Jag har blivit beordrad av mina chefer  -dvs, de två som tagit över rodret för besluten senaste veckorna- att lägga ut en tid om smygpremiär här.

De har gett mig tid och datum, men ne, se det går jag bara inte med på innan alla kartonger är tömda och alla hyllor fyllda. Jag tror att jag behöver liiiite mer tid än 48 timmar på mig. Men snart, snart, snart kommer det en tid på bloggen med smygpremiär, det lovar jag!

Vill ha mer feedback på förra inlägget, så kommentera allt ni orkar!

Snälla, ge mig lite att fundera på! Jag behöver verkligen feedback nu!

Sitter och sorterar alla secondhandplagg, ett dj*vulusiskt svårt jobb, egentligen. Men 2/3 kommer att sorteras bort och köras iväg. Egentligen skulle killarna från Maurtanien haft dem, men jag har inte hört av dem trots att de skulle höra av sig fram i höst, så nu åker det iväg på annat håll.

Jag kan inte ligga på så stora lager som jag gjort tidigare, och det finns nog inget skäl att göra det heller. Något jag inte hade svårt med tidigare var att få in plagg i affären, det var ärligt talat svårare att få ut dem igen. Därför tänker jag försöka vara lite petigare, och ta lite lärdom, för det är otroliga mängder med kläder som inte gått ut. Jag skickade nästan 3500-4000 plagg till mauretanien när jag stängde, ändå finns det liksom säkert tiotusentals plagg kvar och jag tänker inte ha kvar mer än det som kan tänkas bli sålt nu. Samtidigt måste det nog sorteras i flera omgångar för man BLIR sorteringsblind efter ett tag.

Ett tag sparar man nästan ingenting. Sen börjar man spara och sparar helt plötsligt nästan sämre kläder än det man sorterade bort stunden innan, och sådär håller det på.

Jag sparar förstås 70-talskläder.

Lite 80-tal, om det är sött eller väcker tillräckligt med nostalgi.

Allt 90-tal åker,

och även mycket från tidigare 2000-talet.

Försöker hålla mig till de senare årens kollektioner i den mån jag kan.

Tar bort sådant som är noppigt eller har tecken på slitage,

ibland godtar jag någon ytterst likten grad tvättblekthet om jag inte kan avgöra om plagget haft en bleklook från början,

men helst vill jag ha det så lite slitet som möjligt när det gäller basplagg, byxor och liknande.

På jackor har jag lite större tolerans om jackan är hel och varm. Vet av erfarenhet att många söker en extrajacka till stallet eller en ladugårdsjacka/overall, och hittar man en sådan för en tjuga blir man bara glad.

Men lite tankestopp har jag, så ni som besöker barnsecondhands, eller som till och med är gamla kunder hos mig, ge gärna lite feeback. Hur skall jag tänka?

Gekås sorteras bort. Jag har gekåsstopp. Vi har tre mil till gekås och hur fina de än är från början så spelar det ingen roll om de kostar femman-tian plagget hos mig, de blir inte sålda ändå. Det är såå trist, tycker jag som är nyttoplaggskonsument, för de är många gånger minst lika bra som andra märkeskläder, men som sagt, de kommer in, men går inte ut igen.

Hemstickat säljer inte mycket alls. Men det vägrar jag att låta bli att ta in, för att jag själv tycker om det, och det är trots allt ett stort arbete för den som har gjort plagget och de är oftast nästan inte använda. Så det tar jag inte bort helt, trots att det är svårsålt. Varför tycker ni inte om hemmasytt eller hemmastickat? Det finns ju garanterat ingen annan som har en exakt likadan? Lite udda som inte hittas någonstans måste jag få ha kvar, om inte annat för min egen skull och den lilla lilla köpgrupp som tänker som jag.

Jag måste ockås se över mitt tillgodokvittosystem lite grann, helt enkelt för att det är för svårt att avgöra vad som blir kvar och inte blir kvar i sista ändan.

Jag har haft prisintervallet 5-50 kronor max, beroende på plagg, märke och kollektion.

*Jag tror att jag måste höja NYARE, dvs, max ett år gamla märkeskläder något.

*Och istället sänka allt från ex hm, lindex och liknande om inte det är

bamse, mumin, laban och sådant som är lättsålt. Det kan ligga kvar på samma nivå som idag.

*som sagt, låta bli att ta in kläder från gekås, samt kläder med en mellanålder dvs, 90-2004/5/6 ungefär.

