Alla inlägg under juli 2009

Av Gitte - 13 juli 2009 08:19

Jag gillar ju inte måndagar något vidare, men den här veckan säger jag äntligen!

Helgen har varit tight milt sagt. Dels har det varit målningen som har fortskridit, nu är ca 2/3 av lokalen klar, skall måla lister på mellandelen imorgon, och sedan börjar vi på förutrymmet fram. Den största delen av lokalen. Det finns ett så charmigt rutigt tak där, som är inrutat i sektioner med lister. Men... det innebär att mycket av det stora taket, och det är högt i tak, måste målas med pensel för att komma åt alla skrymslen. Bävar för detta kan jag väl säga. Känner redan hur ryggen går av. I de andra två utrymmena har det i varje fall varit plana tak.


I lördags passade jag på att fylla år och det blev en lätt märklig omöjlig dag med några förvecklingar och olika hållpunkter. Tyckte mest att jag kryssade runt olika tider och projekt för att få ihop det i sista ändan, men det fick gå, och dagen tog trots allt slut till sist. Födelsedagar är inte riktigt min grej för att uttrycka det millt, och speciellt inte min egen. Nästan lika illa som julafton.


Idag skall jag göra det sista för att kora en vinnare på vaxduken, alt, tapet, alt knappar. Det skall bli spännande att se vad det är som önskas.

ANNONS
Av Gitte - 10 juli 2009 11:07

Kom ju på att jag måste hitta multiplikationssången med Thore Skogman. Har försökt googla, någon som vet vad den heter?

ANNONS
Av Gitte - 10 juli 2009 10:37

Jag har lite tidspanik just nu. Ändå har jag fått ett helt år till skänks av mig själv. Har gått och påstått ett tag att jag är 42, så när min födelsedag kom på tal för ett tag sedan och jag påstod att jag måste fylla 43 skrattade mina barn ut mig totalt. -Men mamma. Du fyller 42! *hrm*. Jag fick räkna efter, och tänk, de har rätt, så därför har jag ett helt år tillgodo, eller hur? Men så fort det börjar närma sig min födelsedag får jag höstpanik för det är liksom då det säger "svisch" och sedan är det september igen. Me dont like hösten, innan den kommer! Sen när den väl är här, tja då tar jag den med ett hyffsat jämnmod men hoppas att både den och vintern passerar snabbt förbi. Jag skulle helst vilja ha vår för evigt! Kan man flytta runt världen med våren måntro?


Och åren går och går och går och går och snart är barnen stora. Yngsta sonen på bilden börjar ettan i år. Han ser verkligen fram emot det. Han har provtränat multiplikation nu i sommar och hoppas få räkna gångertal när han börjar skolan i augusti; för han tycker redan att han kan minus och plus. Han är en matematikunge av stora format. Han började med pussel när han var kring tvåårsåldern. När han var tre så hittade vi inte större bitar än 200-bitars i lagom stora delar för att han skulle klara dem motoriskt och sedan blev pusslande för tråkigt när han inte hittade nya utmaningar. Så vid 4 började han lära sig läsa. Det är återigen motoriken som sätter lite stopp, läser gör han aldeles utmärkt men att få snygga bokstäver som är jämnstora är något han bara blir irriterad utav. Och så är han irriterad för att han inte läser tillräckligt snabbt för att hinna med textraderna på teveprogrammen. Istället började han att pressa oss på mattetal. Sida upp och sida ner, vill han ha tal som han kan räkna ut, och han har ganska länge kört minus och plus, tills det blev tråkigt. Inte ens skojtal, dvs tusentalsuppställningar (ja, jag medger, jag låter mig dras med och gör det svårare än nödvändigt ibland, då är han stilla lite längre tid åt gången) är någon jätteutmaning längre, det tar bara lite tid. Så för någon månad sedan ville han ha gånger. Han kan förstås inte tabellerna utan räknar sig fram och försöker se fyra stycken fyra gånger framför sig för att komma fram till rätt svar.


