Skulle ju fortsatt att mata min traderabutik med knappar. Har massor av varianter kvar. Började lite försiktigt med att ta fram dem här:

Dels en stor svart knapp som nästan skimrar i lite rött. Så femtiotal att det skriker om det. Och sen den tygklädda fantastiskt fina textilknappen. Men hela min skalle strejkade och motståndet blev så segt så segt så segt.

Provade med lite lilaaktiga varianter:

Men min kamera vill bara inte visa rätt indigomörklila färg.

Jag gav upp.

Hela mitt jag vägrar att befatta mig med knappar på ett par dagar nu, tror jag. Det spelar ingen roll hur fina de än är...

Måste nog rensa skallen från knappar och se till att få lite nya intryck.

Så får det bli. Knapperiet får fortsätta en annan dag.

Vad skall jag ta fram istället?

Jag är ingen rosa människa. Men idag känner jag mig rosa? Hinner jag jobba på idag, har lite på agendan - och inte blev köket särskilt städat igår heller så det har jag ambition att fortsätta med idag.

Men jag tror att jag skall få tid över att:

leta upp lite rosa provbitar i lokalen:

Usch, det där är egentligen ett dåligt samvete. Har nog fortfarande ett tiotal säckar med tygprover från 60-70-talet som jag inte har gått igenom. Ligger på måste-göraslistan snart.

Men nu var det inte mina dåliga känslor jag skulle appelera till så jag släpper genast den tanken!

Och vad behöver jag mer?

Jo, jag överväger att slakta en sån här. Fast lite synd är det....

Hm, det la jag på auktion vid ett tillfälle utan att få några sålda, gamla övervikslakan i originalförpackning. Självklart inget man kan låta gå för en tia, så därav hade jag lite högre utrop, och det avskräckte nog. Men jag borde nog egentligen slänga upp dem på traderabutiken, för så dyra är de inte heller... hm, ett dåligt samvete till. Det släpper vi idag med, sånt hinns inte med.

Men vad behöver jag mer tro?

En söt dragkedja.

Och

mer?

Inte minst....

Oj den här får jag inte glömma:

Och sen skall jag nog tusan ta fram den här:

Wish med good arbetstakt, så hinner jag det jag vill! Ha en härlig dag!

-Åååh, sa min kund som jag samtalade med på loppis nu i sommar.  

-Det där, sa jag, är ett dekorband från en gammal lanthandel. Jag tror att det måste vara femtiotal.

-Jag vet, svarade hon. Jag hade ett sånt band på min klänning när jag var liten.... det måste varit... nä, det måste varit på fyrtiotalet! Hon såg jäkligt bestämd ut på den punkten. Hon räknade på fingrarna....

-Jag måste varit sex eller sju år, så det måste varit omkring -47-48. Jag minns fortfarande när mor satt och sydde i fotogenlampans sken i mörkret. Och klänningen var så fin. Med just det här bandet. Den klänningen ärvde sedan grannens tös, och sen såg jag den aldrig igen.

Hon vände och vred på bandet, tittade på framida och baksida. Och bestämde sig till sist. Hon måste ha med en bit, tillräckligt för en liten klänning. Hon hoppades hitta både tyget och mönstret eller något snarlikt.

Mycket varm om hjärtat önskade jag henne lycka till i letandet. Jag kände att just det där bandet hade lockat fram ett minne, ett minne som kanske var glömt sedan länge. Men med bandet i hand kom det åter till henne, och det betydde något speciellt. Det gick inte ta miste på.

Just den gången på loppis, var hon dagens enda kund, men det bekom mig inte ett skvatt. Jag gick därifrån på lätta ben, och kände att just det lilla återuppväckta minnet hade betytt något speciellt. Vad jag fick med mig var ett underbart möte. Och en upplevelse av att mina skräplager hade väckt något till liv. En längtan. En saknad. Men också mycket kärlek. Det var absolut de känslorna detta möte väckte hos mig. Tack! Det känns som rena rama magin!

Fler under sommarens gång kände igen banden, men just kunden jag beskriver ovan gjorde absolut ett känslomässigt intryck på mig. Och man nämde massor av olika årtionden, allt från slutet på fyrtiotal till slutet på femtiotal och till och med början på sextiotal. Men det bekräftar bara min tanke att man förr inte brukade och trendskapade och slängde utan varor låg länge i nyproduktion, och de affärer som köpte in dem, hade dem kvar till försäljning så länge de fanns kvar, helt utan rea eller annat.

Vissa saker var bättre förr.

Jag har det även i grönt.

När jag nu ändå är inne på roliga dekorband, så älskar jag det här. Ni har sett det förr. Ett snedslå i flanell, från gissningsvis 50-tal till 60-tal. Av kvalitet och tag att döma. En snedremsa som man får vika själv. Det skall finnas apparater till att vika snedslå har jag hört, en sån känner jag absolut genast att jag måste ha.

