Im back on tradera. This time to stay! Har just packat gårdagens utgång och ser spänt fram emot kvällens och morgondagens packningar. Det är så roligt att ni kan inte ana och jag är såå glad för de goa mail jag har mottagit den sista tiden.

Ah! Torkar en tår. Och glädjs åt alla återseenden. Och ja, jag har saknat er med. Och jag blir super-super-superglad över era gulliga rader som skickas genom auktionerna, och över att ni lägger mig till era favoriter igen. Och över goa, snälla, fina, rara omdömen jag får. Skruvar lite på mig dock, riktigt så snälla omdömen har jag väl ändå inte gjort mig förtjänt av? Men blir förstås superglad! Både över att det verkar märkas att jag verkligen försöker göra mitt bästa för att packa så gott jag kan (asså, hrm. Jag packar riktigt räligt. Men försöker få det hållbart snarare än vackert. Jag kommer aldrig kunna ställa upp i tävlingar om att packa vackert...) och att ni gillar det ni lägger bud på.

Jag börjar rent av känna mig riktigt varm -och glad- i kläderna igen! OCH! Jag skall också tillägga, att tack vare er så kommer jag att kasta mig iväg på en knappresa på torsdag, så vem vet vad jag har med mig hem till nästa vecka! (viskar lite lågt: bollfransar hopppas jag varmt på!)

Nu har vi nämligen bokat in att på onsdag åker vi till svärfar. På torsdag lånar jag bil och släp. Och sen blir det vägen för mig igen. *looooove*.

Torsdag sena-kvällen återansluter jag med familjen, och vi har tänkt oss ett par, tre nätter hos svärfar i väneryr, så jag passar på att fråga Ada/Mirjam (retroforum) och Helena (retro-tokig) om ni är superupptagna på långfredagen, kanske??

Läste lite på facebook när jag nu gick upp i arla morgonen med åtminstone en timma för mig själv innan det börjar röra sig under barnens täcken. Sambon har åkt till jobbet, det är tidig vecka för honom denna vecka. Ser då en liten bild på en storbarnsmammas (en gammal internetbekant från storfamiljslistan på kanalen) yngsta som har tagit hål i öronen. Åh, vilka goa minnen jag fick av det... Har ett par såna "ta hål i öronen-minnen" som jag nog aldrig glömmer.

Först på plan att ta hål i örat var nästäldsta sonen.

-"mamma" sa han. "får jag ta hål i öronen?".

-"Javisst", svarade jag, som alltid. "När du blir 25 får du göra vad du vill med dina öron". Jag såg ner på den blivande 5-åriga sonen som hade morbror som idol. Morbror som har både hål i öronen och massa bilder på kroppen, och då menar jag verkligen massor av bilder. Överallt. Jag är lite osäker på om han har hudytor synliga på sina armar längre. Och varhelst man ser klädkanter i övrigt så tittar det en spets från någon tatuering fram någonstans. En man med bilder på, en sån man kan ta med sig på toa om man vill ha något att läsa ungefär. (Fasen vad det bär emot att kalla sin lillebror för man. Men jag måste väl inse att han inte kan betraktas som pojk längre vid fyllda 40? *asg*).

Hm. Inte tänkte väl jag på att man hör vad man vill när man är i den åldern? Och inte visste väl jag att morbror hade frågat den lille parveln vad han ville ha i födelsedagspresent bara dagarna innan, och skrattande hade föreslagit hål i öronen? Jag märkte bara att sonen var angelägen om att få komma hem till mormor den där helgen och att han hade bestämt med henne att han skulle sova över, och det var först i efterhand jag fick veta att han genast hade bett mormor slå morbrors telefonnummer och att han hade berättat jublande:

-"Nu har jag frågat mamma, jag fick!" Och sen hade de bestämt tid för en killtur på stan dagen efter.

Min mor ringde mig vid middagstid lite bekymrat, efter att herrarna kommit tillbaks. Och återgav försiktigt att Olla /min bror/ och Jari hade varit i stan och att Jari nu hade hål i ena örat.

Jag gissar att mitt illvrål fick det till att slå lock för örat på min mor, och jag ringde genast broder som blev lätt ställd.

