Senaste inläggen

Av Gitte - Fredag 29 jan 18:31

 


Redan som mycket liten blev jag drillad av en korsett-expert. Min adopterade mormor (ja, jag hade turen att ha två) var en korsett-tant. Ni vet, en sån där riktig tant som hade läppstiftet på rätt plats i handväskan (handväskor förr hade läppstiftsfack) och som aldrig skulle gå utanför dörren utan att vara propert klädd undertill; det vill säga med korsett.


Mormor ägde aldrig någonsin ett endaste par långbyxor under sin livstid. Eller ja, hon föreslog att hon skulle köpa sig ett par, en gång till vår (min och morfars) förvåning: men jag protesterade högljutt, och det innebar att morfar slapp tycka någonting. En mormor kunde faktiskt inte ta byxor på sig... i synnerhet inte min mormor, och absolut inte hon.

(Jag kan inte låta bli att undra om jag var ett gräsligt barn men jag tror ärligt talat att hon hade gjort som hon hade velat om hon nu velat haft långbyxor.... Mormor var nämligen en mycket bestämd dam när hon satte den sidan till ).


Hon gjorde varje dag sin process. Först en kopp kaffe och en cigarr (jadå, hon var cigarrökare) iklädd endast morgonrock. Sedan gjorde hon sin morgontoalett, och det innebar en grundlig tvätt i handfatet. Det här med dusch eller ens rinnande varmvatten var liksom inte riktigt någon normalstandard i Danmark på den tiden (här låg Sveriges folkhemsstandard långt före).

Det var viktigt i vilken ordning man tvättade sig, och med vilken tvättlapp förstås, för varje ändamål hade en egen dylik och så skulle man skölja sig också förstås. Och sist men inte minst skulle korsetten kavlas på. Kavlas på skriver jag för det är ungefär så det går till. En korsett skall sättas absolut rätt, varje söm har sin givna plats, beroende på variant; och en korsett i rätt storlek ÄR svår och SKA vara svår att sätta på tills den sitter där den ska; sen är den nästan som en andra hud. 

Efter det klädde hon nogsamt på sig, valde klänning och strumpor efter väder och agenda, och hade hon inget annat för sig så gjorde hon sin städrutin som innebar att hon var klar för sitt morgonkaffe exakt klockan tio med ett nystädat hus, och vid 11 började hon med middagen, lagom till morfars lunchrast, för prick 12 stod maten på bordet fix och färdig för alla att sätta sig till bords. Som ni förstår var min mormor hemmafru, medan min morfar var värmemästare på kasernen där de bodde (Idag är detta filmstaden i Avedöre, utanför Köpenhamn). 

Varannat eller varje år gjordes en beställning av en eller ett par nya korsetter. Det var som julafton men också en fasa i sig. En korsett skall vara ingådd för att vara som bäst och en ny korsett innebar också en ny profil som helst skulle vara lite bättre än den de man redan hade gav. 

Jag ska inte gå så mycket mer in på det här men ni förstår att jag väl känner igen den här loggan som jag visar ovan; Miss Mary of swedens logotype. Den var densamma redan då. De annonserade även i danska tidskrifter och det var givet redan då, att deras underkläder var av en kvalitet som anstod vilken ordentlig dam som helst. 

..........
För någon vecka sedan såg jag en reklamannons på facebook om en "stabil aktivitetsbehå"; faktiskt ända upp i min kupstorlek. Hm, ska jag testa och beställa en? I vanliga fall handlar jag bhar spontant, på lindex eller gekås eller var som helst, men just aktivitetsbehåar är ett svårt kapitel i stora kupstorlekar. 

Sagt och gjort. I did it. Jag har handlat på Miss Mary of sweden... När den kom öppnade jag försändelsen och insåg att den är på storlek med två ihopmonterade bärkassar. Kvaliteten liknade faktiskt mormors korsetter. Den var ungefär lika intaglig som fort knox; men herregud vad skön när den väl kom på. Ingenting satt fel. Varenda söm hamnade där det skulle. Inget putade ut på fel ställe och bysten hamnade i rätt position och det kändes ungefär som att få full rörlighet. 