Igår var hans matteförmåga en stor tillgång för mig. Jag kan ju inte det här med siffror alls. Han har ett gott sifferminne, eller detaljminne överhuvudtaget. Så när vi sorterade tapetrullar med vit baksida där man inte alls ser hur mönstret ser ut på grund av hur de är förpackade så fick vi gå på slutsiffror i tillverkningsnumret. 40, 04, 95, 96, 58, 23, 57 etc, etc, etc och så la vi dem i olika högar i rummet. Tanken är sedan att jag skall öppna och fotografera, se vilka sorter det är etc, och framförallt ställa dem i samma förvaring sorterat. Det gick bra i början. Då visste jag var 96:an låg, 04:an och 40:an och sen blev det kaos. Han hade suttit och tittat på när jag hade dirigerat runt de första rullarna. Och sen blev det bomstopp. Vart fasen ligger 96:orna?

-Där! Pekade han.

-Va? Jag var helt oförberedd på att han var koncentrerad på vad vi gjorde och var vi la de olika rullarna som vi uttalde olika siffror för.


Det slutade med att han fick bli dirigent.

-Jussi, var ligger 40:orna? 58:orna? 86:orna? etc, etc, etc.

Han pekade. Och hade rätt varje gång.


Tror jag skall bli bättre på att nyttja hans sifferminne!

Av Gitte - 9 juli 2009 21:16

vet inte varför jag liksom aldrig lyckas landa till här där jag ju faktiskt bor sedan 197---7? Eller är det 1975?


Jag kan aldrig se mig åldras här, utan har alltid ena foten på väg någon annanstans. Det är som om ungarna bara skall växa upp och lämna boet, gå in på skolor eller vad som helst, SEN börjar mitt "riktiga" liv, där jag kommer att känna mig som hemma och landad för evigt. Tror att det är den där eviga rotlösheten som gör sig påmind? Men fasen trot, jag sitter väl här för evigt...


Kan nästan tänka mig att bo överallt utom här där jag befinner mig?? Tja, sambon verkar inte helt ovillig, inte heller han sitter "fast" här, inflyttad som han är han med. Han har som jag finska rötter och kom från göteborg, hit som pojke. Själv är jag född i köpenhamn, men rötterna i finska lappland, Kittilä närmare bestämt. Vart skulle jag vilja bo?


Varför inte köpenhamn. Skulle gärna vilja HEM igen. Men ofta drömmer jag mig bort till norr, upp till vidderna, lappmarkerna och den uthärdliga kylan och midnattsolen.

Blir det kallt här på vintern, tio minus, så fryser man häcken av sig, och det går bara inte att klä sig för kylan, för den biter genom märg och ben. Ändå älskar jag havet och öppenheten ner mot havet härifrån.

Men tänk att få ha en aldeles egen liten Mökki.... Tror visst att den analkande hösten gör sig påmind. Nu har vi två härliga veckor kvar ca och sen börjar mörkret ta över oss igen!

Av Gitte - 9 juli 2009 11:29

Fortsätter. Jag har valt en listfärg, men murstocken ser jag inte framför mig ännu. Men nu måset jag bestämma mig....

Av Gitte - 8 juli 2009 11:51

2005 blev jag uppsagd av ekonomiska skäl från mitt älskade jobb. Jag hade drömjobbet, ett jobb som blev mitt liv och som tog all energi jag överhuvudtaget hade att uppbåda och jag älskade eller älskade att hata varje minut. Det var ett sånt där jobb där man går in i väggen halvrejält en gång om året och sedan orkar man ett tag till och alla underbara människor som fanns där gjorde det värt varje minut. Så mycket kärlek, frustration och ilska tror jag aldrig någonsin jag kommer att uppleva igen i den renaste formen som jag gjorde under mina fem år som handledare (nåja, för all del så var jag även tf under närmare ett års tid) på ett Fountain House (fontänhus). Frustrationen och ilskan var förstås inte riktad mot verksamheten eller dess medlemmar utan alla människoöden och bemötande som man under årens lopp utsatts för etc, etc, etc. Det skulle ta allt för lång tid och många timmar att utveckla den känslan så jag avstår. Men Falkenbergs Fontänhus och dess medlemmar kommer för alltid att ha en varm plats i mitt hjärta! Nåja. Vad skulle jag göra? Jag pluggade sociologi ett år medan jag funderade. Och när det led mot sitt slut så insåg jag: jag kan aldrig gå tillbaka till en traditionell behandlingsenhet igen. Inte efter att ha upplevt fountain houseriktlinjerna och fått in dem i ryggmärgen. Du som inte sett dem vet inte att de bygger på ren människovärdighet och empowerment och tron på det starka i varje individ. Det är så enkelt att det är genialt. Ingenting står för något annat än det personerna själva uppger att det står för och man vill inte något ÅT andra, utan MED andra. Det är som att hamna i basiczone; som handledare är man människa och sina egna tillkortakommanden kan man inte gömma bakom en proffessionalism eller utbildning.