-"Men" sa han. "Jag skojjade lite med honom och sa att han skulle fråga dig, jag trodde ju inte att du skulle gå med på det, men när han fick och det var vad han önskade sig så tog vi en killtur på stan till guldsmeden...."

-"Men jo" insåg jag. "Han frågade. Och ja sa att han fick. När han var 25, han hörde nog inte det sista". Då insåg jag hur dumt det var alltihop, att ett hål i örat inte är någon fara och att jag hade mig själv att skylla.

(Stort tack käre bror för att du valde en guldsmed och inte en piercare...).

Så gick det till när mitt första barn fick hål i örat, och jag kan ju säga att den dagen vi bytte ut den glittriga pärlan mot en ring i örat var han lyckligast i stan och det hålet sitter fortfarande prytt av en ring. Jag tror att det var första gången han uppenbart lyckades att göra precis som han ville, med ett uttalat överinseende från mig; fast kanske med lite annan tolkning än vad jag har menat. Det skulle ta mig många år att inse att han nog är lite bokstavstolkare den pojken. Men konsten att göra saker på sitt sätt, lyckades han att utveckla till en färdighet ganska snart och så har det varit under hela hans uppväxt tror jag. Ganska snart var det dags att traska dit även med storebror som också ville ha en ring i ena örat och nu var det väl inte läge att säga nej eller att ens fundera på det? För honom var det nervöst, och jag minns att vi hade en guldsmed som sa att det inte gjorde ont och att det gick över fort och så vidare. Det blev inget bra. Gör det ont så kan man inte säga att det INTE gör ont, inte ens till barn för att de skall sitta still den sekunden det tar, så när det var dags för dottern, några år senare så hade jag noga inpräntat henne att det här gör ONT och det skall man veta innan man gör det.

Nåja. Hon var ju tös. Så med henne hade jag aldrig några betänkligheter, speciellt inte nu när bröderna var ringförsedda bägge två. Värsta princessåldern var det. Ni vet ni som har haft söta små trippande nätta små princessfyraåringar i huset. Efter två söner så VAR det roligt med en flicka, som får se ut som en flicka, i varje fall mellan varven och brödernas arvekläder. Och hål i öronen ville hon ha. Hon var inte gammal. Lite för ung. Men vis av erfarenheten med de andra så tja, jag var inte svår att övertala när hon själv förde det på tal. Vi talade om för henne att det gör ont, och berättade ungefär hur det går till. Och vi åker till stan för att ta tjuren vid hornen, eller jag menar, ta hål i öronen en lördag förmiddag.

-"Vill du sitta i mammas knä"? frågade jag. Men nej. Självklart inte. Inte hon. Hon fick krypa upp framlänges och satte sig sedan tillrätta i håltagningsstolen hos guldsmeden och tittade mig stint in i ögonen med lätt sammanpressade käkar. Jag glömmer nog aldrig den blicken.

-"gör det mycket ont, mamma?". Jag såg att guldsmeden tog sats och skulle säga något, men jag förekom honom.

-"Ja". sa jag. "Det gör det. En liten stund. Sen kan det göra ont ett tag efteråt medan det läker;, men det är viktigt att du sitter still med huvudet medans guldsmeden tar hålet".

-"åkej". sa hon. Och tittade på guldsmeden som hade håltagningsapparaten i handen.

Han tittade lite förvirrat på mig och sen på henne.

-"skall vi?"

Hon nickade. Och han satte den till örat.

-"när jag säger nu så nyper det till." Hon nickade utan att säga ett ljud.

-"Nu!" ha han. Hon satt fortfarande still, sa inte ett ord. Rörde inte en muskel innan han sa:

-"Skall vi ta nästa?" Hon nickade och vi vred runt stolen och hon satte upp det andra örat.

Han satte håltagningsapparaten till örat.

-"är du redo?". Hon nickade.

-"Nu!". Hon satt åter blick stilla tills han sa att hon var klar. Då vände hon sig mot mig och sa:

-"Du hade rätt mamma. Det gjorde mycket ont. En liten stund". Sen tog hon stolt speglen och beundrade sina rosa glittriga öron. Som snart antog en liten nyans av rodnad.