Hädanefter tänker jag göra som mormor. Det blir Miss Mary of Sweden framöver för mig med, förstår inte varför tanken inte har slagit mig tidigare. Men, altså, det kan inte bli mer definitivt än så här, nu är det officiellt. Jag är TANT. Nu saknar jag bara en handväska, ett läppstift i rätt röda nyans och en cigarr; sen kan jag göra vad fan jag vill, så länge mina barnbarn inte opponerar sig! 

ANNONS
Av Gitte - 6 december 2015 00:00

 

Då var det åter dags för Retrobloggarnas julkalender och stafettpinnen är min för dagen.

Vi har nu -allaredan- den 2a advent och tiden springer iväg som tåget. Eller så är det bara jag som "ska bara" allt för länge som vanligt. 
Något jag SKULLE gjort klart för länge sedan är att gå igenom de här högarna. 
   

Men det har jag ju inte gjort så ni får hänga med när jag nu äntligen fick ändan ur vagnen och tummen ur örat och fick det gjort. 
Det här är då gamla pappersbonader från ett gammalt lager. Jag visste själv inte vad det fanns för motiv, för ni ser hur ordentligt de flesta av dem är omslutna av omslutspapper. Endast ett nummer och ett pris (som sträcker sig från 55 öre till 2,75 tror jag det var.). 
 

Just pappersbonaden är så vitt jag har förstått en ganska speciell del av den svenska vardags- kulturhistorien, som tillgängliggjordes i övriga norden. Min mormors gömmor i norra finland innehöll ett flertal pappersbonader och hennes utedass hade några uppsatta året runt. Man skulle ju liksom ha något att titta på när man nu ändå satt där och frös ändan av sig i trettio minusgrader, eller hur? 

 

Trycktekniken var så utvecklad att man kunde börja trycka upp bilder till en rimlig kostnad under slutet av 1800talet. Det är också då någon gång (närmare bestämt1881) som Jenny Nyström illustrerar Viktor Rydbergs dikt Tomten. När läsare börjar klippa ut hennes bild och sätter upp det på väggen lär pappersbonaden vara född  och jag fick återberättat en gång att en del av konstnärerna i början själva åkte runt och knackade dörr hos bönderna och sålde av sina kort och bonader. Pappersbonaderna har sedan sin storhetstid under 40-50talet. Nu är ju inte dessa bonader tryckta då utan de från en något senare upplaga och teknik. 

Det måste vara någon gång under 50-och 60talet och kanske en bit in på tidiga 70-talet som man tryckte upp bonader av fotografier(?), liksom de ovanstående två och denna nedan: 
 
Sorry för blänk, tyvärr medgav inte fotografens kunskap hur man skulle blev av med det. Notera gärna de nordiska flaggorna.


Jag kan undra om man idag skulle låta trycka upp fotografier av barn och personer och fastigheter för att gemene man skulle hänga upp dem som utsmyckninghos sig? Att man gjorde det då är tveklöst och upplagorna ska ha varit stora även för förstagångstrycken. 
Flickan är dock bedårande så henne ska ni få en närmare titt på: 
 

Ni ska få ytterligare en liten närmare titt på denna fotobonad. På de allra flesta bonader kan man hitta antingen upphovsman till motivet eller en liten stämpel som anger vilket tryckeri de kommer ifrån. 
 

Just denna är från Gerhards förlag. Gerhards förlag är inte verksamt idag, men de producerade bland annat bonader och vykort med dalamotiv och de skall ha huserat i Leksand. (Axel Eliasons förlag ska finnas kvar och sägs trycka upp en del efter gammal förlaga) Tyvärr verkar det vara svårt att hitta mer exakt historik kring förlagen men någon gång tänker jag gräva lite mer i det där. Jag ska inte plåga mer med bilder på var och en av bonaderna, men för den intresserade som vill se; så kommer det lite fler signaturer och tryckstämplar här. 