Men om jag gör det, vad säger ni som kommer? Skulle det kännas okej? Även för er som lämnar in?

Jag är ju lite som en åsna mellan två hötappar, jag vill ju att både ni som lämnar skall känna er nöjda med att komma med grejjerna och så är det ni som handlar, ni skall ju vara nöjda med prisläget och så är det jag själv i mitten som inte skall stå kvar med allt för mycket när det är säsongsbyte.

Jag kommer att skeppa vidare allt vid säsongsbyte framöver som inte är uppenbart extravagant på något sätt och tömma undan mer allt eftersom, än jag gjort tidigare. Nödvändigt pg platsbrist, det är så mycket mer som skall få plats på mindre butiksyta som det är just nu.

Det här blir långt, hoppas ni orkar läsa klart....

Jag har haft några flaskhalsar jag måste jobba bort:

Vissa perioder har jag fått väldigt väldigt mycket som har kommit in på en gång och som jag inte hunnit sortera och galga upp samtidigt som det kommit in, så jag har haft några klädbergshörnor, och det tänker jag inte ha nu. Jag galgar ju och hänger ut i samma takt som det kommer in. Är jag lite försiktigare med att ta in så tror jag att det problemet kommer att lösa sig lite grann självt. Jag måste sluta tänka "är plagget funktionellt?" för det är det oftast, eller "skulle jag själv använda det?" för det skulle jag också oftast eftersom jag är nyttoförbrukare mer än trendmedveten. Jag måste lära mig att tänka "kommer det att sälja?" och faktiskt lära mig att gilla att få verksamheten att bekosta sig själv också, och DET har ju varit ett av mina största problem tidigare, ärligt talat! (Människor som inte gillar pengar eller som tycker att det är fult att ta betalt skall inte ha egna företag har jag lärt mig den dyra vägen...).

Jag har haft prismärkningen på galgar. Har man kollat fler plagg eller provat så har det varit svårt att komma ihåg vilket plagg som sitter på vilken galge, ex. Samt, det har varit lätt att byta galgar ibland, om man tycker att plagget är för dyrt. (Sorry, känns hemskt att skriva men jo, svinn har även förekommit hos mig, samt det har hänt att jag vet att ett plagg suttit på en galge en timma tidigare och helt plötsligt kommer det till kassan för mindre än det skulle vara, jag har oftast inte brytt mig om det om det inte varit ex en kommissionsinlämning). Men det måste jag ju jobba bort med ett nytt system också.

Vidare behöver jag en dator med internet i lokalen, det skulle underlätta betydligt.

Det var tre absolut viktiga punkter. Kommer du på fler? Jag skulle bli superglad för dina tankar och funderingar och som sagt, ni som var kunder i tvååker, vad tycker ni att jag skall bli bättre på?

Så, nu skall jag snart på kompolmöte och sen efter det blir det fortsatt klädsortering senare ikväll. Hoppas ni har en bra dag!

Lillebror -som är pusselmarodör- tänkte slå sönder en stund med att pussla.

Han fick genast en liten hjälpreda som ligger på lur.... Åke övervakar det hela nogsamt.

Tjockholmen ville också vara med. (Jag kallar dem Bill och Bull måste jag medge. Där Bill är finns Bull).

Lillebror lyfter bort dem bägge, en efter en, gång efter gång.

Då kommer Hero till undsättning:

Han har järnkoll på läget och ser nogsamt till att varken Bill eller Bull komer i närheten av lillebrors pussel. (Eller okejdå, Åke och Tjockholmen som de heter).

Men ojdå, det krävs en utryckning:

Och han rusar genast till undsättning:

-Har jag inte sagt till dig att du skulle hålla dig borta?

Hero, vår Laekenois, ger Tjockholmen en liten åthutning. Så, nu kan lillebror pussla i fred.

Skall jag tillägga att det inte är så farligt som det ser ut? Så fort Berit inte är i närheten är Hero ställföreträdande kattmamma och han är hur duktig som helst och lär dem vad de får och inte får. Med mycket stor varsamhet!

Jag stod bak och sorterade tapeter, förstås när jag hörde min sambos röst med lite frågande tonfall:

-Hej... sa han lite dröjande.

-Ni behövde hjälp här har vi hört?

-Jaha det gör vi ju, sa han och lät fortfarande lika frågande som tidigare. Där blev min nyfikenhet förstås övermäktig så jag släpper mina telningar (tapeterna) och kikar fram och där står....