-"Åh vad fin jag vblev mamma". Hon var absolut belåten med resultatet.

Då vände sig guldsmeden till mig och sa:

-"det här var en helt ny upplevelse för mig. Jag har aldrig mött en mamma tidigare som säger till sitt barn att det gör ont när man tar hål i öronen. Det vanliga är att man säger till barnen att det inte är något farligt och att det inte gör ont, och sen upptäcker barnen vid första hålet att det GÖR ont och sen får man övertala dem länge och väl till att ta även andra hålet, ibland går det inte alls utan det låser sig helt.

Det här var helt fantastiskt även för mig och jag lärde mig nu hur jag skall göra nästa gång. Man kan inte ljuga för barn utan att det slår tillbaka efteråt, då kanske det är bättre att vänta något år tills de är redo?" Jag blev helt ställd. Men självklart väldigt glad för hans respons. Det satte sig i själen som ett litet litet guldminne och är ord jag har plockat fram många gånger sedan dess när det har behövts. Men det är  en av de få gånger jag har kännt en sådan omedelbar och fullständigt genuin respons av någon för något som jag har gjort.

Men jag var också väldigt stolt. Över min lilla lilla stora duktiga flicka som gör det hon skall utan onödig klagan. Det skulle komma många sådana sekvenser senare fram i uppväxten, och det är en egenskap hon har haft god nytta utav millt sagt. .

Min lärdom av detta blev; och det hoppas jag att jag har anammat under årens gång;: att varken försköna, förvärra eller ljuga för ungarna när de stått inför situationer som gör ont, som ger smärta och som bara måste genomlevas.

Smärta är som allt annat en känsla; en känsla som man bara skall ta sig igenom och överleva. Något som hör livet till! ÄVEN om vi inte tänker på det till vardags!

  Ungefär så har vår söndag varit.

-Hur är det, frågade min chef på institutionen där jag vickar; du kan inte jobba söndagar va?

-Behövs jag?

-Ja, det hade varit bra, svarade han.

-Skall kolla om inte jag får ihop det, jag tror det, svarade jag.

Det blev sedan upptakten till en omkastad personsfördelning i familjen denna dag. Jag tror iofs att sambon i ren trots valde att lägga bud på en laptop på tradera just på grund av detta, då ett inhopp i affären för hans del inte kunde bli aktuell. Att jag behöver en sådan är nog bara en dålig ursäkt, eller vad tror ni? Han åkte således till göteborg för att hämta den. Fast han skulle ta omvägen omkring gekås först... så han gick bort.

Nästa hade inget att säga till om, fast jag skall ärligt medge att hon inte opponerade sig särskilt högljutt.

-Nadja, du får ta affären idag, går det bra?

Jag tror inte hon svarade. Åtminstone hörde jag inte att hon svarade. Kanske hade jag stängt öronen redan i förväg, eftersom jag inte hade tagit ett annat svar än ett jakande? Därför ställdes hon i lokalen strax före 11.00

Dottern -som förrästen kom hem nöjd och glad och välbehållen igårkväll från sin tur till gotland för intagningsprov på gymnasiet- såg lätt förvirrad ut när jag gick igenom allt som var prismärkt.

-Kan du inte gå igenom det som inte är prismärkt istället?

-Men? Öhh... det är inte prismärkt för att jag inte har kunnat sätta pris?

-Men vad skall jag ta då?

-Äsch, hitta på något bra. Ta kunden till hjälp. Fråga vad de själva tycker är rimligt. Och kommer ni inte på något, så ring. Kommer du ihåg kassan?

Hon nickade. Jag åkte. Och lämnade henne kvar helt på egen hand. Äsch, klarar hon att ta sig fram och tillbaka till gotland med alla byten själv, så klarar hon även det här. Och oj! Tänk vad mycket bra argument jag fick helt plötsligt. "Klarar du så mycket ansvar så klarar du detta med... " Himla praktiskt, ärligt talat. *mohahaha*

Nåja, jag åkte till jobbet sen. Nu kommer dock det värsta. Hade jag inte mött sambo och två söner på gekås (av alla ställen) så hade jag kunnat LÅTSAS att min dag varit hård. Men att påstå att jag har haft en hård dag efter en gekåstur /som skall vara jobb/ det går sambon inte på. Hade ärligt talat skitkul, och trevligt sällskap hela eftermiddagen. Det var ungefär som att ha semester.