Men jag har daterat upp traderabutiken på massor av dekorband. Hm, kanske skulle jag ta och lägga till de klarfärgade snedslåna jag har på metervara också... från sextio-sjuttiotalet. Men det får bli en annan dag. Just idag har jag bestämt mig för att städa lite. Det behövs. Jag är ingen flitig husmor till vardags, men efter att ha suttit djupt begraven i knappar och dekorband i dagarna minst tre, eller om det är fyra så har allt växt mig över öronen. Fast med blicken styvt fäst i dataskärmen så märker man inte såna bagateller. Men just idag har jag lovat mig själv att stänga av datorn ett par timmar och faktiskt få något så oviktigt gjort som lite husbestyr. Fast att det inte spelar någon roll om hundra år om det är välstädat eller ej.

Hörde jag när dörren gick igen strax efter 05.00 Inte kan man väl gå upp då? Men så tänkte jag på lådan dekorband som skulle fotas, uppskattas längder på och läggas upp i traderabutiken. Idag har jag baske mig varit duktig, lådan är genomgången. Men PUST, min arma skalle.

Men NU skall jag åka möta en säljare som har gamla klänningar han vill visa. Wish me luck! Vem vet, det kanske finns något riktigt kul...

Satt och kikade lite på avslutade auktioner på tradera idag. Och får då se dessa blixtlås:

*host* Där är en eller två stycken på den bilden om man säger så... då jag har kontakt med säljaren på facebook, så skickade jag genast ett ilsket mail.

-"Hörredu Thomas. Nästa gång du har ett liknande parti så måste du höra av dig, så jag kan vara med och slåss i sluttampen". Men jag kunde easa ner mig, det hade funnits ett reservationspris så det hade inte gått för den spottstyver som jag såg.

Men jisses vad fina de är!

Men jag har noterat att han säljer dessa i fempack på sin blogg:

10 - 25 cm kostar ett 5-pack 15,00
30 - 45 cm kostar ett 5-pack 20,00
50 - 60 cm kostar ett 5-pack 25,00

Billigare än så hittar man inte dragkedjor, så trots att jag är lite (läs: MYCKET) sugen på hans dragkedjeparti, så har ni vägen till kontakt HÄR!

Mina knappar och dekorband blir förstås allra finast med dragkedjor från skaffaren, som är tidsenlig med varandra! Se det som ett gott tips från mig, håll tillgodo!

Minns ni hur det var att vara ung? Jag tror att jag gör det. Självkänslan som pendlade från högt till lågt, men mestadels för att landa lite på de lägre höjderna. Jag var liksom aldrig särskilt ball. Fast jag var ganska "hård" på ett icke-ballt sätt tror jag. Jag var aldrig särskilt populär, och jag var aldrig särskilt söt. Och jag kände absolut ständigt att det handlade mycket om att försöka bestämma sig för om man dög eller inte, och att våga eller inte, kontra att skita i vad andra tyckte, så att allt det där inte spelade så stor roll.

Innegänget var ändå inget för mig, och jag trivdes bra med det jag hade liksom. Trots allt. Och dög jag inte så kunde det vara, för vad spelade det för roll om hundra år?

Sen fanns det tillfällen då jag till och med kände mig bra, och andra tillfällen då allt rasade rakt ner i botten och jag insåg att jag var en tönt, eller en mes och att jag aldrig skulle bli bra nog, och att jag egentligen var liiite sämre än alla andra.

Mina betyg i skolan är ett ypperligt exempel på hur jag pendlade tror jag. I sjuan hade jag betyg i drama, bild och biologi tror jag att det är. Rästen är streck. Kommer sig av lite för mycket -åkejdå MYCKET för mycket- skolk. Sen åttan hade jag nästan bara fyror och femmor. I nian första gången hade jag hälften fyror och femmor, och rästen streck. Skolket tog visst fart igen. Gick om och det gick bättre, fyror och femmorna dök upp igen, och betygen satt på plats. Upp och ner, upp och ner, upp och ner. I botten eller i topp. Aldrig mitt emellan. Ändå var jag aldrig bra nog i mina egna ögon, för jag kunde alltid egentligen gjort det liiite bättre, om jag bara hade försökt!

