Direktlänk till inlägg 8 maj 2009
Sitter och håller på med en administrativ uppgift. Vill inte gärna bli störd i ONÖDAN men telefonen ringer. Självklart svarar jag, trots att det är skyddat nummer.
-"Ja, det är Gitte", svarar jag, som vanligt.
-"Hej, mitt namn är Petra, har du din mamma eller pappa hemma?".
En käck och glad tämligen mycket yngre person än jag själv kvittrar i andra ändan. Luktar telefonförsäljare förstås.
-"Det har jag säkert...." svarar jag. Och det har jag säkert, jag lovar!
-"Kan jag få tala med någon av dem?" Frågar käcka Petra.
-"Det får du säkert" svarar jag igen. Kategorin; Que? Varför frågar du mig det?
-"Men, svarar Petra, är de hemma?".
-"Min far kan jag inte svara för, då han bor i finland och säkert är lite svårare att få tag på, men min mamma är säkert hemma". Jag ser mamma framför sig, troligtvis sitter hon -hemma hos sig- i telefon med en landsman, eller så är det Glamour på teve, eller så spelade hon in gårdagens och tittar på det, så läser hon Hymy eller senaste Se och Hör om hon inte är ute och går en långpromenad. Hon är inte så svår att nå om man vill liksom.
-"Men kan jag få prata med henne" Frågar Käcka Petra som mer och mer börjar låta som Förtvivlade Petra.
Leken är inte rolig, i själva verket har jag bara svarat på Petras frågor och inväntat att hon kanske skall koppla och få en snilleblixt, men då det verkar uteblå så får jag göra processen kort.
-"Snälla Petra, vet du, jag är lite för upptagen för att prata med dig just nu, så om du vill mina föräldrar någonting så får jag be dig ringa hem till dem och fråga direkt. Du får ha en bra dag så länge". Där avslutar jag samtalet utan att invänta hennes plötsliga insikt om att det faktiskt var mamman i den här familjen hon pratade med från början. Jag hoppas att hennes nästa samtal blir bättre!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
|||
18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|