Doter skall välja till gymnasiet nu om några veckor och det är en jobbig process för henne med mycket bryderier. Hon skall ju bli präst säger hon och till det behöver hon basämnen när det är dags att söka till högskola. Och utöver alla ämnen på gymnasiet vill hon samtidigt göra något kul. Gå på gymnasiet i falkenberg vill hon ju inte, kan absolut inte tänka sig detta; helst vill hon långt bort och så kom diskussionen på tal idag igen.

-Mamma, fanns det inte en rolig utbildning i skellefteå?

Jo, det finns det ju, en superrolig, scenografi, mask och attributör. Men det är ju en högskoleutbildning. Men vi googlade upp den i alla fall och läste om den.

-Men kostym? Scenografi? Mask? Men det är ju sånt jag vill göra.

Så vi började leta estetprogram som har sådant på tapeten (thi-hi, ett ord jag har svårt att låta bli att använda) och när vi äntligen hittar en som verkar lovande så ligger den i Visby.

Och vi kollar då hur det fungerar med studiemedel och inackorderingstillägg och så vidare, pratar om gotland (jag älskar gotland och visby) och tja, hon är laddad. Inte hade jag väl en enda tanke på att det skulle innebära att jag skickar ut henne ensam i den stora vida farliga världen??

Den tanken slog henne dock. För rätt vad det är så kommer det:

-Mamma, jag vet faktiskt inte vad jag skall tycka om det här. Här sitter vi och pratar om att jag skall gå i skolan långt bort och du är inte ens orolig eller ber mig stanna kvar hemma.

De blir aldrig nöjda de där barnen.

Men, du fröken, för fanken, gå ut i vida världen, läs om scenografi, teater och kostym och lev lite åt mig med! För faktiskt; dig har jag liksom inte riktigt så mycket oro i kroppen för. Du kommer att grejja det här störtfint! När jag var i din ålder hade jag redan flyttat hemifrån, så det är klart att du grejjar det här! Det vore trots allt skillnad om det vore någon av mina söner, dem hade jag oroat ihjäl mig för och inte skickat iväg alls. Men med dig så säger jag bara; go for it, girlie och gör ditt bästa, ha skitkul och lär dig allt du orkar på vägen.

Hm, det är nog något fel på mig som oroar mig mindre för en dotter än för en son...Brukar det inte vara tvärtom?

 

heidi

8 januari 2010 00:33

för många år sedan så hade jag en kollega som var scoutledare på fritiden. hon sa precis samma sak - mammorna var hönsmammor för sönerna, och fäderna var hönspappor för sina döttrar. barnen av det egna könet förväntades helt enkelt klara världen utan större problem:)

under alla dom år som hon var med i scouterna så såg hon få undantag från den iakttagelsen:)

http://knitbyheidi.typepad.com

 

Gitte

8 januari 2010 01:22

=)! Kanske kan vara så? Fast jag tror nog att man över lag i min släkt hönsar pojkarna mer och förväntar sig att de skall klara sig lite sämre utan någon som hönsar dem... trots allt, de är ju bara pojkar? ;)

http://www.knappbloggen.bloggplatsen.se

 

skogsnuvan

8 januari 2010 09:58

Det är säkert inte det att hon är tjej utan du vet nog att hon som person har mycket vett i skallen och därför lägger du inte kraft på att oroa dig. Det är väl positivt att hon är modig och vill ge sig iväg och förmodlingen har du lärt henne en massa saker att ta med sig på livets väg. Lycka till

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

 

Gitte

8 januari 2010 12:17

=)! Jag tror förstås att det är för att hon är tjej hon har lite annan känsla för ansvar, att ta hand om sig själv, att ha krav på sig själv att göra det man bör, att möta andra med respekt i samspel och helt enkelt inte är lika självcentrerad som pojkar i den åldern är. Det sägs att flickor mognar på ett annat sätt än pojkar, och att det märks mest i den åldern? Jag tror ärligt talat att det kan ligga lite genus i det...

http://www.knappbloggen.bloggplatsen.se

 

Persil,ja

9 januari 2010 21:25

Hrm...SKA jag eller ska jag inte....
Hm...jag väljer inte...för jag har pms och om du har det också blir det för hett. Jag säger bara JAG HÅLLER mer med skognuvan än dig...:)
Annars står jag inför samma sak, att ett av barnen ska välja gymnasie. Han har heeeeela tiden sagt natur och jag har tänkt yes, bra val, då kan han göra VAd han vill sen,men så nu när det är dags att lämna in valen snart då har han ändrat sig och ska kanske gå samhälls. Ok, det är väl också bra men på natur hade han passat bra med sitt teknik, matte, fysik intresse. Så jag blev liiite orolig där att han väljer fel. Fast äsch. Orolig är att ta i...
Blir det Visby ? Det kan bli en härlig upplevelse! Fast långt bort förstås...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...