          

Bonader kunde man köpa på lite olika ställen, just dessa kommer ju från en lanthandel som hade lite av varje i sitt sortiment. Jag har tidigare haft gamla bonader från en gammal måleributik. Vidare har jag haft bonader från en gammal bok- och pappershandel, men postorderföretagen distribuerade också ett oerhört antal bonader ute i landet. Det går inte att låta bli att spekulera i, om de blev folkliga för att priset gjorde dem återkomliga för alla att konsumera, och man kunde byta ut dem efter varje årstid; då man tryckte såväl påsk som vinter som höst som sommar-motiv utan de rena julmotiven. Vid tiden för mitten av femtiotalet skall det ha distribuerats miljontals bonader och de fanns i var mans hem. 


Smala remsor vet jag knappt vad man hade dem till? Dekoration över spiskransen? Vet du? lägg gärna en kommentar! Men ljuvliga är de. 

Tomtebarna tåls att ses på närmare håll.   

 



Vidare var den här julklappsetiketten lite kul. Limmet på baksidan liknar det vi har på frimärken idag, den skall vätas blöt innan den sätts på.

 

Och den HÄR, hade hög nostalgifaktor för mig, så den får jag ju hellre sätta upp med en gång innan den kommer bort igen.

 

Härmed blev det en lucka mindre kvar att öppna innan det är jul. Ses vi inte innan så får ni alla ha en riktigt riktigt god jul och ett gott nytt år! 


Har du missat ordningen i Retrobloggarnas julkalender så följer den här: 


1 dec - Carina - Precis en sån, www.precisensan.com/blogg/

2 dec - Erica - Mangania du älskade.... & lite till www.manganiadulskadeolitetill.blogspot.se/

3 dec - Anna Hammarström - www.ljuva50tal.blogspot.se/

4 dec - Yvonne Odsberg - www.50-talskeramik.se/

5 dec - Otilia Bogen - www.frokenotilias.se

6 dec (sön) Gitte -www.bortbytingen.bloggplatsen.se

7 dec - Martina Eriksson - oldshitandstuff.blogspot.se

8 dec - Emma Frey Skött - www.tantemmasbravader.wordpress.com/

9 dec - Anna Sandberg - www.retrolux.blogg.se

10 dec - Carin Söderström - audreyfennochalltfint.wordpress.com

11 dec - Ann-Charlotte Åkesson - teakochorkideer.blogspot.se

12 dec Cen Risén - retroknoppen.com

13 dec (sön) Bill - www.billjournalen.blogspot.se/

14 dec Laura Patnaik - orange-retro.blogspot.com

15 dec Jan Johansson - http://jjform55.blogspot.se/

16 dec Erik Dellgren - faaglarna

17 dec Benny Movarp - http://www.porslinsbloggen.se

18 dec - Ida Augustsson - http://retroida.blogg.se/

19 dec - Eleonore Lundkvist - elundkvist.wordpress.com

20 dec (sön) - Eli - http://femtiotalsjakten.se/

21 dec - Susanne Mellberg - http://vintagespyglass.blogspot.se/

22 dec - Helen - Retromania.se

23 dec - Carina Öhman - http://precisensan.com/blogg/

24 dec - Gunilla Norström - fyndeller ej http://gunillas-fynd.blogspot.se/


ANNONS
Av Gitte - 9 november 2015 14:57

Vi närmar oss ju jul med stormsteg. Förr än vi vet ordet av har det visslat förbi oss och vi är på andra sidan nyår. Men just nu får vi väl passa på och njuta av den svulstiga perioden som trots allt inbegriper en hel del fantastiska retroskatter. Just jultyger och julmönster tycker jag är lite extra kul. 
 

Här är duken i mönstret TRIVSEL av Peter Resac. En duk  helschyssta färger som det bara sprudlar om. 
 

VDN-märkt som synes. En originalprodukt. 
Enligt boken "Tryckt till jul" är den från 1977. 
 

