Dotter har ju "tyvärr"   kommit in på scenskolan på gotland. (Häng mig inte, det hade väl varit gräsligare om jag var glad att bli AV med henne?? är jätteglad för hennes skull). Och vi inser att vi nog inte bara vill sätta henne på tåget och båten och vinka av henne och hoppas att hon får det bra utan vi vill förstås åka och LÄMNA henne. Så just nu har vi massor av bekymmer, stora som små.

1. Dotter måste hitta boende. I lagom prisnivå för en gymnasist. Bostadstillägget är direkt undermåligt i falkenbergs kommun och ligger LÅNGT under Csn´s nivå, vilket är för dj....gt. Det lönar sig altså att söka till privat gymnasie för då får man bostadstillägg enligt Csn´s tariff. Inte klokt egentligen!

Det är förstås vårt största engagemang just nu och vi har tagit massa kontakter, men inte fått något klart ännu. Så om någon känner till någon i faggorna av visby som har ett rum att hyra ut så hojta gärna till.

MEN!

Jag har inte varit på gotland sedan sommaren 1999, då vi hade en avslutningsvecka på samtalspedagogsutbildningen som vi gick. Framåt jul det året så träffade jag nuvarande sambon och han gick liksom inte att få in på spåret att åka till gotland på semester. Han har aldrig varit där och tror inte riktigt på att det är så underbart där som jag säger. Han -som tidigare rest mycket och gärna i längre perioder, drömde om att återvända till Karibien, medan Gotland är mitt paradis. Något jag gärna återvänder till gång på gång om jag får välja, men det har varit bomstopp. Nu letar han på nätet efter boende (om det blir v 33 el 34 vet vi inte riktigt ännu. Det blir tyvär INTE vecka 32, medeltidsveckan, i varje fall, utan vi kopplar det till doters skolstart), så att vi alla kan åka med och placera henne på plats.

Så indirekt ser jag då en liten fördel med att hon valt just gotland som studiemål och försöker i övrigt att glädja mig med henne allt jag kan.

Jag har inte släppt att jag en vacker dag skulle kunna tänka mig att bli ö-bo för en tid. Det finns en arbetsplats där, som jag var i kontakt med just när vi träffades där jag nog har ungefär de kvalifikationer man behöver inkl specialintressen som matchar dem ypperligt.... nu har jag tre år (doters skoltid) på mig att se an, kanske slutar det med att sambo blir lika förälskad i ön som jag.... men så fort vi skojjar med dottern och säger att vi kommer efter så protesterar hon högljutt.

-Jag har la inte sökt skola på annat håll för att ni skall flytta DIT begriper ni väl?

En sak har jag dock förberett familjen på. När vi är där vill jag se Marteboljuset igen. Vi var några hågade samtalspedagoger som åkte till martebo sist och ställde oss på en kostig i flera timmar, vägrade ge upp och åka hem om vi så skulle stå där hela natten. Det var fruktsamt. Rätt vad det var var vi omsvepta av ett starkt ljussken, som kändes så nära att vi nästan hade kunnat ta på det, och det var helt otroligt. Ett stort stort stort starkt vitt ljusfenomen, som bara kom utan förvarning, stannade en stund och sen drog sig tillbaka och svepte som en röd ljuslykta bland trädtopparna under en längre stund. Det allra underligaste i sig var inte ljuset utan energikicken man fick av att ha upplevt det. Och redan i bilen sa vi alla i kör:

-Det måste jag uppleva igen! Energin satt i länge. Och vi undrade förstås vad det kunde vara. Men då ingen annan kan svara på det så försökte vi förstås inte ens.

Men där vill jag ställa mig en natt och vänta igen. Det MÅSTE upplevas igen! Fast den här gången tar jag baske mig med en kaffekorg för att väntan kan bli lång, det vet jag ju den här gången.

Asså, hon låg i godan ro och gav ungarna di.

Då ropade fästmannen på utsidan och hon fick brått. Kvar hos oss låg det tre stycken visserligen mätta och belåtna små liv, men solen sken utanför. Visst kunde de få känna på lite gräs under tassarna?

