Senaste inläggen

Av Gitte - Söndag 31 aug 10:31

Min kamera har varit ute på resa och besökt sin märkesverkstad i tysklan.

Det har varit hopplöst.

Tänk så beoende man kan vara av en kamera.


Under tiden  har jag initialt testat instagram. Du hittar mig där som gittepalo. 

Men jag inser att jag behöver en mobil med bättre kamera så det står på listan. Annars är det ett himla roligt forum. Roligare än facebook på många sätt, just för att tyngdpunkten ligger på bilder och inte diskussion. 

 

I övrigt har jag gjort en ganska fasansfull upptäckt. 

Nittiotalet börjar bli retro. Och det finns faktiskt en hel del läckra nittiotalsplagg med? 
Kolla tyget ovan på en klänning som skall ut på tradera. Tyvärr är bilden inte helt rättvis men färgerna är fantastiska i synnerhet nu i höst. 

Här är den i sin helhet. 

 


En klänning al la "lady goes nittiotalshippie i salongen". 



ANNONS
Av Gitte - Måndag 18 aug 10:56

 


I helgen var jag på ett mini-event som var mycket intressant. Tyvärr inte så välbesökt (underdrift), men det ligger i naturens art av det här, och alla vi som poppade upp och visade våra varor var hemliga i förväg. Och det är vi ett litet tag till. Men i i alla fall. Jag förhandsvisar en bild därifrån, fast att jag egentligen avskyr att vara med på bild. Men såhär ser jag ut, vinke-vink till er alla!

Jag var BRA nervös i fredags. Som vanligt kom jag förstås igång i sista minut med min planering av det jag skall, men tja, jag jobbar bäst fem i, eller så. Så den biten klaffade rätt bra ändå. I det avseendet kunde jag inte gjort bättre ifrån mig tror jag. (Jag är en sån som alltid läser på kvällen före till ett prov som ni förstår).

Men! Sen var det utförardag och hm. Igår -dvs, dagen efter- visste jag precis vad jag skulle ha sagt och gjort, och jag gjorde ALLT fel, både på grund av nervösitet och att jag var oförberedd, (min egen miss, jag hade inte en susning om vad som väntade och hade inte fantasi nog för att tänka ut det). Och OJ, vad naiv och oerfaren jag är när det väl kommer till kritan, det har jag absolut lärt mig. Nästa gång skall jag INTE lita på att "det går bra ändå" och skjuta ifrån mig min plan på vad jag vill säga i ett sådant sammanhang, så jag står där som en lallande idiot. Det gör jag den här gången och det suger i efterhand rent ut sagt. Jag har en stor portion ångest för det.


Men men, det gav mersmak och under dagen tipsades jag om att syfestivalen går av stapeln i borås inom kort. Jag skall verkligen verkligen göra mitt yttersta för att ta mig dit så jag har tagit kontakt med dem för att höra mig för om möjligheten. Det är förstås alltid det här med kostnader som utgör möjlighet eller hinder för att åka någonstans men jag får väl trilla femöringarna och se om det går, eller hoppas att jag får en oerhörd anstormning till min traderabutik de närmaste två veckorna. (Hej, kom och köp knappar! =) ).

Dagens stora stora behållning var att jag faktiskt fick möta ett par äkta knappentusiaster (som gav mitt utbud beröm, alltid extra roligt förstås att få lite bekräftelse på att jag inte BARA är en galen knappkärring), och även en livs levande medlem från facebookgruppen Gör om gamla kläder till nya! som jag startade för att jag inser att visst, retrotyger vill ALLA sy av, och likaså nya tyger med karamelltryck och sånt, men alla gamla-tråk-kläder? Vad skall vi göra av dem? Det är trots allt DE som utgör ett enormt sopberg varje år. Gruppen är inte stor men ack så rolig (jag gör inte mycket som admin, jag är mest beundrare och tittare, kreativiteten är det medlemmarna där som står för) så just därför kändes det otippat att jag råkade träffa en medlem från den i ett sammanhang som absolut inte hade det minsta med sömnad att göra egentligen.