Boken tryckt till jul kom ju förra året lagom innan jul, men du som inte hann skaffa den då, tveka inte, den är en riktig skatt att ha i gömmorna. Jag efterlyser en liknande bok för övriga året förstås. 
Tryckt till jul är skriven av Anna Lindqvist & Marie Odenbring Widmark. Den kan hittas på ex adlibris. Väl värd varenda spänn. 

Bjussar på en detaljbild av duken. 

 

Står någon och behöver en sådan duk kan man maila mig för jag har någon över: bortbytingen@telia.com

Av Gitte - 8 november 2015 19:34

Nu står julen för dörren och det är dags att se över julrecepten och allt man tänker att man vill eller måste göra.
Jag tänker alltid att jag skall ge mig på fransk nougat och praliner med tempererad choklad, för att inte nämna danska hårda karameller som jag fick som barn och liknande men det blir aldrig av. Att jobba med en stektermometer blir aldrig riktigt bra, och jag känner aldrig att jag vet vilken temperatur det är jag mäter. Är det vätskan eller smeten eller är det kastrullens bottentemperatur? Så jag hoppar oftast, detta efter några halvtråkiga resultat som inte ger merlust att prova att göra om det. De senaste åren har jag noterat att det kommit en slev med termometer på marknaden men en slev känns inte alltid optimalt att jobba med. Att ha den bara som temperaturmätare har inte heller kännts relevant. Men nu ska jag prova OBH-nordicas nya produkt, Celsius Whisk.  


Då jag inte riktigt kommit till årets julförberedelser ännu fick det bli ett annat recept jag inte alltid lyckas med. Finsk - eller nåja, för mig är det en finsk delikatess i alla fall- Kaffeost, eller Kahvijuusto. Ps, i brist på rätt tjocklek på mjölk blandar jag mjölk och grädde. 

 

Det första jag noterar är förstås att siffrorna är upp och ner. Jag är ju vänsterhänt. För att kunna läsa av dem får jag vrida till. 
 

Men det är förstås inget stort problem. Vi vänsterhänta är vana vid att högerhänta är normen och anpassar oss bäst vi kan, och det här är inte oöverstigligt. I värsta fall kan vi förstås läsa uppochnerpå, för det har vi också tränat oss på under årens gång. 
 

Vispen går inte ända ut i vispens topp. Det här innebär att man inte riskerar att få en felaktig temperatur av kastrullens varmare botten. Det är vätskan man får temperaturen på. Inget annat. Skitbra! 

Vid 37 grader ska kastrullen lyftas av värmen. Det slår över snabbt från 36,9 till 37,1. Jag har järnkoll med den här vispen. Och lyfter av. Men vad händer då?

 

Jo, vätskan fortsätter att öka temperaturen hela 0,9 grader. Ostlöpen skall i vid 37. Hade jag nu bara tempererat under tiden jag värmde hade jag haft i löpen nu, utan att efterkontrollera gradantalet, eftersom jag visste temperaturen när jag hade avbrutit uppvärmingen. Jag undrar hur många gånger jag har gjort samma sak med degspad och därmed övertempererat jäst...

       
   Då har det fått svalna till rätt temperatur och jag slänger i löpen. Nu ska det stå och stelna och kallna och sen fortsätter jag receptet i enlighet med länken i inlägget ovan. Men alla vet förstås hur finsk kaffeost både smakar och ser ut så fler ord om det är överflödiga, eller hur? Om ni INTE vet så testa att göra en omgång av den underbara gnissliga osten som är världens bästa kaffetilltugg. 
 

Då ska vispen diskas. Och det är förstås inget problem eftersom den är isärtagbar. Termometern kan användas utan visp om man så önskar någon gång. Men den kan förstås inte slängas in i ugnen då handtaget är plast men något ska vi ju självklart kunna använda den där jäkla köttermometern vi har sedan tidigare. 

Mitt betyg blir absolut fem toasts av fem möjliga. Thanks, Obh-nordica. I love it! 