-"Oj? Men? Va? HEJ! VAAD KUL ATT SE ER! Men???"

Ett par av mina tidigare kunder står helt plötsligt som fallna som manna från skyarna, i lokalen och... nämen, oj? Jag kliade mig i skallen måste jag medge.

-"Du behöver hjälp", konstaterar Bea och Sylvia.

-"Ja, men oj, javisst, men....HUR visste ni det?"

-"Det har vi sett tidigare i din blogg, och så läste vi det på facebook idag?"

Med tanke på att jag inte ens tittat in på facebook idag, och än mindre visste att de fanns där så var ju inte överraskningen mindre. Jag hade visst fått meddelande om att jag skulle säga till tidigare, och att de mer än gärna ville hjälpa till att packa upp, men jag hade ju inte sagt till liksom... *silly me!*

Nu hade vi ju inte hämtat barnsecondhandprylarna ännu, utan sambon var precis på väg att flyga iväg för att hämta första lasset när de dök upp, men alla ställningar skulle ner och ett par timmar senare ganska lagom till att sambon kom så var alla ställningar på plats, ihopmonterade och redo att anfallas av berg av kläder.

Stort stort tack till er, Agnes inte att förglömma! Jag blev såå glad för att se er, inte minst för att liksom få märka att någon minns min affär och faktiskt verkar glada för att jag är på väg att öppna igen. Det värmer oerhört mycket. Det är absolut mycket motiverande för jag skall medge att jag är ÄNNU mer nervös för att öppna den här gången än jag var sist. Kanske för att jag idag har lite mer koll på vad det innebär än förra gången (nästan exakt tre år sedan) då jag liksom mest gick på ånga och okunskap om vad det egentligen innebär. Det är ABSOLUT mer nervöst den här gången....

Se vilken fin blomma jag fick!

Kortet var såå fint, läkarbostaden i tvååker, och vad kan det vara, jag gissar starkt att det är från femtiotalet.

Med en sådan början på en lång dag kan den inte bli annat än bra, och det blev den. Nu skall jag bjuda på röriga bilder igen, såhär ser det ut ungefär just nu:

Bakändan av lådberget som står i bakre delen av lokalen, trängs med de sista rullarna tapeter som är packade för omflyttning.

Lite dov bild, men väggen med den småblommiga tapeten har fått ställningar och kommer snart att vara proppad med ytterkläder.

Den vita kortväggen har också fått ställningar, där kommer storlekarna ca 104 och upp att trängas.

Den delen av väggen som kommer att ha storlek 50-98 har fått ställningar, min kassadisk har kommit fram från magasinet och ni ser ju att mina klädberg växer fram...

Vi går igenom plagg för plagg och sen skall det i sista ändan göras ett urval av det som skall fram. Tror att jag har kläder som med enkelthet skulle kunna fylla fyra affärer av den här storleken ärligt talat.

Efter ett gäng timmars sorterande, så blev det segt. Även om vi roade oss villt mellan varven och dottern och Svägerskan hade modeuppvisning för oss. Hm, Sonja. Jag hoppas att jag får bilderna på er, jag hade gärna visat upp dem i bloggen!

Men sista timman vet jag ärligt talat inte alls vad vi har sorterat bort för kläder, om de var något att ha eller ej, eller vad vi har sparat. Något säger mig att vi kan ha blandat ihop kåddarna med morötterna allt in emellan? Men vad fasen. Det är en dag imorgon med!

Men!

Bea, Sylvia, Agnes, Sonja, Martina, Nadja, Mamma och förstås sambo och alla små lekande barn:

Stort tack för att ni gjorde den här dagen helt underbar. Det var LÄNGE sedan jag hade så roligt ärligt talat, och just nu ser jag oerhört mycket fram emot att bli klar och att komma igång igen. Men det hade inte varit möjligt utan er!

Ps. Om jag har fler bekanta från tiden på bortbytingen i tvååker, så vill jag härmed meddela att ni har KOMMENTARSPLIKT så att jag vet vilka jag hittar här utav er! Annars kan jag ju inte vinka högt, eller hur?

Vi har förstås varit i lokalen hela dagen och jag är helt slut i rutan. Kroppsligt och mentalt färdig. Om någon nu inbillar sig att jag är utarbetad av hårt kroppsligt arbete, så glöm det; för jag vet ärligt talat inte om jag har utfört något som helst vettigt idag egentligen, känns det som när jag tänker tillbaka.