Dagens magplask var nog frågan från en person som representerade arrangör:
-Har du svårt att göra dig av med knapparna?
DÅ! PANG! I det ögonblicket insåg jag att jag framstår som en hoarder eller manisk samlare av knappar. Och NEJ, jag har INTE svårt att göra mig av med en endaste knapp utan jag är GLAD varje gång en endaste av dem kommer till nytta någonstans och lämnar mitt lager! Tyvärr är det lite för trögt på den punkten och det är det som många gånger dunkar in mig i väggen och utgör ett stopp på lager, efterom det för den stora syintresserade gruppen verkar vara tryckknappar som är grejjen och inte hederliga gammaldags knappar. (Återigen, kom och köp!).

I övrigt hoppas jag att ni ALLA har studerat reportaget i nyaste numret av RETRO
 
I det numret finns det ett -enligt mig, men jag är inte objektiv- fantastiskt vackert reportage där man matchat med modebilder från olika decennier med knappar, i något fall hittade jag originalknappen, i andra fall var det lite svårt att se exakt hurdan knapp det var på bilden men jag vaskade fram varianter som funkar både utifrån någotsånär tidsepok och uppfattad färg och typ och kvalitet. Många gånger är det här med kvaliteten på knappen något som återspeglar tillverkningsperiod, och så kan man gå på färg och typ, dvs, om jag inte har följesedel eller det finns ett datum på lådan antingen från leverans eller olika år när man har inventerat. Inventeringsdatum är ofta jätteroliga, för ibland kan jag följa när en vara sist låg ute i butik. Det var nog det roligaste projektet jag har gjort någon gång. Att få väga knappar mot bild och text mot innehåll och att försöka hitta eller kunna den där infon som skall till. I loved every minut av det!

Tyvärr är min kamera på lagning, så jag kan inte visa reportaget sida för sida, men så fort det går skall jag råda bot på det. (Att min kamera är sönder är en stor katastrof just nu, jag kan inte lägga upp en enda annons eller auktion på tradera som det är just nu, jag hoppas den blir färdig snabbt).

FRAMÖVER så blir jag förresten studerande, med lite tur i hela tre år. Dvs, om allt går som tänkt.
Jag var så frustrerad över att jag inte kan det här med reklam, skapa bilder, att göra en webbutik så i ren frustration sökte jag in på en webredaktörsutbildning, distans, som leder till en fil kand, som ges av högskolan i borås. För det är självklart, det räcker inte att gå en kvällskurs och lära sig på egen hand utan jag måste som vanligt å ALL IN och jag ser verkligen verkligen verkligen fram emot det. Jag är lite bekymrad över att 1/3 är teknisk och utgör programering och dyligt. Ettor och nollor och javascript och html-programering är inte min grej men jag SKA ta mig igenom den delen, det har jag lovat mig själv. Om jag så skall begå våld på mig och slå knut på varenda hjärncell jag har.
Inte minst så blir det ett LYFT för mig att få in regelbunden intäkt i form av csn. Att komma UPP i csn-nivå är lyx och att veta varje månad att jag ett visst datum kan pynta mina räkningar är ännu bättre. Sen får jag se hur jag landar i det här, vem vet, jag kanske lägger om att räkna alla mina knappar till ett hobbyföretag på fritiden, och blir webredaktör en vacker dag på heltid, för det här med att admina sidor och att vara på internet är trots allt något jag redan idag ägnar mycket tid åt på olika sätt. Och gillar att göra. Men, men, det får framtiden visa.

Det här inlägget blev långt och spretigt. Orkade du läsa ända hit? =)

Ps. Den fantastiska västen har jag lånat av NUSSE.
 

ANNONS
Av Gitte - Tisdag 8 juli 10:56

 


Jag fick hem en ganska kul laddning igår, och den började jag gå igenom inatt.
Åh, så fantastiskt läckert det är med gamla damstrumpor...
 
En del är nästan flortunna.
Andra är det INTE.
 