Lite läskigt var det förstås...

De spanade runt. Vad är det här för jox? Går det äta?

Strax försvann den röda ur närvaron från sina syskon.

Sen gick nästa man åt sitt håll.

Och då hör vi ett ilsket mjao. En skällande mamma kom till undsättning.

Hon stal tillbaka sitt barn.

Snart var ordningen återställd. Nästa gång frågar vi först... om hon håller sig hemma förstås!

Visst är de för goa? Två och en halv vecka gamla.

Ser ni i min ytterkant så har jag fått in rutan "mitt tradera". Tradera har släppt en applikation som jag tycker är hur rolig som helst. Såhär ser min sambos ut.

Du kan göra en egen här.

Perfekt liten ruta för oss som bloggar, eller hur?

-Men snälla Gitte. Vad skall du ha den till?

-Den passar inte ens någon längre... Nadja har växt ur för länge sen.

-Men? Det är en Charles Owen. Den är superbra att ha!

-Alla dina jäkla bett då?

-Men... men.... det har jag ju inte ens använt?

-Nä? Det är ju precis det jag säger!

-Säkerhetsstigbyglarna?

-Samma sak där.

-Allt det andra?

-Vilket andra?

-Och alla hästböcker då? Dem som du tvunget skulle ha. DÅ!

-Jamen de står väl inte i vägen i bokhyllan heller?

-Har du tänkt skaffa häst igen då?'

-Nä. Det har jag inte tid med.

-Vad skall du då ha grunkorna till?

-Men tänk om jag skaffar häst igen en vacker dag?

-Om du gör det så kan du ju skaffa det du behöver. DÅ!

Vi har haft den här diskussionen förr. Det slutar alltid med samma sak, igen och igen. Jag säger till sist att jag skall lägga ut det på annons. Sen. Och så lägger jag undan det "så länge". Tills jag får tid. Eller gör något åt det. Det vill säga: ALDRIG. Och inom kort har vi samma diskussion igen. Never Ending Story. Trodde jag.

Den här gången gör sambon slag i saken. Han har knappat in sina första traderaauktioner på powerlistern. Med lite assistans av mig, helt kunde jag inte hålla mig borta. Men jag följer fortsättningen med spänning. Inte för att jag sörjer hästgrunkorna egentligen. Jag hade bara lite lång navelsträng. Tänk om möjligheten uppstår en vacker dag att köpa tillbaka henne? Helt har jag inte gett upp min stora kärlek. Eller dotterns stora kärlek. Som fick fodervärd när dottern fick sina eftersviter efter körtelfebern och inte längre hade ork (kroniskt trötthetssyndrom, hon sov baske mig bort flera veckor i vissa perioder, vi fick väcka henne för att gå på toa, äta och dricka och hon grät lika mycket varje gång, för att hon inte fick sova...sen blev det bättre. Sen var hon åtminstone vaken några timmar per dygn. Och sen var hon vaken skoldagen fem dagar i veckan, när hon inte fick skov. Sådär höll det på.). Till sist insåg jag att vi måste sälja henne, dottern klarade inte av att ha henne på foder utan att hänga upp sig på att hon skulle hem när hon blev frisk. Tänk om hon aldrig skulle bli frisk igen utan skulle få leva sitt liv sovande majoriteten av sin tid? Fodervärden köpte loss vår Misty. Och Nadja kunde sätta punkt.

Det gjorde ont. Både i henne och mig. Men med vetskapen av att gumsan hade fått världens bästa hem blev det lite lättare och sen blev det lättare och lättare att hantera.

Men nu står jag där och skall klippa sista bandet till vårt hästägarskap. Och det kommer att bli riktigt riktigt skönt.

MEN! Jag ger mig fanken på att vi har ett ovisst antal hårdrocksbildskivor som ingen spelar längre. Och bildelar. Och vapentjosanmojänger som någon samlade på sig under sina unga dagar.

Vänta.

Bara vänta.

