med för bra väder. Vi kommer att få skitväder hela sommaren, det är bra fram till veckan före midsommar som längst, sen är det kört. Lika bra att inse redan nu att även i år, så börjar hösten i juli. Jodå, det gjorde den förra året, såg nog när de första flockarna gäss drog söderut! gässen kommer jag att sakna där vi bor nu. Vi var väldigt borskämda med att bo precis vid deras samlingsställe och lekplats tidigare. Kunde sitta vid datorn och upptäcka när det var dags för både vår och höst. I år kom de första flockarna allt för tidigt, jag trodde faktiskt att många skulle stryka med om det kom en köldknäpp, men det gjorde det ju knappast i varje fall inte att tala om. Kan meddela att de första flockarna kom i december, och väntade in sina kamrater i januari och sen var det spridda skurar några veckor. Den stora ansamlingen gäss, då hela åkern blev en svartgrå massa var i mitten-slutet på januari. Men som sagt, de samlades ju extremt tidigt förra året för avfärd. Och jag tror som sagt att det här året kommer att bli ungefär likadant.

Växthuseffekt någon?? Vi har defakto haft världens längsta höst, året som gick. Det avbröts i stort sett bara av en kort sommarperiod på våren. Ungefär som i år?? Vi hoppas väl förstås att jag har fel, eller hur?