Att man har gjort strumpor i crepe visste jag iofs, men att man hade Helanca till nylonliknande strumpor förvånade mig, eftersom jag framförallt förknippar helanca med ex gamla gympadräkter:
 
Nivella mayfair hade dessutom med sig en "strumpborste". Undersidan är en sorts cellplastmaterial, sån där som pulvriserar sig när de blir gamla, så den är nog snarare en kul kuriosapryl mer än användbar. Fast den luddade inte av sig, så vem vet, kanske funkar skitbra.

Lådan här är märkt natur silkesstrumpor, dvs det är inte rayon/konstsilke enligt text. Förvånansvärt ofta stämmer innehåll med handskrivna texter, men jag måste ändå undersöka den här strumpan lite bättre. Har haft natursilkesstrumpor tidigare från en annan lanthandel men då hade varje strumpa en etikett, där kvalitet framgick, på samma sätt som konstsilkesstrumpan har, (se nedan), men då dessa saknade det måste jag försöka undersöka läget lite bättre:
 

Såhär ser de ut på närmare håll:
 

Etikett på konstsilkesstrumpa:
 

Strömmas strumpa var otroligt fin:
 
etikett:
 
Det framgår att det är crepe.
Med nylonförstärkt tå och häl:
  

Nivella Mayfairs söm upptill är dekorativ, men det är klart, den visas ju oftast inte... (dvs, det är Helanca-strumpan) 
  

Mitt hjärta klappar nog lite extra för de med söm. Men faktum är att de sömlösa var revolutionerande när de kom, därav är de ofta tydligt märkta "Seamless".
  
En till:
 


Har lite till att gå igenom under dagen, och jag måste samtidigt passa på att googla lite till, för som jag konstaterar ovan, så är gamla damstrumpor en egen vetenskap och när man väl börjar läsa är det nästan lite svårt att inte fortsätta. Jisses vad många varianter det finns!

Av Gitte - Fredag 4 juli 14:57

 

Jag vet att jag inte är ensam om att irritera mig lite över prislägen på en del välgörenhetsloppisar. Vi har ett himla bra ställe i falkenberg, Röda korset men ibland ser jag även den här typen av tendenser poppa upp även där, men framförallt är det en grannstad jag tänker på i första hand. (Varberg om någon vill veta) där kupan har börjat lägga till ganska skrattretande priser mellan varven. Men det finns fler, de är inte ensamma. Vi har haft den här dialogen i många sammanhang, bland retromänniskor på nätet, och fenomenet finns i de flesta städer över lag; det är ofta en eller några loppisar (Oftast verkar det vara verksamheter inom Emmaus eller Myrorna) som sticker ut i det här avseendet.

Flera med mig har fått samma svar när man undrar hur man tänkte när man prissatte en grunka med nagg för många pengar.
-Vi är faktiskt ingen loppis, vi är en secondhand. 
Är det prisläget på sortimentet som avgör om man är en loppmarknad eller en secondhand? För mig är det helt andra faktorer som påverkar priser, men det verkar loppisar inte vara mottagliga för. Men jag skall försöka mig på en uppdelning på de skillnader jag personligen tycker ligger till grund för vad som är vad. 

För mig är det såhär:

Loppmarknader/ loppisar är välgörenhetsverksamheter. De får sina varor inlämnade utan att de ersätter för varan, och behållningen i verksamheten efter deras utgifter går till välgörande ändamål. De har ofta ett bredare sortiment, allt från trasiga strumpor till djurburar, till skivor, till möbler, till porslin och husgeråd mm.
En loppis kan också vara av tillfälligare eller enklare art, ofta genomförd av någon sorts idrottsförening, någon som vill tömma sin vind, eller liknande. Varorna har olika kvaliteter, och det är ungefär som att spela på lotto att åka dit, har man tur hittar man något kul eller gör ett fynd. Detta är nog skälet för många med mig som har retro som intresse att åka dit. Här har jag inga som helst förväntningar på att personalen har specifik kunskap om vardera grej, mer än när man satt upp priset. Ett exempel som jag råkade ut för, för någon vecka sedan: jag var på ett loppis och glasen kostade 90:-. Ett trevligt rökfärgat glas men jag hade inte väntat mig svaret på frågan om vilket glasbruk de kom ifrån att "-Det vet jag inte men de är av lite bättre kvalitet än vanliga glas, de är tunga". Jag vill verkligen inte betala 90:- för "tunga glas" och sen komma hem och konstatera att de såldes på konsum -97, för 17,50 st. '


Att personalen saknar specifik ämneskunskap om varorna får man ta med i beräkningen då anställningar ofta har rehabiliterande ändamål, dvs, man har ofta lönebidrag, praktik, gör samhällstjänst, rehabiliteras eller annat.