Av Gitte - 14 juli 2015 09:40

 

Den här månaden blir jäkligt tuff att ta sig igenom, och så kom det en smäll rätt i bakhuvuduet i form av en svettig räkning också. Gaaah. Inte så jäkla roligt. Vad gör man? Försöker kränga knappar för tjugo kronor bunten eller letar fram sånt man egentligen inte alls hade tänkt häva iväg? Det får liksom bli det sista. Även om det svider. Sagt och gjort, jag har i alla fall fotat lite grann. Klänningen ovan har jag egentligen tänkt gifta mig i men det går om intet av flera skäl. Dels har jag ingen som vill gifta sig med mig. Och om han nu skulle få för sig att göra det så gillar han i alla fall inte klänningen ovan som jag gör. Sen är den jävligt trång i armarna, även om alla andra mått är genereösa. Det är en S och det märks på armmåtten, ingen annan stans. Oversized oversize kan man i övrigt hävda att den är. 
Men fantastiska Vuokko blir inte bättre än såhär. (Möjligtvis då i svartvitt om man inte gillar genereösa basfärger). 
 


Det här tyget är långt nog för två stycken gardinlängder.Jag har inte tänkt kapa något metervis. Marimekko kissanminntu, Erja Hirvi, 440 cm långt och 145 cm bredd. 

   Inte retro utan 2008 som synes. 


Fantastiska Unikko.
    

I orange. 135 bredd och två längder på 160 cm. Sen finns det ytterligare en bit på 90 cm, helbredd (135). 

   Inte nyproducerat, inga tvättråd så långt ögat når. Maija Isola förstås. 


Men. 
Det här är nog det vackraste tyget jag vet. Som i uber uber vackert. Karuselli. Katsuji Wakisaka. 

 


inte heller här finns det några tvättråd. Att det är en gammal upplaga vet jag, och den känns närmast otvättad. Dock har man sytt gardinlängder utav det och dolt (men sparat) kanterna med märkningen på. Helbredden är sparad men själva längderna är 135 x 250 cm vardera. De här har jag tänkt sätta upp hundratals gånger men sen har jag alltid stoppat mig själv med tanken "tänk om de blir solblekta när de hänger som gardiner" och det innebär att jag vet att jag aldrig varken kommer sätta saxen i dem eller hänga upp. Och varför skall de ligga i en garderob hos mig? 

 

Tja, jag lär väl inte komma mig för att slänga upp dem i en grupp eller på tradera. så det går nog bra att hugga till med ett bud om någon känner sig hågad innan det hamnar på blocket. Ni når mig som ni vet bäst på mail eller facebook. (vintage sybehör aka bortbytingen@telia.com). 


Av Gitte - 12 juli 2015 13:19

 

Det kom ett mail med bild från en av mina kunder. Det finns nog inte mycket jag tycker såå mycket om, som att få se bilder på är saker och ting jag har sålt kommer till uttryck. Den här tavlan tycker jag är fantastiskt fin och otroligt kreativ. Jag får fasen lust att göra en bordsskiva när jag ser det här, eller en badrumsutsmyckning... (hoppas få renovera badrum en vacker dag). 


Jag får massor av ideer när jag ser tavlan och just det här med att kombinera med småsten från grusgången tyckte jag var en fantastisk kombination. Stort tack till dig Jenny som skickade bilden. Jag uppskattar den jättemycket och tycker att du har gjort en fantastiskt fin tavla! 


Jag kom att tänka på den här dekorationen jag såg i ett badrum en gång i ett ödehus, något som troligtvis är gjort under sextiotalet eller däromkring. Även om nedanstående "motiv" är betydligt mindre proffsigt så klickar det i min hjärna... tänk vad kul det hade fått vara att sätta en vägg... 

 


Av Gitte - 10 juli 2015 20:38

 

Det är onekligen ett märkligt väderår. Här går man en halv evighet och väntar på att det skall bli sommar. Det blir januari, februari, mars, april, november, september och sen blir det äntligen SOMMAR! I FYRA dagar. Sen blev det november och september igen. 