För att göra den långa historien kort så startade jag en barnsecondhand på vinst och förlust och idioti. Och okunskap. Har absolut lärt mig massor på det, och den sista lärdomen i min gamla lokal var att den var på tok för dyr. Det funkar ett par år att dra in pengar från andra håll för att bekosta det man gör, men det fungerar inte att ständigt gå back i längden och när elförbrukningen helt utan anledning började galloppera iväg (BOKSTAVLIGT talat) så jag fick helt enkelt inse att det var läge att säga upp lokalen och hitta en billigare och kanske en jag tyckte bättre om dessutom. Så den 14 december 2008 hade jag min första öppetdag och den sista var jag utflyttad, utpackad och städad. Dvs årsskiftet till i år.


Tyvärr har jag alla bilder i min kraschade hårddisk. Får jag upp den någon gång kan jag visa mer. Men här är min ena knapphylla.  Det är främst knappar från en syfabrik i den här.

Äsch, man ser inte mycket på den här bilden. Men insatsen står på min köpmansdisk (kan jag berätta om en annan gång, den var upptakten till mycket kul!).

Den här vagnen la jag på tradera precis innan jag stängde, man ser lite bakom den.

Jag hade sådana mängder inne att det knappt går att beskriva. Här kommer bild från två packhörnor. Tror jag hade.... 10 sådana packhörnor....minst. Innan flyttlasset gick. En hörna med sådant jag sorterade bort gick till Mauretanien. Det var två kusiner som skulle ha barnsecondhand där, och de har lovat att skicka bilder på det. Dem ser jag fram emot!


Den översta bilden visar min babyhörna. Hade en 80-104cl hörna, ett par ställ med 110-130, likaledes 140-150 och storlekar från 160 cl och upp till vuxen xl, samt en ytterplaggssväggsektion, ett par olika sorters klädpartier (som byttes mellan varven allt eftersom de tog slut), leksaker, skor etc, etc, etc. Just nu står det mesta i ett lager och skall flyttas till den nya lokalen så fort vi har målat färdigt.


Tja, packningen tog mycket kraft, likaså att flytta och städa ur lokalen som var på 260 kvadrat. Vi flyttade hem sista lasset två dagar före nyårsafton.

Dagen före nyårsafton kom vår hyresvärd och berättade att han tyvärr behövde huset själv som vi hade bott i under 5 år. Tja. Thats life. Det var i sig ingen sorg att flytta (snarare tvärtom) men tajmingen.


Jag säger bara tajmingen.


Dagen efter återgav jag detta för grannen som faktiskt hade ett ledigt halvt hus. Vi bestämde oss på stört, det var litet men låg bra till i förhållande till den nya lokalen och barnens skolor. Det var bara att börja flytta nästa bohag, varav mycket var från affären. Det blev ytterligare en flytt på 260 kvadrat, kan väl säga att vi bodde väldigt stort. Då trodde jag fortfarande på att jag bara skulle orka packa och flytta, packa upp och sedan sätta igång med affären på stört; vilket innebar riva vägg, måla om, hämta lager, upp med ställningar, upp med varor (dvs, sortera igenom alla mängder kartonger igen....). Ja, jisses, jag hoppas att jag inte har uttalat någon gång att jag har god självbedömningsförmåga när det gäller kraft och ork, för då har jag blåljugit! Vi kom in i det nya boendet, knappt uppackat, en del står fortfarande i lådor (men börjar bli klart) och sen var det bomstopp.