Sådär håller jag på lite idag med. Har nog gjort det alltid. Tror det är det som kallas prestationsångest. När jag är anställd försöker jag iofs alltid att vara oumbärlig på mitt sätt, och att ge järnet åtta timmar om dagen så gott det går. Men som egen företagare så är det liksom ingen som säger åt en att man duger, är bra nog, eller att ingen skulle kunna göra det man gör lika bra och tja... hur skall man då få bekräftelse? Det går inte. Det enda måttet jag har är beställningar och köp. Enda bekräftelsen på att det jag tar in faktiskt duger gott nog åt någon annan än mig. Och i lågperioder så mår jag rent ut av skit. Och gräver ner mig i PMS och dålig självkänsla och jag är sämst i världen. Sen whoops, kom det en beställning? Ojdå, jag duger visst? Karusellen är åter ett faktum. Men jag skulle önska så innerligt att jag hittade den där lagom-balansen, inte så att jag vill sälja som ett spjut, -det hinner jag inte med om jag vill hinna sortera med- men lite lagom takt, åtminstone så det täcker de utgifter jag har lagom till den sista utan att jag behöver känna stress och panik för att det inte går ihop. Men idag har jag varit på topp, och det var väl egenligen det jag vill berätta. Fick en så fantastiskt rolig beställning att den tog mig ganska lång tid idag att packa och leta upp och inte minst fick jag tillfälle att få lov att göra en "grisen-i-säcken-lot" av knappar.

Det har jag gjort.

Den är skickad.

Eftersom jag hade en hel del bestämda beställda varianter att känna in mig på, så vågade jag till och med skicka med lite brunt och grått som jag själv tycker är något helt fantastiskt. Sånt som jag har lagt undan till ett speciellt tillfälle som endast finns i färre antal. Och det här var absolut ett speciellt tillfälle. Tyvärr tog jag inte bild på en brun som jag hämtade i lokalen, som är såå vacker. Den tror jag blir oerhört uppskattad faktiskt. Annars skall jag göra något annat med mitt liv om jag har fel. (Det har jag inte, det vågar jag påstå direkt).

Men här kommer ett exempel på knapp som åkte med:

Tror den är 3,8 i diameter. Väldigt vacker knapp med lite tyngd.

Den här färgen gillar jag, en lite mindre hallonröd knapp:

Och den här är maffig. Lite champagnebrun, en väldigt stor knapp. Har inget mått på den bara.

   Grisen-i-säcken-lådan innehåller ca 27 varianter till. Och de blir en överraskning för mottagare senast i övermorgon! Jag hoppas/tror hon blir nöjd!

Idag fick jag onekligen mitt kick-lystmäte behagat! Det är inte varje dag jag får tillfället att packa den knappvariantsmängden som jag har packat idag! Men jag gör gärna om det en annan gång!   

Jag hade bestämt mig igår förmiddags för att det fick vara nog med knappar för ett litet tag. Men vad händer? Jo, jag sitter hela dagen med knappar igen. Det är svårt att sluta när man väl har börjat. Började gå igenom knappaskar och lite bilder på sådana som redan låg uppe men inte minst lite svarta knappar. Idag har jag tänkt fortsätta med dekorband tror jag. Fast det kan ju bli knappar igen...

Jag skulle INTE hålla på med knappar idag hade jag bestämt. Men sen kom jag på att jag nog behöver tömma mitt lilla berg på pärlemorknappar lite. Så jag slängde ut en annons på blocket också. Så när jag väl hade gjort det... så insåg jag att OM jag nu får några annonssvar, så kanske jag skulle ha lite fler knappar hemma. Trots att jag har massor av knappar hemma egentligen, så tycker jag ju aldrig att jag har några... fattar inte varför jag håller på såhär, inget av det jag har duger egentligen åt någon annan än mig när allt kommer till kritan. Jag är ensam i världen med att älska pärlemorknappar. Men OM det nu skulle dyka upp någon mer, så vill jag ju ha det allra finaste som finns, även om det jag redan har är fint nog åt mig så är det inte fint nog åt någon annan. Jag tror att jag har PMS ärligt talat för idag är jag riktigt misslyckad och låg. Men nu var det inte det jag skulle skriva om, eller hur?

Men i vilket fall som helst. Eftersom mitt pärlemorsberg som ligger hemma inte duger, så fick jag ju åka till lokalen och ta hem en kartong till. Behöver jag säga att den i stort sett innehöll samma sak som jag redan hade hemma?

2-håls.

och 4-håls:

och de mer råa beigebruna:

Men faktiskt, hittade jag inte ett par säckar av sorter jag inte hade sett tidigare?

Som ni ser på säcken på översta bilden så är de inte riktigt från igår, utan det är ÄKTA gammaldags pärlemorknappar. Jag skulle inte bli helt förvånad om några av dem närmar sig hundraårsdagen ärligt talat.

Det syns inte minst på de här Som är märkta STRÅVECK.

Och de som ligger i säcken överst; NATUR

Dessa två varianter var det inte jättemycket utav så skynda fynda medan de finns kvar! Skrev jag och inser att det ändå inte är någon som vill ha dom... så det kan la kvetta.

Kan någon vara snäll och ta bort min PMS idag, så jag slipper att ramla ihop i en stor jag-är-sämst-i-världen-hög?