Tjurnade till och började pilla med tyger igår. 
     


Idag skulle jag bara leta efter en svart knapp, när jag började sortera osorterade tapeter. Jag vet att en hel del av det måste kasseras, det har stått ouppvärmt mot en kalkad vägg; men jag måste ju plocka igenom och rädda det som räddas kan. Jag plastar av allt och sen innebär det att en del rullar gås igenom meter för meter och rullas upp i sin helhet. Inte minst för att bli av med lite spindelnät och damm. Sen är det mycket skittråkigt som inte heller sparas. Skulle någon nu söka tråkiga beiga randiga saker till något projekt så skrik högt innan det är för sent. (Det tar dock ett tag innan det är för sent). Men sånt där mitten till slutet av åttiotalet när det gick mot det fisbeiga hållet och randigt och helst så lite mönster som möjligt. 
Men en del finvarianter har jag räddat undan. 
 

Lite märklig färgåtergivning. Den är en mellanting mellan gammalrosa och babyrosa irl. 

mångslingrid rätt småmönstrad. Superfin måste jag säga att jag tycker att den är.
    

Ännu mer småslingrigt. Grön grönare än grönast. 
 

O så den här. 

jag fortsätter en annan dag... 


Av Gitte - 29 juni 2015 17:56

  

Jag är en skrotlisa av gigantiska mått. Jag kanske inte fullt kvalar för att få diagnosen Hoarder, men nästintill. Jag har nog en miljon grunkor som jag bara inte vet varför jag sparar på. Se ovan. Hur charmigt som helst men måste det verkligen ligga hos mig och vara charmigt när jag inte använder det? 
 

Jamen cigarrlådor.. altså VARFÖR? Eller jo, det är skitbra att ha nålar i. Men måste jag ha nålar i så många burkar? Nej, det måste jag förstås inte. Nu skall jag fasen börja mitt nya liv. 

 

Återigen har jag börjat sortera för att göra mig av med, en massa omöjliga prylar. Varför ens fundera på att ha en hofnarask i gömmorna? Tja, det kan jag iofs svara på. Min mormor rökte cigarrer så det har ett visst nostalgivärde för mig. Dvs, min danska mormor som jag adopterade som liten. (Det var verkligen så, det var jag som adopterade dem först, ingen vet varför jag började kalla dem mormor och morfar men då var jag redan barn i huset hos dem iofs, då de var mammas "dagis" när hon jobbade). 
När mormor (som var sist) gick bort släpade jag med deras femtiotalsbäddsoffa till sverige. Hejudanemig vad jag kände att den luktade när den kom till mig, liksom alla andra möbler som stått hos dem. Jag visste att folk kunde reagera på mig, och att mina kläder luktade cigarr när jag varit hos dem. Men själv kände jag det liksom aldrig, eller jo, om jag råkade sitta i knät på mormor när hon tände en Havana (som jag fick snoppa, jag var cigarrexpert vid fyra års ålder, typ) men hennes mini-bat och hofnar var ju "vardagstobak". 
Det tog många år för soffan att lukta ur sig. Men faktum är att den gjorde det till sist. Idag ångrar jag att jag inte behöll den genom ur och skur och hela livet igenom. Den hade hållt. Och det är den bästa soffan jag någonsin haft. Men ni förstår att det inte är ett gott nog skäl att ha en ask som inte ens varit hennes liggande i mina gömmor. Inte ens för att ha nålar i. 
 

Virkade spetsar är också sånt jag har liggande i parti och minut. Men nu jäsicken ska jag bli minimalist. Ba ut met. 

Eller i varje fall en del. Fast inte den röda och inte lapptäckslapparna och inte misteltyget och inte... 
Hm, jag sätter inga höga odds på att jag lyckas men jag är glad så länge jag försöker. 



Presentation

Translate

Mitt tradera, Bortbytingen@

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se