Tills han får en släng av traderasjukan.

Gissar att han kommer att göra sig av med många navelsträngar han med framöver. Been there, seen that, done that. *mohahaha*. Får la va väl att offra några grunkor så han får en liten släng av sälj- och töm-ut-gammal-skit-lusta han med!

Har det onekligen varit nu. Igårkväll, slog det om och blev grått och det blev ett himlars åskande en stund. Just nu är det lätt blåsigt och grått men jag tror att det är för att den RIKTIGA värmen kommer nu. Just idag gör det mig inte så mycket för på loppis testar vi en vardagskväll idag, så mellan 16-20 står jag fast där.

Midsommar var helt underbar ärligt talat. Vi hoppade det traditionella firandet och åkte till fun city.

Vi var där inte förra året efter att ha haft säsongskort några år, inte för att det är sveriges hetaste äventyrsland, men det är ett bra lekland att slå ihjäl en varm eftermiddag på. Inte minst för bassängernas skull.

Min ohängda tonåring med livstids utegångsgörbud var lite off. Märkligt? Det kan väl inte vara så at han hellre hade varit någon annanstans? Ex stället som fick massvis av rubriker veckan därpå pg fylla och slagsmål under midsommar? Sorry, han fick dras med morsan istället och efteråt fun city åkte vi vidare till bortbytings-camilla och där satt vi fast in på småtimmarna. Liksom dagen därpå.

Grillat ÄR gott!

Annars har dagarna liksom bara gått. Men vi har njutit av värmen så gott vi har kunnat.

Fick hybris på att detta bara tar plats och ligger i vägen:

och jag har slängt ut det på blocket:

Men jag är ju så korkad. Så fort det kommer upp så tänker jag att "åh så fint det är och man skulle kanske...". Bullshit. Vi kommer ALDRIG att komma en meter med det här. Men! Vad gör jag sedan när jag pratar med en spekulant?

-"nej det här är nog inte ett tält man reser för en helg, det är aldeles för bökigt och tar för lång tid att sätta upp det. Det måste finnas mycket smidigare tält för korttidstältning. Du vet, det här tar ett par timmar bara att ställa upp".  

Vad fasen, hon var redo att kasta sig i bilen och bara hämta det.... Börjar mer och mer undra om inte jag egentligen vill att det skall ligga och bli förstört...

Då är årets magiska dag här igen. Dagen som kommer och går och som lever kvar i vår minnesbalk rästen av året till en tid vi längtar efter.

Just nu har familjen packat sig samman i karetan och stryt kostan för att inviga ett självplock för året, ingen midsommar utan gubbar liksom. Själv väntar jag på dem här hemma, medan jag gör klart för eftermiddagens event.

Bolaget? Jodå, vuxenbeståndet i familjen gjorde ett studiebesök på nämnda förvaltning igår. Jag chockerades stort. Det är liksom inte varje dag jag springer där och jag blev superförvånad över att det dels var så stort i Falkenberg, mycket större än sist och dessutom var det självplock som gällde. Och kassor med kö. Sist jag var där fick man handla över disk och tog nummerlapp; men man hade just invigt ölsjälvplocket så man kunde kika lite närmare på de sorter som fanns.

En stor besvikelse fick jag dock. Mjöd såldes inte på nämnda bolag längre, annat än som beställningsvara. (Det kan väl inte BARA ha varit jag som drack mjöd??) Tre flaskor belgiskt körsbärsöl fick jag dock med mig (Timmermans kriek) och den första avnjöts till barnens stora förtjusning vid kvällsvarden igår.

-Mamma dricker öl, hette det. Och man gjorde stora ögon och jag fick minsann kommentaren "jag har aldrig sett dig full innan". Huruvida mamman blev nämnvärt onykter på en enda alkoholhaltig flaska sötöl behöver jag kanske inte gå in på, men jag tror att barnen kände en liten stund att man levde i en normal familj där inte ens mamman spottar i glaset   eller rynkar på näsan, och vi hade en skön alkoholdiskussion under tiden vi åtnjöt vårt grillade plock. (Jag älskar grillade grönsaker!).