En secondhand tillhandahåller för mig, i första hand kläder och är privat.
Som inlämnare får du ersättning för din vara, och kraven är högre ställda än de är på loppis. Man väljer sitt utbud utifrån hur lättsålt det är, märke, skick och snitt avgör. Plagg prissätts efter en hygglig uppskattning av marknadsvärde. Ersättning lämnas för inlämnade plagg till inlämnare; antingen via ett direktinköp, en kommissionsersättning eller någon sorts bonussystem som gör att du kan hämta ut varor i butiken till ett visst sammanlagt värde. Men verksamheten har utgifter för såväl inköp, moms och skatt av vinst. Därav är priset i dessa butiker högre och det förklaras av deras högre utgiftsnivå. Och man har förstås specifik yrkeskunskap om sitt område, och kan svara på adekvata frågor om utbudet när det behövs, kan ofta vara behjälpliga med att hitta och prova ut plagg och ger sina kunder tid, samt ger råd om. /kvaliteter, hur man tvättar, om fläcken går bort etc.

Så för mig är en avskiljning mellan vad som är vad kopplat till ägarförhållande, om det är vinstdrivande eller ej, (nog för att loppisarna förstås är det också men inte kopplat till någons överlevnad) och sist men inte minst den service man får som köpare OCH inlämnare. På en secondhand får man ersättning för sin vara, på loppis ger man bort den gratis.

När det kommer till mer allmänna grunkor som är privatägda så blir det antingen en retrobutik eller en antikhandel, och det är förstås sortimentet utifrån deras ursprung som avgör vad som är vad för mig. De är fortfarande privata och har utgifter för inköp, moms och skatt och ligger inte sällan lite bättre till och har därför högre omkostnader för sina butiker än ex många loppisar. Gärna i stadsmiljöer och läget kan för mig också vara en särskiljning av prisläget om det är högre eller lägre, och inte minst så gör deras omfattning av det koncentrerade utbudet av mina mål-epoker, att min prismedvetenhet inte är lika stor när jag handlar det jag kom för att köpa, än när jag fyndar på ett loppis. Här vill jag gärna hitta varor av god kvalitet, och utan skador eller nagg, samt jag förväntar mig att de som arbetar i butiken har god kunskap om det de gör, tillika prisnivå, intresse samt tillgång och efterfrågan på vardera vara som är till försäljning. Hittar jag en kopp så vill jag kunna fråga: "vad är det här, när kom den" och jag förväntar mig ett kunnigt svar.

Jag kan inte se att en loppis skulle kunna försvara sina högre priser genom att kalla sig secondhand, eftersom den servicen de erbjuder sina kunder inte kan jämföras med den service man kan förvänta sig på en secondhand, en antikhandel eller en retrobutik; samt att du som inlämnare får ersättning för din vara när du lämnar in på en secondhand, och det får du inte på en loppmarknad; där förväntas din vara att vara en gåva. 

Hur tänker du? Och hur kan vi tillsammans hjälpas åt för att kanske få en uppdelning beroende på innehåll i butiken än vilken prisnivå man har satt? Personligen skulle jag absolut välkomna en uppdelning med kriterier för vad som är vad...

Av Gitte - Torsdag 19 juni 10:07

 
Livet går så fort.
Aldeles för fort.
Tyvärr är det inte utrustat med stoppknapp utan det bara går och går och går och går och en vacker dag sitter man väl mest och ser tillbaka på det som varit.
Man är skyldig sig själv att göra de rätta valen medan tid är och att sätta stopp för det som är destruktivt, även om det är lättare att gå vidare i samma spår.
En dag står man där för sent om man inte agerar i tid. Jag tror att livet består av många olika liv och att det är ens egen skyldighet att ta alla avbrott för vad det är, nämligen en start på en ny tid. En ny verklighet. Ett nytt liv.
Man måste nog stanna upp ibland och undra "hallådär, hej, vad gjorde du av dig själv? Vem är du egentligen och är du verkligen den du är eller blev du vad du är för att du anpassade dig till något som stöpte dig".

