Ett antal olika varianter,

Julkort från gammalt lager. Oskrivna. Men fullt funktionsdugliga idag, både som julkort och som namnkort på presenter.

De flest är 7x10 cm, dvs, små i formatet som de var förr.

Motorburna tomtar, 4:- st

Kurbits/dalamotiv, 6:- st

Dock-foto-kort, tomtar, 6:- st

Alla övriga, 5:- st.

Välj själv eller låt mig blanda en hög.

Jag har tappat sugen. Jag är ingen fighter inser jag. Och jag är absolut ingen entreprenör, eller uppfinningsrik, är inte någon som gillar att hålla på med att marknadsföra sig själv eller något annat i den vägen. Jag gillar i stort sett bara att köpa in och att sitta och sortera och packa och grejja i timmatal, helst dagarna i ända. UTAN avbrott. Men, sedan jag började gå hemma med mitt barnbarn sedan dottern började skolan har jag skapat mig ännu svårare problem än jag hade innan. Jag är så mentalt trött just nu. Om det kom någon med en grävskopa så hade de fått ta hela mitt lager, och allt jag äger och har.

Jag känner mig färdig. Jag orkar inte leta efter det där flytet som aldrig kommer, eller när det väl kommer så var det bara en chimär och för bra för att vara sant.

Till sist orkar jag inte ens försöka, utan hänfaller åt apati och så får allt rasa. Jag bara längtar och längtar efter att det skall bli april så att dottern kan få barnomsorg så att jag kan få tillbaka mitt liv. Min tid. Mig själv. Mina beslut. Eller mina möjligheter till beslut. Så jag åtmnstone kan söka jobb...

Det där svarta stora "gåhemmamedbarn"-monstret slukar mig fullständigt även denna gång, fast att barnet inte ens är mitt eget. Fast den här gången är det nog den evinnerliga stressen... "måste jobba, måste dra in pengar till utgifter, dra in mer det räcker inte, mer mer mer, ojfan nu kom den jävla räkningen också". Utan den pressen så hade jag KANSKE kunnat tycka att det var roligt att dela min tid.

Nu är det bara stress och ont i magen.

För dig som trodde annat, nej, en ensamstående mamma kan inte dela sina föräldrarpenningsdagar med någon annan. Inte ens om hon är omyndig. Det är bara fadern som kan ta ut sådana dagar. Annars hade det ju inte varit något problem, eller hur? Men nu får man försöka hitta strukturer som håller att både vara hemma med barn och att hitta tid att jobba på, tid att göra normalsaker med sin familj och övriga barn etc, etc, etc, och det går bara inte. Jag har närmast kapitulerat och inser att jag är på väg åt fanders rejält.

Om inte jag rycker upp mig nu.

Fast helst vill jag söka jobb. Just nu hade det varit det lättaste sättet att överleva hela skiten.

Pissdag-blues. Dessutom i slutet av månaden....  

Tänk om man bara hade kunnat få komma ikapp, eller få en enda månad utan ångest vid månadsslut... det hade underlättat en del... med huvudet över vattenytan kanske det går att tänka klara tankar igen?

Just nu tömmer jag ut massor av knappar.

Har du svårt att hitta på en bra juklapp till den som har allt men som gärna scrappar, virkar, stickar, syr, pysslar, remakar sina loppisfynd eller skapar på annat sätt? Varför inte ett gäng fyndpåsar knappar:

Passa på att göra årets bästa knappköp: fyndpåsar med knappar.
Alla påsar innehåller ett användarvänligt antal, från 2-12 knappar i vardera påse beroende på variant och storlek. I alla dess färger. Och jodå, det är förstaklassknappar i innehållet ...förstås. Absolut finknappar, inte tu tal om saken.

3 påsar, 30:-

10 påsar, 90:-
50 påsar, 350:-

(Plus porto ovan. )
100 påsar, 500:- frakten ingår.

blandade färger och storlekar, i alla de varianter förekommer.

Nej. Ni har inte kommit till en masochists dagbok, om ni nu trodde det. Ni som hoppades på detta får hoppa till en annan blogg. Men jag har faktiskt en obunden dag idag och jag tänker verkligen njuta av den!!

När familjen har tänkt gå lägga sig sjuk så är det egentligen dumt å va först i tur. Jag erfor detta förra veckan.

Att vara sjuk när ingen annan är det innebär att det "inte är så farligt". Altså drar man på sig paltorna och går upp och försöker få tillvaron att flyta så gott det går ändå, så länge det varar. Inte alls att rekommendera egentligen. Men, när sedan rästen börjar insjukna så har man gjort sitt på sjukfronten. I värsta fall betyder det dock att man sedan får ta hand om alla sjuklingar men nej, det där låter jag passera obemärkt förbi. De skall få precis samma uppassning som jag fick förra veckan, denna dag, och eventuellt kommande dagar ochså om de nu tänker vara sjuka mer än en dag eller två.

Både sambo och dotter är nämligen sjuka och hemma idag.(Vissa av dem mer eller mindre sängliggande konstigt nog...).  

Men, jag tänker ta mig rätten att jobba som jag vill. Kanske åka ta mig en simtur, nu när jag inte har några barn eller tidet att passa. För, jag behöver inte passa upp någon idag. Och det skall jag verkligen ta tillvara på HELA dagen!!