Direktlänk till inlägg 20 september 2009
Nu har jag varit inne hos Persil och läst, och blivit sådär lagom laddad igen, men den som sitter bakom skärmen är absolut inte den vanliga "Struliga Gitte", utan "Koll-På-Läget-Gitte" och vet precis hur allt ligger till egentligen. *asg*. Det här är nämligen två av mina delpersonligheter, och beroende på sekvens eller vilken del av mig som får företräde eller behövs för tillfället, så är det oftast någon av dessa två som tar över. (Men ni som läser här märker nog att jag har fler delpersonligheter än två...).
Jag måste nog medge att jag inte riktigt är god vän med den där sista som "bara måste säga det här....!" (Eller jag tycker inte riktigt om henne, men hon finns där helt klart! Det är emellertid hon som är bra att ha när det gäller att stå emot frestelser, för Strul-Gitte kan det inte alls! Strul-Gitte handlar först och upptäcker vad hon har köpt, sagt eller gjort när hon kommer hem.)
Oj, nu var det nog någon som höjde på ögonbrynet? Är det inte det sånt man läser om i kriminalhistorier? Människor som får fram olika personligheter, som har olika namn och så begår man allvarliga brott mitt i sin sinnesförvirring som andra delar av personen inte ens vet om eller får minnesbilder utav? Jomen precis, det är säkert det som Dissociativ identitetsstörning grundar sig på! Men blanda nu inte ihop det med Schizofreni eller andra psykosrelaterade tillstånd, eller ens det som är fullt normalt!
Wikipedia lär oss att:
"Dissociativ identitetsstörning är en psykologisk försvarsmekanism där personen i fråga använder dissociation för att kunna hantera ett allvarligt trauma, och på så sätt utvecklar en eller flera olika personligheter (delidentiteter) för att hantera upplevelserna."
När vi pratar om dissociativ identitetsstörning, så kan avgrunden mellan de olika delpersonligheter vara hur stor som helst, men jag tror egentligen att grundläggandet av olika delpersonligheter är något vi alla gör och att det är fullt normalt! Att en del personer kan avgränsa sig helt från tidigare delpersonligheter som uppstått handlar säkerligen mer om försvarsmekanismen i sig än själva utvecklandet av delpersonligheter gör om du frågar mig....så jag tror att det psykologins vetenskap lär oss om dissociativ personlighetsutveckling är vilseledande, och jag tror altså att utvecklandet av delpersonligheter i sig, är helt friskt och normalt och något vi alla gör under våra olika staduer av livet och i olika miljöer: medan avgränsningen emellan dem och att de inte är förankrade hos hela individen när de framträder; är en överlevnadsmekanism. Och faktiskt en värdefull sådan: för det är den som får människan att överleva trots att den lever under stor press/traumatiska livssituationer eller ex kvinnor som misshandlas av sina män eller barn som utsätts för övergrepp, posttraumatiska krigsupplevelser, etc. (Att människor blir så sjuka så de skadar andra är något helt annat, blanda inte ihop något som får offer att överleva med förövare som utsätter andra. I vardagen om vi frångår hollywood, så är det oftast helt skilda ting och tack och lov, ytterst ovanligt! Jag har träffat många med en psykiatrisk sjukdomshistoria men ytterst få som blir våldsamma av sin sjukdom! Tvärtom är de flesta mycket vänliga personer som lever med stort lidande i sin vardag!)
Men för att återgå till delpersonligheter:
Jag är inte samma person i alla situationer, och handen på hjärtat, är du det? Är det delpersonen som befinner sig på din arbetsplats som utför ditt dagliga arbete som åker hem och hälsar på mamma? Eller vad är det som händer vid skolträffar ex, på 20-årsjubileum och liknande? Min erfarenhet är att det blir en lite trevande försiktig start men allt eftersom tiden går så blir allt sig likt, och Pelle börjar skämta högt som vanligt, Ingela skrattar högt åt något som Peter Karlsson viskat på skämt och Gitte kastar lappar eller försöker överrösta alla andra för att kunna få den som sitter längst bort att höra vad hon säger, typ. Vi återtar våra olika personligheter i gruppen igen och efteråt kan alla gå hem och säga att "oj vad alla ser gamla ut men de är sig allt precis lika". Nästa morgon stiger alla upp i sina vanliga liv och undrar hur tusan man kunde gjort allt det man gjorde, och jag tror inte alls att vi är oss "precis lika" i våra vardagar utan själva gruppen medverkar till att vi återtar gamla grupproller och delpersonligheter och vi landar i något vi känner igen och har lärt oss sedan "förr". Och jag tror även att nya situationer kan väcka den här gamla klass-del-personligheten i andra sammanhang för att något triggar igång det.
Jag tror att sådana här faktorer även är skälet till att man många gånger begränsar sitt liv.
"-Jag skulle egentligen vilja omskola mig, men jag kan ju inte säga upp mig från jobbet".
Altså finns där en liten revoltör som vill vidare i livet men en tillbakahållare som värnar om tryggheten man har skapat. Och likledes kan vi vilja avstå från saker i livet men inte alltid har kraften att motstå dem, för just i det ögonblicket är det lättjan som vinner över förståndet; beroende på vilka personligheter vi har utvecklat under livets gång. En människa är allt fantastisk, och mångfacetterad!
Schizofreni skiljer sig en del från dissociativ personlighetsstörning även om det ofta sammanblandas:
Wiki igen:
"Schizofreni är en svår psykisk sjukdom som utmärks av varaktiga defekter i perceptionen eller verklighetsuppfattningen. Typiska symtom hos en person som lider av obehandlad schizofreni är gravt desorganiserat tänkande, vanföreställningar och hallucinationer. Även om störningen huvudsakligen rör kognitionen, så kan den yttra sig på beteendemässiga och känslomässiga sätt." ...."Termen "schizofreni" betyder ungefär "kluvet psyke", och kommer från de grekiska orden σχίζω (schizo, "att klyva" eller "att dela") och φρήν (phrēn, "psyke" eller "mind"). Trots dess etymologi är schizofreni inte synonymt med dissociativ identitetsstörning, även känt som multipla personligheter, något som ofta blandas ihop i populärkultur. En mer passande benämning på sjukdomen vore "splittrat psyke", eftersom det bättre beskriver den sjukes situation."
De olika Psykotiska sjukdomarna är inte ovanliga utan oerhört många människor lider i sin vardag av dessa. Jag sörjer med er alla och hoppas att man finner bättre bot inom en snar framtid!
............
Ps. Jag har svårt att stå ut med "Koll-på-läget-Gitte" och vill inte riktigt kännas vid henne eftersom jag inte tycker om besserwissrande personer. Men hon är bra att ha, särskilt när hon skall lära sig ett regelverk, lämna ifrån sig prov eller rapporter eller skriftliga dokument, för hon nöjer sig inte med mindre än MVG. Så jag försöker lära mig att dämpa henne ibland och att plocka fram henne när hon behövs, det är väl där konsten ligger.... Men det är faktiskt hon som packar och sorterar tapeter med stor frenesi.
Du som är nyfiken på delpersonligheter (det fullt normala tillståndet) kan googla på behandlingsmetoden Voice Dialogue, för den metoden bygger på just det här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|