Sådär kan relationer vara. Lika väl som de kan vara ömsesidiga och berikande och tillförande av energi, så kan de vara en bromskloss. "nej, gör inte då, du kan inte, du duger inte, tänk om du någon gång istället hade gjort det på mitt sätt, du är värdelös".
Antingen drunknar man i den känslan eller så går man under. Någon annan utväg finns inte. Man slutar göra avtryck, men slutar växa, man slutar att märkas. Och självet suddas ut mer och mer och mer och till sist är man mest en silhouette av sig själv. Och ändå är det svårt i det läget att inte klamra sig vid tryggheten. Tryggheten, det man känner igen.
Även ett "du duger inte" blir en trygghet ibland. Efter att utplånandet är ett faktum. När ingen klar självbild finns kvar.
Vissa tåg måste stoppas. Vissa karuseller måste man hoppa av. Det gäller bara att lära sig vilka. Och att inte hamna där igen.

Det är höstlikt ute och det kanske är det som speglar sig i mina tankar. Jag vill ha sommar och sol och skratt och glädje och kreativitet och sprudlande energi för evigt. Och medmänsklighet och människovärme och livlighet och en vackrare värld att leva i. Musik och dans och rytm och lycka. Bara jag, barfota i min egen inre hippievärld.

Av Gitte - Tisdag 17 juni 00:13

 

Min fina dotter tog studenten i fredags. Jag är en ytterst stolt mamma. Tänk vad hon har slitit dessa gymnasieår ed att både vara mamma och att vara gymnasie-elev. Fasen vad hon kan.
Vi hade förstås en studentmottagning efteråt och det var mycket praktiskt både dagarna före och under dagens gång. Jag var väldigt trött när dagen var till ända.
Dagen efter körde jag söner till dreamhack. Väntar hem dem imorgon.
Men ... allt gick inte riktigt på räls i helgen i övrigt.
Jag är fortfarande trött. Återhämtningen vill sig inte riktigt.
och jag hostar så jag tror att jag vänder ut och in på lungorna varje gång.
Tänkte att karusellen kanske kunde stoppa någon dag så jag får stoppa ner huvudet i sanden. Bara lite grann. Tills jag hittar startknappen igen?

Av Gitte - Måndag 2 juni 21:35

Idag har jag nog nästan varit manisk.

 

Det började hett med att jag hade felbokat en dag för en telefonkonferens av det mer spännande slaget. Nämen hallå, jag hade bokat in den 12 men då hade jag lagt till en 1a för mycket så ganska oförberedd var jag när telefonen ringde. Men tja, jag hade ändå inget för mig jag inte kunde skjuta på så de fick ta det som det var och jag lovar. Det kändes SKIIITBRA när vi la på. Det var liksom "ojsan, vill de lyssna på mig och de antecknar och ... vill följa upp en del detaljer??" En timma flög fullkomligt iväg i det spännande sällskapet... och som sagt, fortsättning följer.

Sen packade jag häcken av mig. Letade och packade och packade och namnade och bokade frakter och hejsan vad det gick. Strax före Posten företag stängde hann jag slänga mig innanför deras portar så jodå, massor och åter massor av leveranser gick iväg. SEN fick jag kasta mig hem igen, dotter med dotter var och hälsade på så jag fick liksom hastjobba med mailen. Och DÅ händer det.

Gaah. Jag har dragit med ett riktigt riktigt kämpigt beslut och vacklat fram och tillbaka och nej, inte kan jag och jag duger inte, och det jag har duger inte och jag ser ju ut som något som katten släpat in och jag kommer att göra bort mig. Så har tankarna gått några veckor. Men nu var jag så jädrans PÅ att jag slutade tänka, iofs innebar det att jag hastläste det jag skulle skicka in och fick göra om tre gånger men i alla fall, jag tryckte på SEND varje gång. Så nu är det gjort, ingen chans till ånger.