Söndagen är till ända. Imorgon vill vi ha lite solsken, så blir allt finemang.

Jag vill absolut byta kropp med min gamla provdocka. *suck*. Hade jag kunnat det hade jag behållt den här klänningen, ALLA GÅNGER!

Tycker att klänningen är så sablars fin! Älskar färgen och mönstret.

Stod och klämnde på den länge och väl igår. Skall jag lägga undan den?? Vem vet, jag kanske får ett ryck och börjar räkna kalorier framöver? Men nej, jag skulle ju inte containa. Jag skall avvyttra.

Så sömmarna gicks igneom, jag provdrog här och där och tog måtten.

Klänningen bakom åkte också ut. 50-talskläningen som jag har visat tidigare. Men den här lila Aspens tolkar jag som en tidigare 60-tal. Från tiden när "tonårsklänningarna" kom. Är det inte märkligt? Det vi kallar tantklänningar idag salufördes som "tonårsklänningar". Bra modeller, knäpp och knyt skärpet, och enkla att skölka och hänga upp. Inga konstiga veck här och där. Och på faller de bara på plats.

Looove them.

Och nu har jag lagt bilderna på den här. Det betyder att jag kan njuta av åsynen även om den blir såld. Närhelst jag vill. Måste ju säga att en blogg är absolut väldigt platsbesparande!

För den goda sakens skull får ni även denna i repris. Den är också helt underbart vacker. Den kommer jag önska att jag sparade den dagen jag:

Räknat kalorier tillräckligt länge. OCH. Har skaffat min drömbil!

Måste nog visa även en flippad klänning från Fasilko. Kunglig hovleverantör, med empireskärning under byst.

Klänningen är liiite för stor för att sitta väl på dockan, så det får ni tänka bort. Men liite för trång för mig. Tyvärr.

Älskar färgerna. Och skärningen. Enkel, men ändå massor av klass!

Jag får nästan lust att gå på coctailparty när jag ser den!

Ps. I skrivande stund befinner sig dotter på intagningsprov. Lycka till min skatt!

Dagen har gått i ulterapid. Har förstås följt dotterns minsta steg.
"-Har du kommit på bussen?"

"-Har du kollat så du kommer av på rätt ställe?"

"-Är det några förseningar?"

"-Har du kommit på båten?"

Hon har förstås svarat:

"Ja mamma" och "nej mamma" på exakt rätt ställe. Just nu sitter hon på båten, och är rätt så sliten millt sagt. Men ett par timmar till måste hon hålla sig vaken. tur att hon har en bra period just nu, tror att jag har nämnt tidigare att hon har sviter efter en körtelfeber för några år sedan och har perioder då hon sover i skov. Men det här är förstås väldigt mycket för henne stackarn. Till råga på allt fick hon ett samtal under dagen från skolan som ändrade provtiden från 13,00 till 08,15. Det blir tufft för henne. Klarar hon det här kommer hon att klara allt. Nåja.

Lite nytta har då mamma fått gjort. Har lyckats hitta de gamla lakanen i originalförpackningar som jag har en känsla av att jag har tjatat om många gånger utan att visa på bild. De är såå fina. Se här:

Två olika rosbanddekorvarianter är det. Här är nr 1:

  Som ni ser så är det breda band på örngotten. Som gjort för en krustång. (Obs, det gula är ljusförhållandet, de är helvita utan gulnad).     

Dekor nr 2 har lite intensivare rosa färg i rosen på dekorbandet:

Även här är det gula bara min blixt. De har legat väl förslutna och plastade och är inte missfärgade. Fantastiskt vackra om jag får säga det själv!

och en blå variant:

 Ochså den hur läcker som helst.

