Alla inlägg den 27 december 2009

Av Gitte - 27 december 2009 21:40

Vilken dag. Helt slut trots att den började senare än tänkt, kom inte alls upp tidigt.

Men relativt nära dagstart så springer jag förstås ut i duschen och lägger förstås glasögonen ifrån mig på "säkert" ställe, väl erfaren och vis av hur det gick sist.

Men vad gör jag? Jo, jag viftar förstås till med handduken och....

  

där ligger de i två delar. Igen. Håhåjaja. Sambon fick öppna sin glasögonbågelimmarstudio snabbare än ögat.

Nåja. När de har legat på tork en stund så börjar jag bli hiad. Är de torra nu? Jo, det är de nog.

Sätter dem på näsan. Och inser efter en stund att det stramar lite märkligt och det där "noget" var nog inte riktigt på sin plats. Jodå, de har limmat fast i pannan på mig. Med superlim.

Aj!

Det var inte så kul att dra loss dem ärligt talat men jag fick la stryka mig medhårs en stund.


Sonen som har varit på annandagsrock i falkenberg igår hade sovit över hos min väninnas son. Och han ringer hur punktligt som helst och frågar efter en tid han skall vara hemma? Vi kommer överens och jag känner mig en liten stund som en väldigt lyckad mamma som har lyckats att lära honom att höra av sig medan tid är. Sen fortsätter dagen här hemma.


Jag tog fram min knappflyttlåda och började gå igenom knappar. Tanken var att slänga ut lite knappar på tradera, men jag kom av mig. Den tidigare varianten av direktköp var visst borttagen? Tidigare kunde man lägga upp, upp till 10 av samma vara i samma annons och när en gick åt så var det nio kvar. Blev ingen såld var det en osåldavgift alt så betalade man för de som blev sålda. Men vad fasen, nu får man lägga upp den en och en. Det var ju inte riktigt vad jag hade räknat med, eftersom det blir allt för dyrt att sälja så, när det är småannonser... det bär sig bara inte att lägga upp allt för 1:- heller och gå back, om man räknar in inköp, transport, emballage, traderas avgift, och dessutom osåldavgift för det som inte går åt. En tia räcker ingenstans? Och på det moms och skatt?

Tror inte att tradera vill ha företagssäljare längre, åtminstone bär de sig som om de vill skrämma iväg alla. En snabb titt på företagarforumet fick mig att se att ett flertal företagssäljare har slutat att lägga upp auktioner där. Det kändes inte så inspirerande.

Nåja, bestämde mig för att åtminstone ta lite bilder. Men då min närbildsfunktion inte ger blixt fick jag leta upp en spotlight och det hade vi en i källaren.


Drar ut en sladd ur en förlängningsdosa. Och allt blir kolsvart. En huvudsäkring gick. Varför då? Jag drog ut en sladd?

Vi byter säkring. Och allt går igen. Vad fasen, jag drog bara ut en sladd? Ny säkring igen. Med samma resultat. Nu drar jag ut alla kablarna i förlängningsdosan och för första gången den här dagen hade vi nog tur ändå.

En sladd har nämligen bränt dosan, som dock stod och gick och fungerade ändå ända tills jag började pilla på den. Men hade jag inte gjort det kanske någon av de kommande dagarna hade slutat mindre trevligt måste jag väl säga. Jag ryser av tanken på vilken tur vi ändå haft!


Nåja, när det problemet var avhjälpt, så får jag då in min spot och börjar ta närbilder på pyttesmå knappar. Det såg rätt så bra ut ett tag. Tills jag laddade upp bilderna. *gaaah* Ett par timmars knappjobb åt fanken.

Den här skall vara härligt intensivt rosa i färgen:

  

Kul va?

Den här är läckert varmmörklila lite halv-transparent:

  

varm ljusblåturkos:

  

Sprudlande färgkaskad:

  

Jamen ni förstår? Kattskit!


Happ. Det var ju det. Då ringer sonen. Kan jag hämta honom för det är kallt?