BAAAH. Jag kommer ångra mig heligt och dyrt men det blir så dags då. Jag vet nämligen att om jag INTE gör det kommer jag undra rästen av MITT LIV hur det hade gått om jag hade... vis av erfarenheten att jag aldrig sökte till några scenskolor som ung av samma skäl och det kanske möjligtvis är det absolut enda jag ångrar när jag ser tillbaka, -dvs att jag INTE tog möjligheten då- är drivet jag har som ger mig i kast med det här. Även om det känns himlars himlars himlars jobbigt och pinsamt... Men jag måste tamejfasen...

Så, beslutet är fattat och hurrrrrr ... det kommer bli en jädrans pärs. Men det innebär att vi nog tusan syns i en tvruta nära dig någon gång under hösten... *panik i magen*. Mer än så säger jag inte, jag har sagt mer än nog. Men det är så det är.

Tyget på bild har förrästens fått sin upphovskvinna i en av de fenomenala grupperna på fejjan. Det är Ulla Bodin som står bakom det här fantastiska tyget.

Av Gitte - Måndag 19 maj 18:23

   

Jag vet inte om det är någon överraskning för någon som har läst min blogg, eller åtminstone några inlägg. Men mitt hjärta bultar rött och till vänster. Allas lika värde är en princip som är viktig för mig, liksom att vi skall värna om vår miljö etc. När jag då satt och gick igenom ett gäng bildjournalen igår av årgång 1960, så ser jag att det här med lika rättigheter och lika värdegrund faktiskt är en dialog som har förts även ganska tidigt i svensk media. Det glädjer mig på ett sätt. Men jag blir också lite bestört över att vi inte har kommit längre än såhär, om vi nu har fört en offentlig dialog i sådär MER ÄN FEMTIO ÅR? (1960 till 2014 blir ju 54 år). Dvs ETT HALVT ÅRHUNDRADE?

  

En sak har ändrats. Vi använder inte längre N-ordet i svensk media.
  
Inte utan att bli motsagda i varje fall, eller utan att få respons. Men att det ff sitter *facepalm* människor på fejan och ojar sig över att man inte får kalla en bakelse för "vad fan man vill" för att "man alltid har gjort så" är ytterst beklagligt. Måtte vi inte behöva femtio år till för att komma fram till det självklara som ett allmängiltigt paradigm; att vi alla är människor. Varken mer. Eller mindre.
En sak som glädjer mig bland retrofolk är att många verkar både ha tänkt till och har tagit ställning. Det är inte många i retrosammanhang som vågar sig på nedlåtande kommentarer eller diskussioner, och de få gånger jag har sett det ske har man fått svar på tal så det rungar. Från många. På det viset tror jag ärligt talat att många som ägnar sig åt retro och gamla varor som specialintresse har gjort upp med sig själv och sina värderingar. Det känns så. Och det är ett skönt sammanhang att befinna sig i. Det här var skrivet med stor kärlek till mina retrovänner. Att just bildjournalen faktiskt skulle vara pionjärer på det här området överraskade mig kanske något. Men det känns onekligen fint att det är så!

Ang bildjournalen så har jag ju kollat lite extra för hur de här hattarna skall användas.
 

Men ursäkta. Jag trodde ett tag -som ni ser i bakgrunden- att de skulle vikas ner. Men det stämde inte riktigt eftersom det då kom en stopp-ningsävävkant i vikkanten fram. Därför ligger de lite vid sidan. Ärligt talat, de ser mer ut som papperskorgar än hattar...

Och det kan ni se här:

 

Men... det verkar inte som om de föll riktigt i smaken hos bildjournalens modeskribent:
 

"Och den ALLT ANNAT ÄN VACKRA HATTEN!"
Hysteriskt kul. =) och här sitter jag med en hel påse av den "allt annat än den vackra hatten" eller om jag skall kalla den papperskorg...

Presentation

Gilla bloggen

Translate

Mitt tradera, Bortbytingen@

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se