Direktlänk till inlägg 21 april 2009
Igår fick jag inloggningsuppgifter till Carolas Dollhouses och det var en helt underbar upplevelse. Som att återvända till barndomen en stund och peka i leksakskataloger och pricka för "den vill jag ha, den vill jag ha, och den vill jag ha, den måste jag ha, en sån har jag haft och en sådan skall jag önska av tomten" ungefär. Mest betagen blev jag ärligt talat i alla gamla intakta förpackningar som finns på bild, och jisses, det var ju precis så mina gamla nyfådda leksaker såg ut när de var nya och just kom från affären och färger på förpackningar, tags och logos etc, allt satt innanför pannbenet och bara fanns där, redo att poppa upp som minne på hur det var, hur det såg ut, hur det luktade och vad morfar just hade sagt när jag fick det åtrådda eller nyerövrade leksaksbytet.
Kommer ni ihåg hur det kändes att vara liten och just få en gåva och att det var en leksak som man hade önskat sig, eller hade behov av? När jag ser förpackningarna så återvänder känslan av att få bryta förpackningen igen och allt kommer på plats. Den som fick uppleva den här sanna glädjen igen av en gåva på det här sättet? Måste väl erkänna att jag inte är en person som kastar mig på samma sätt över presenter och ting på riktigt det här sättet egentligen... vad var det man tappade på vägen? Var finns den här spontana barnsliga få-glädjen egentligen? Idag tycker jag att det är roligare att planera och att ge bort presenter än att få. Kanske något som hör ålder och barnafödande till?
På bild en obruten Sarah Kay tygdocka, ca 10 cm. Är lite osäker på tidsepok, vad kan det vara? Slutet på sjuttiotalet början på åttiotalet? Någon som minns Sarah Kay? Hon bor med ett par kompisar i min köpmansdisk. Leksaker är kul, men obrutna förpackningar något aldeles särskilt som sagt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|