Ursäkta mig, jag vet att han hade med sin jacka när han åkte igår, och det är ungefär en kilometers promenad, ingen nederbörd. Förstår inte vad det är med dagens barn, de kan baske mig inte gå minsta lilla sträcka utan att klaga. En annan fick baske mig gå eller cykla 8-12 kilometer till stallet varje dag, beroende på vilket stall jag höll till i för tillfället. Fram och tillbaka. Ur och skur. Jag har ALDRIG varken klagat, gnällt eller ens funderat över att be om skjuts. Nu var det förstås ingen ide då mor varken hade körkort eller bil. Men ändå. Det var liksom självklart att man tog sig dit man skulle, en självklar transportsträcka som man inte ens tänkte på mer än att det tog allt från tjugo minuter till en timma beroende på om man cyklade eller gick. Så nej, idag var jag inte flirtbar och inte hade jag något ärende heller utan han fick nyttja sina appostlahästar själv. Det handlar liksom om tio minuters promenad i en väldigt bra jacka. Trodde jag. Tra-la-la.


Han kommer innanför dörren och huttrar. Och börjar berätta att han under gårdagen blev av med sin jacka och sin skoldator. Så. Inte nog med att han faktiskt hade promenerat utan jacka, och då kan jag förstå om det var kallt och om han ville ha skjuts (men varför inte säga något om det i telefon??) men han hade dessutom blivit av med sin SKOLDATOR!!!!!!! Eh. En hyggligt bra mac-laptop. Den är inte billig kan jag väl säga. Och den hade försvunnit IGÅR och jag var inte ens införstådd med att han hade tagit med den???


Tja, ni kanske förstår att det här blev en stunds förhör, och frustration och diskussion i det paloistiska hemmet. Nu är läget dock lugnt för hans ömma fader ringde själv och erbjöd sig att hämta sonen så nu får han baske mig vara där ett par dagar. Det var ärligt talat lugnt dessförinnan med för i ren självbevarelsedrift skickade jag ärligt talat in honom på rummet när jag kände att jag tror att jag flippar och jag inser att det inte hjälper att skälla och att anklaga honom för både det ena och det andra, så han kändes på tillräckligt säkert avstånd från mig när han var på sitt rum.

Datorn kommer inte fram ändå och det blir inte ogjort ändå. Jag fattar inte ett par saker:

*varför han inte ringde hem och berättade direkt. Nu tog det ungefär 24 timmar innan jag fick besked.

*varför min väninna -som hade skrattat åt honom och kontrat med att det nog blir en tuff match att berätta det för mamma- inte heller ringde mig och berättade, hon hade trots allt fått reda på igår. Nu hör det kanske till saken att hennes son har tagit på sig ansvaret för att den är borta helt och hållet och han bad så mycket om ursäkt för att han varit slarvig... men vad hjälper det? Faktum återstår, min son tog med sig sin skoldator till stan helt oförståeligt och dessutom utan lov. OCH bad dessutom någon annan passa den en stund och sen var den borta. Och som målsman ansvarar förstås jag för att den inte kan bli borta på det här viset, men varför i hecklefjell är de inte insamlade under jullovet kan jag ju förstås undra då... (det trodde jag att de var, det har de varit tidigare enligt vad jag minns?).


Jag vet inte riktigt hur jag skall tackla att förhindra sådant här ärligt talat. Det har varit väldigt blåsigt omkring honom senaste halvåret, och jag inser mer och mer att jag helt får ge upp förhoppningen att han kan få samma typ av frihet eller fritid som andra barn i samma ålder. Det är helt enkelt så att vi försöker släppa lite mer ansvar till honom, då han trots allt vill bli stor, vill klara mer, men faktiskt inte gör det ännu. Vi får fortsätta att passa honom som ett litet barn, gränsa vem han får vara med och när och vad han inte klarar av utan vuxen följeslagare. Det är inte roligt att ha barn på de villkoren men faktum är att varje gång han får lite eget ansvar så misslyckas han och det mår ingen väl av i längden.


Klockan är nu 22,15 och min sång är väldigt lockande efter denna dag. Skall vi slå vad om att jag sparkar in tårna i gaveln?

ANNONS

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21
22
23
24
25 26 27
28 29 30 31
<<< December 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se