Jag var i valet och kvalet, har egentligen klämt på dem ett tag. Bra att ha? Men nej, nu skall vi ju flytta och omstoppslakan eller lakan med dekor behöver jag inte, jag klarar mig med mitt sjuttiotal. Och behöver tömma ur en hel del. Så de åkte upp -mot bättre vetande- på kort auktion. Förhoppningsvis är det någon som både tycker att de är fina och som kommer att använda dem som lägger beslag på dem. Slit dem med hälsan (och ha så kul medan ni gör det!   !).  

*Pust*. Jag LIIIDER! Fast, såklart, mest på skoj. Men alla mina försök att övertala dotter om att stanna hemma misslyckades gravt och till sist stängde hon dörren utifrån, satte sig i bilen och for. På sin färd mot Visby. Och mot ansökningsprov imorgon. Och sen är hon hemma igen på lördag. Tiden går fort det vet vi, och under tiden så hoppas jag att hon får det sketmegabra, får skratta mycket och att hon minns den här resan som något minnesvärt rästen av livet, och att den ger kraft för det som återstår av nians termin, innan allvaret börjar på riktigt.

Det ÄR trots allt första gången hon åker iväg på ett sådant här event aldeles ensam. Den där jäsickens navelsträngen gör jäddrigt ont när man skall kapa den såhär hastigt och lustigt.... *suck*. Att å ena sidan vilja stoppa och sätta ner foten och "nehej du-vet-du-vad, kommer inte på fråga" och sen å andra sidan "men det är klart att du skall göra det här om du nu så gärna vill" är inte helt okomplicerat för gamla mammor erfar jag... grynen får gärna vara några år äldre egentligen när de prövar vingarna såhär fritt, men å andra sidan, att hon fixar det tvekar jag inte en minut på...

Med sig har hon såväl packning, hygienartiklar, fika, pengar, laddad mobil och lactrase. En tidning, sin text inför proven imorgon och vad det nu mer var. Jag har nog varit mer nervös än vad hon var för att hon inte skulle ha med sig så hon klarade sig... hon var lugn som en filbunke, jag däremot har varit på avgrunden till det nervösa sammanbrottet och i upplösningstillstånd. Men med ett leende tog hon adjö och lovade absolut att kicka some asses på sin färd. Och att ha det skitbra. Och att ha skitroligt. Och att bara ta det som det kommer.

Nu är det snart lördag intalar jag mig och hon är snart helskinnad hemma igen!

Ps. Stort tack till dig på Destination Gotland för ett trevligt och lugnande samtal. Härligt att du förstod min nervositet precis, eftersom du själv hade en son på skola i skåne på fastlandet och som inte alls tyckte att det var konstigt att jag var nervös för bussförseningar och missade färjeavgångar och liknande! U made my day!

Har velat runt lite idag. Inte fått sådär jättemycket ur händerna. Var iväg en sväng till stan. Vad gör jag? Jo, glömmer förstås lapparna så jag kan hämta ut dotterns biljetter. Får göra det innan hon åker imorgon tror jag. Eller om vi har atg här i närheten.

Men jag var och hämtade en provdocka Diana. Hade hoppats på att stången skulle vara lite mindre skavd i plasten än min, men det visade sig när jag gick igenom henne att hon var i samma skick stångmässigt som den jag har. Det kanske är standard på dessa här?

Hade en spekulant på en diana om jag vill sälja min, men det visade sig att hon behövde den lite större modellen och detta är den lilla. Därför åker Diana upp på tradera redan ikväll.

Sen gick jag här hemma och kliade mig lite i bakhuvudet. Blir inte riktigt att jag får så mycket i händerna när jag vet att jag måste åka iväg. Klänningar tar för lång tid, alla sömmar skall gås igenom, och sen skall det mätas och jag behöver röja av bordet för att få plats och där ligger alla mina försändelser och väntar på att skickas iväg. Får bli imorgon. Vad skall jag ta istället? Funderade länge och väl innan jag började plocka fram svamp och sadeltvål, för att tvätta rent dessa här.

Gamla modellskor.

Två par vårstövlar.
Ett par 80-tals peter pan-modell i kornblått.

Ett par vintage höga lackstövlar. Megaretro och görläckra. Hade jag haft små fötter och smala vader så hade jag absolut behållt dem.