Smackabom. När huset vi flyttade från var lämnat och städat och klart;kom väggen. Och den körde jag pannan i så mycket jag bara orkade. Är jag färdig för att öppna? Tja, nej, ekonomiskt har jag mycket att reda upp fortfarande. Men jag får ta det som det kommer och går det åt helsicke, så har jag i varje fall haft roligt så länge det varade. Vad jag i varje fall har bevisat för mig själv, är att man som enskild person kan göra NÅGOT för att försöka påverka människor att tänka i termen ekologisk konsumtion! Desto mindre man behöver klättra i berg, desto större villighet finns det!


(ja, där har du grundtanken till varför jag började. Det skall jag utveckla en annan dag!).




Av Gitte - 7 juli 2009 14:30

Idag har jag skickat alla rullar av en sort som fanns. Och om en liten stund så åker jag iväg och packar resterande rullar av två varianter till. En av varianterna är ett barndomsminne, vi hade exakt den här tapeten när jag var helt liten och bodde i köpenhamn. Jag vet precis hur det är att riva upp kanterna i den här, till min mors stora frustration. ;) Och jag gillar den mycket skarpt! En annan av de slutsålda varianterna kan lyfta vilket rum som helst. Min bild är dålig så jag har en ganska stor förhoppning om att den kommer att överstiga köparens förväntning.


Trot eller ej, men det roligaste med att ha kuskat land och rike runt efter det här lagret är just att stå här och skeppa iväg dem och sedan få föreställa sig hur de tar sig dit de kommer!

Av Gitte - 7 juli 2009 13:01

Vi målar med stor frenesi, roligt är det och vitt blir det!

Ovan ser ni murstocken jag pratade om. Den har varit "inbyggd" i en uppsatt vägg, med en dörr som har gått bak. Lokaldelen som är vitgul baktill har haft massa kylar och frysar, endast mjölkkylen återstår, samt en fruktdisk (tror jag att det är, kan ta bild på den förrästen, den skall jag ha kvar). Så det är pelaren mitt som skall få lite annan färg än i övrigt. 90-talsterrakottafärgen skall förstås få en omgång vitt så småningom med.

 Här ser man lite av väggfärgen från början. Ägarna uppskattar att det kanske är 50 år sedan det målades sist i den här delen av lokalen. Vet inte om det är så, men det var stor färgstillnad i springor etc. Jag misstänker att pelly-skåpet (tror att det är pelly den med, rästen av systemet är det) har plexiglas i sidorna och små avdelningar av glas. Kanske var det här man sorterade beställningar på kött och mjölk? Eller är det någon annan som har en ide om vad man kan ha förvarat i den här? Pellyhyllorna måste jag visa en dag, de är såå fina med svarta kanter, dvs, de som inte "hottades upp" på sjuttiotalet eller åttiotalet med träslister fram.... som tur är finns det några riktigt gamla intakta hyllplan kvar!

Framsidan av kyldisken, baksidan finns i ett lite tidigare inlägg. Den är STOR!

Väldigt koncentrerad Nadja.

Heikki. Hm, lite otåligare än sin syster så han får leka stjärnornas krig med de större ytorna...

Till och med lilleman (Juhani) har pensel i högsta hugg. Och han jobbar absolut uthålligt!!


Andra omgången i den här delen av lokalen är satt igår, och nu skall jag bestämma listfärger. Har massor av ideer.

Från turkosa lister till rött uppe och svart nere, lite beroende på hur jag bestämmer mig för att måla mittpelaren på första bilden... har några olika tankar om den. Men jag tror att det blir ett spontanbeslut när jag väl står i färghandeln och väljer färg... tror att gult, rosa och mintgrönt går bort, inte minst för att de varit lite trendiga ett tag nu, och trend idag är borta imorgon. Vill ju inte gärna måla något som inom en månad eller två är uttröttat. Det finns därför en risk att även prickar går bort.... när jag tänker efter.....


Ena fastighetsägaren (tja, de är två egentligen, supergoa killar, de börjar nästan kännas som vänner ärligt talat! Ni vet, sådana personer som man nästan direkt kan "chilla" lite avslappnat med om allt och inget och livet och tillvaron och politik och landstingsneddragningar och annat... me like! Det är så enkelt att tala med dem om allt och inget!) var inne sent igår kväll. Och jag ställde förstås frågan:

-OM jag flippar ut lite med färger och så... vad säger ni då? Jag fick bara ett stort leende.

-Varsågod!




Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Juli 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se