Däremot är jag fullständigt mentalt manglad av att dels bli avkrävd på massa beslut jag inte klarar av att fatta, men som måste fattas snabbt, vidare av att bli avbruten med det jag håller på med. Nu känner jag verkligen att jag inte är fullt återställd ännu, för det där brukar inte vara något problem för mig, men idag var det ett väldigt stort problem.

Står jag och tvättar av hyllor så klarar jag inte av att släppa det för att gå iväg bak och fatta beslut om vilket låda som skall upp och vilket som skall ut i lokalen för uppackning, och sen återgå för att återuppta det jag skall. Det fanns liksom inte, utan hade jag släppt så tog det lång tid för mig att komma på "vad var det jag gjorde nu?" "Vad tusan var det nu jag var på väg att ta tag i när någon PRATADE med mig och fick mig att tänka på annat en stund?" och så får jag gå omkring och liksom inte hitta luft i min egen hjärna. Nuförtiden klarar jag liksom inte riktigt av att göra något annat samtidigt som jag pratar ens. Börjar jag prata; stannar allt annat upp.

Gudars skymning vad jag hatar det här tillståndet... fan, jag är inte van vid det här, och känner absolut inte igen mig själv i det.

Jag känner mig otroligt velig just nu, och tafatt. Tack gode gud att jag har två människor omkring mig just nu som ser när jag inte klarar av att fatta besluten och faktiskt gör det åt mig. Det behöver jag verkligen!

Gränsen gick dock vid mina tapeter. *skratt*. Jisses vilket hot det blev när man helt plötsligt var på väg att bestämma sig för att ställa dem där bak rätt upp och ner i tapetlådor. Jag blev ettrig som en iller där ett tag, och det kändes oneligen som om någon höll på att ta ifrån mig mina barn allra minst.

Nu när jag sitter här kan jag skratta åt mig själv, men just där och då var det absolut inte roligt.

Men här stressflyttas inga tapeter på några villkors vis, om så himlen ramlar ner! Men till sist hittade vi i varje fall lösningar som till och med för mig i mitt upprörda "rör-inte-mina-tapeter-"tillstånd kändes som acceptabelt, medan vi får gjort färdigt och gjort iordning bakre delen av lokalen. Fasen, hade jag fått välja hade jag tagit med mig varenda rulle hem och bäddat ner i dubbelsängen, och om inte det hade räckt så hade ungarna fått släppa till sina sängar med, bara rullarna ligger bra; ungefär. Så att flytta in dem i magasinet utan vidare koll på vilka som hamnar var hur som helst, det går ju bara inte, det säger väl sunda förnuftet, eller hur? *skrattar ironiskt åt mig själv och min egen tramsighet!*

Just nu längtar jag oerhört mycket efter att knyta armband, något jag inte har gjort på väldigt väldigt länge. Tror jag skall ta mig ett varv och se om jag kan hitta mina moulinex-trådar, och min mösterpåse. Det är nog vad jag skulle behöva just nu, ärligt talat. Det tar ca 1,5 timma att knyta ett armband, lite beroende på mönster, men under den tiden så blir det massor av tankar tänkta och släppta och jag brukar i allmänhet vara helt ren på tankar när jag är klar. Så jag tror jag skall gå på trådjakt! Hoppas ni alla har haft en härlig dag!

Det blev den här, istället för världens vackraste tapet:

Den är dock inte helt fy skam den heller.... *suckar så fin den är!*

Och den här blev det då på en hel vägg:

Sambon har tungan rätt i mun när det gäller:

Ovan lägger han sista handen på minifonden:

Äsch, den framgår inte riktigt här. Den slutar i varje fall i linje med dörrkarmen och sen är det vitt. Lite dov färgåtergivning.

Svägerskan har varit sambons vänstra hand hela dagen (asså inte fy skam att vara en vänsterhand i en familj där 100% av den vuxna befolkningen är vänsterhänt!) då jag har haft olika tider att passa, åtgärdsprogram och landstingsbesök med sonen och det i sig har inneburit att jag i min tur varit så velig så jag liksom inte fått mycket vettigt ur handen idag. Imorgon blir det annorlunda. 08,30 sharp står vi redo i lokalen igen.