Ett par åttiotalspumps och ett par femtiotalspumps. Femtiotalspumpsen är begagnade, men resterande i stort sett oanvända, har använts för en catwalk en gång i tiden.

Skall se om jag hittar mer kul. Känner mig lite fantasilös just nu bara. Tycker att jag lyfter och vänder på grunkor och har sett dem förr.... nä inget å ha, sån är det ingen som vill ha, nä, den är inget vidare, nä, inte den, och etcetera. Hm, ibland är jag inte så snäll mot mig själv för att uttrycka det millt.

Slängde på sista tvätten innan jag gick och la mig.

-Skall du verkligen tvätta nu? Frågade sambon lite bekymrad.

-Jadå. Svarade jag tvärsäkert. Absolut.

-Men tänk om tvättmaskinen är sönder imorgon igen?

-Sån tur har jag nog inte, svarade jag. Men jag skall ärligt medge att jag noga kollade in tvättmedelsfacket. Det fanns inga räster kvar. Så jag räknar kallt med att jag inte möter något oförutsett idag. Men jag skall snart börja nere i källaren med att hänga och vika tvätt.

Annars kommer förmiddagen att gå åt till att åka in en sväng till stan. Skall göra en liten hämtning, samt lösa ut doters biljetter till Gotland. Hon åker imorgon och är hemma igen på lördag. Själva auditionen är på fredag mellan 13-16,00, och det ingår uppvärmning, lite improvisationer och sedan 15 minuters intervju. Nervöst som attans att vara mamma och släppa iväg en 15-åring sådär. Jag litar fullt och fast på henne. Men hoppas att hon är lite mer lik sin far i den åldern än sin mor, det skulle vara betydligt tryggare... min mor litade på mig en gång i tiden, trots att jag nog var mest pålitlig i ett avseende; att jag var fullständigt opålitlig eller inte försatte att hoppa på allt som var spännande nog...*skratt* Trot eller ej, när jag var i hennes ålder hade hennes far, -den ökände raggaren som de flesta skulle varna sina döttrar för- en oerhört lugnande inverkan på mig enligt min mor, hon hade nog rätt, och hon hade sett mig i värre sammanhang; faktiskt första gången hon inte påstod att jag var i dåligt sällskap... Nåja, det återstår att se. Men kära dotter. Den här ägnar jag dig nu. Lyssna på texten. Den är fin.

Father
It's not time to make a change,
Just relax, take it easy.
You're still young, that's your fault,
There's so much you have to know.
Find a girl, settle down,
If you want you can marry.
Look at me, I am old, but I'm happy.

I was once like you are now, and I know that it's not easy,
To be calm when you've found something going on.
But take your time, think a lot,
Why, think of everything you've got.
For you will still be here tomorrow, but your dreams may not.

Son
How can I try to explain, when I do he turns away again.
It's always been the same, same old story.
From the moment I could talk I was ordered to listen.
Now there's a way and I know that I have to go away.
I know I have to go.

Father
It's not time to make a change,
Just sit down, take it slowly.
You're still young, that's your fault,
There's so much you have to go through.
Find a girl, settle down,
if you want you can marry.
Look at me, I am old, but I'm happy.
(Son-- Away Away Away, I know I have to
Make this decision alone - no)
Son
All the times that I cried, keeping all the things I knew inside,
It's hard, but it's harder to ignore it.
If they were right, I'd agree, but it's them you know not me.
Now there's a way and I know that I have to go away.
I know I have to go.
(Father-- Stay Stay Stay, Why must you go and
make this decision alone?)
......................

Em/kväll åker Gitte och jobbar. Hoppas då att det finns en diger powerlista som åker ut, får instruera dottern så hon vet hur hon laddar upp den.

Ps. Till min dotter. Tro fan inte att jag släpper iväg dig för att jag tycker att det är KUL! Du får igen en vacker dag, den dagen du får en egen dotter, då får du gå igenom samma skärseld själv! Börjar förstå min mor, som släppte iväg mig...och min mormor. Som släppte iväg SINA döttrar. Gaaah. Just nu vill jag helst kedja fast dig i källaren!!!