Men hur som haver, det var kul att kika in på bolaget. Tror det var 1999 sist. Jag vet inte när eller var jag fick min aversion mot alkohol eller alkoholförtäring för egen del. Till och med sambon kapitulerade och slutade med sin gamla vana, inget kul att dela på en flaska vin ensam till maten kan jag tro... och så är det. Vi har blivit gamla, gaggiga och tråkiga i det här avseendet. Helgerna går för fort ändå, och skall man lägga en halvdag var och varannan lördag eller söndag på att underhålla skallebank eller annat så går de ännu fortare, och sedan behövs arbetsveckan för att ta igen sig igen. Så nä, det gick bort. Men faktum är att jag ofta känner mig torr och tråkig som liksom inte har kvar dessa traditionsenliga helger längre, som inte laddar inför helgen, som inte kastar mig i umgänge som innefattar "fest" och så vidare. Inte för att jag lider utav det, för det är klart, då hade jag ju gjort annorlunda. Men jag inser att ungarna tappar lite av det där med vuxnas förväntningar på helg och social samvaro etc. Och DET är nog baksidan med att INTE nyttja alkohol. Det tror jag de märker ärligt talat.

Idag funderade vi länge och väl på traditionellt firande på AIK-vallen innan det är dags att inmundiga de traditionella sillbitarna med röda gubbar till. Men det lutar just nu åt att det blir Fun City med Camilla och familj, dvs hon som driver det RIKTIGA Bortbytingen numera. Hon är nämligen ungefär lika hopplös som jag. Det är ungar som kliver på varandra överallt i alla de åldrar och detta är deras dag, liksom de flesta andra högtider. Men särskilt "traditionsbundna" är vi nog inte, någon utav oss. Så på med badpaltorna kids, så drar vi!

När jag var inne på bloggplatsen tidigare idag, och fick se en reklamheader, från bic. Med uppmaning att återge en pinsam historia.

Hm, kunde ju inte låta bli att associera till en händelse som ligger några år tillbaka i tiden, men då jag möter den skäggige mannen lite då och då på coop forum i falkenberg så får minnet ändå leva kvar innanför skambalken. Och jodå, han ler lika glatt varje gång vi möts och numera hälsar vi som om vi känner varandra.

Förstår inte varför jag skriver ned sådant. Det blir ju för fasen nästan verkligt igen när man går igenom det i skallen. Du kan läsa det här.

För första gången i år kan jag ta med mig den planerade "hängmatteboken" och sätta mig en stund i den värmande solen. Underbart. Fast jag har ingen hängmatta i år, men det får la bli väl te nästa år... partylampan står högt på himlen och det ger humöret en uppåtkick trots pms och allt.

Det finns så jädrans roliga stolar.

Enda smolket i bägarn är Bella.

När den här bilden togs var hon skendräktig och apan var hennes "skyddsling". Den tog vi förstås snart ifrån henne, när vi förstod hur det låg till och fick goda råd att förkorta pinan. (har ju inte haft en tik sedan åttiotalet, blev superöverraskad över humörsvängningen, men insåg sedan att det är ungefär så mina nära nog uppfattar mig...ÄVEN om jag inte springer och börjar vakta folks kramdjur, jackor och svettiga strumpor precis.) 

Men sedan vi tog bort Hero, har hon återfått många olater som vi var förvarnade för.

Att inte släppa henne ensam hemma -Tack Bella. Den väggen var nytapetserad.

Att inte släppa henne lös ute - Tack Bella, jag älskar att gå upp klockan fem på morgonen medan sambon tar bilen och letar efter dig...

Att inte lämna henne ensam ute uppbunden -Tack Bella. Grannarna älskar nog ditt skall. Men sorry, där får du stå när du inte kan släppas lös utan riskt att du sticker. Jag tänker INTE leva med stängd ytterdörr hela sommaren....

Solen kallar, Bella skallar, så morsning och good day till er alla!