Då skall den här få ny tapet:

Jag hade lagt fram tre varianter som jag ville att svägerskan skulle titta på, hon hade egentligen redan utsett en men då jag efter lite klurande faktiskt hittade två konkurrenter till den, och inte kunde välja tänkte jag låta henne fatta det avgörande -hon är smakmässigt klockren, skulle kunna göra homestyling proffessionelt- då jag litar fullt på henne, och så gick vi igenom alternativen, sambon fick hålla.

Hon gillade fortfarande sitt förstaalternativ bäst, men en av dem jag hade lagt fram blev ändå godkända.

Hör och häpna, vad hör jag?

-Nu är det ju så att jag inte tycker något om tapeter alls, men ärligt talat gillar jag den andra bättre, den hade jag nog valt.

Rösten var min sambos. Jag tror jag drömmer!

Hm, Fast nu när jag sitter här och skriver så kom jag ju på att jag har ett tänkbart alternativ till... jag kanske skulle ta kort på alla alternativen imorgon så får ni avgöra om vi gjorde rätt eller fel?

Hjälp, hu vilken stressnivå jag har nu då! Försökte liksom komma "in" på Swoppers, men då jag har läst runt i några omgångar så tänkte jag att jag nog får lägga in några efterlysningar på sånt jag vill ha. Och det gjorde jag. Men visst är det dumt att sitta där och önska en massa när man inte visar vad man kan erbjuda tillbaka, så därmed var det ju bäst att lägga ut lite bilder på exempel.

Och det gjorde jag.

Men hu, sen fick jag massa inläggskommentarer och har suttit och klickat fram och tillbaka för att försöka komma fram till hur man gör för att kika på album, och svara och allt sånt där. Men hejja vad kul det var. Men just precis nu är jag så snurrig så jag nog får släppa det en stund och kanske till och med slänga mig framför teven en stund eller vad som helst, bara jag tömmer skallen.

Eftersom jag läser världens roligaste bok just nu, så är det inte något alternativ att lägga sig å läsa för att tömma skallen. Jag läser en halv sida och gapskrattar högt, läser en halv sida och hrmar och läser en halv sida och skrattar asigt högt igen, till sambons stora förtret.

I vår säng låter det såhär:

*gapskratt*

-Vad är det?

-Äh, det var bara boken....

-Vad står det där då?

(till saken hör att det egentligen borde vara en torr och tråkig bok, lite psykologi-light-fakta-vardagsliv-människomöten etc, en väldigt lättsmält sak)

-Såhär står det.... "jag läser högt"!

Jag kan knappt hålla mig för skratt och tappar förmodligen halva poängen.

Han säger:

-Jaha! Och fortsätter läsa sin egen bok, dvs de raderna han kommer innan jag gapskrattar igen.

Åh, tack gode gud för att det finns ytterst språkbegåvade människor som gillar att ta ut svängarna och som klarar att måla de mest banala beskrivningarna med så mycket humor att det blir ett halvt maraton att ta sig igenom ett kapitel!

=)!

By the way. Fråga sambon vem det är i det här hushållet som har humor? Han kommer inte att svara att det är jag. Och ändå begriper han sig inte på sånt som är riktigt riktigt riktigt roligt, faktist så roligt att man inte kan göra annat än gapskratta högt! Förstår mig inte på män måste jag nog säga. (I det här avseendet!).

Eftersom du inte får dricka innan det är din tur igen, så skratta inte....

Eller vill du hellre ligga vid någon deltagares fötter och spinna som en katt tills det är din tur igen?

Eller är du bättre på att rita karikaturer på övriga deltagare?

När du har bestämt vilken deltagare du skall ställa frågan till måste du ju ange vad du tror att de svarar. 

Tja, om du har längtat efter något av det här, då är det:

Kurt Olsson, spelet om mig själv du skall spela! 

Vi har turats om att ligga på golvet och skratta oss halvt fördärvade, allt från att göra armhävningar med en tidning på huvudet, till att plocka upp spelpjäser på golvet med en bok på huvudet, till att duellera i en westernfilm med neslig utgång -avslutas med att man blev skjuten, till att uttrycka 20 saker om sig själv, spå en deltagare i kristallkula och mycket mycket mer. 

Dagens bästa; lilleman valde att spå storasyster i kristallkulan:

-Du kommer att bli världens tjockaste när du blir stor... -han tittar på henne och direkt ner i den imaginära kristallkulan igen - eller större. 

Det var allt som behövdes för att allmänt jubel kring famljebordet skulle utbryta. Nivån var låg, och vi gillade det skarpt! 

Ett gott skratt förlänger onekligen munnen!