Det var dottern som lagade och valde mat idag, då det var hennes matdag. Det blev pommes och ostsnitzel, ack så gott. När jag tog fram mjölken så noterade jag att det faktiskt stod två stycken folköl i vårt kylskåp. Det händer mellan varven att det står en sån eller någon sådan, alltid öronmärkt för sambon förstås. Varför? Helt enkelt för jag i stort sett inte dricker alkohol i någon form. Absolut inte till vardags även om en och annan baileys undantages förstås, en gång om året eller vartannat år, eller så.

Men jag blev ärligt talat sugen på öl, så jag tog fram en till mig.

-Vad gör du? säger dottern, nästan förfärat.

-? Jag förstod inte frågan så hon fick inget svar.

-Dricker du öl? säger sonen.

-Jag tänkte göra det nu i varje fall, säger jag.

-Vad gör du med min öl? Säger sambon.

-Din?

-Ja, min?

Jag vred på plåtkorven. Inget namn någonstans.

-Öl är gott, säger jag och pyser upp den, häller med kanten på sned och låter mig väl smaka.

Familjen tittar på mig som om de sett ett ufo. Sambon ruskar på huvudet och fördjupar sig i sin mat.

-Bon appetit, allihop, säger jag och fortsätter som om inget har hänt.

Men jag insåg helt plötsligt att det var väldigt väldigt väldigt länge sedan jag sist tog mig en öl. Återigen något att ändra på? Tror jag skall ta mig en tur till bolaget endera dagen och hitta mig en flaska mjöd och en körsbärsöl och sen skall jag ställa dem i kylskåpet och hävda att det är MINA öl!

Ps. Det är riktigt riktigt kul att göra sånt man aldrig annars gör! Testa själv får du se!

Tjoho!

Jag känner nästan igen mig själv igen! Det är ett kärt återseende måste jag säga och det ger en lite bättre stuns i stegen när man går. Bara det lilla!

Som jag skrivit tidigare så gick jag in i väggen för ett bra tag sedan nu. Det föranleddes av en tids kaos på mycket, långt innan det gick överstyr. Det hände rätt mycket en period, slag i slag, och en del utav det har jag inte hämtat mig ifrån ännu, och en del lär jag nog aldrig komma över så länge jag lever. Ärligt talat. Faktum är att det tog sin början redan 2007, och inte alls som jag trodde nu vid årsskiftet pg två olika flyttar slag i slag. Det sista var liksom bara det som fick bägaren att rinna över, och inget annat.

Min gruvliga ilska började i själva verket långt tidigare, efter ett tillfälle som begav sig i vår närvaro, där jag lärde mig att den som är fattig är fattig och den som är rik går över lik för att behålla sin rikedom eller bevara sitt skinn. Och att apparater sluter upp och skapar skyddsnät för den som står närmast. Det där var början på mitt slut. Men min insikt om det är min början på något helt annat. Erfarenheten av det tar jag med mig.

Det här inser jag efter att ÄNTLIGEN har blivit klar med högevis med papper. Jag har inte haft koll på privata papper under en tid och allt slutar och börjar här vid tiden för den här händelsen, inser jag nu när jag är klar, och det blev en rätt så övervälvande insikt. Fram tills dess finns min omisskännliga organisation, i arkiv med olika index och datumsorterat och allt. Men vid tiden för händelsen ramlade allt. Allt. Allt och till sist även jag, fast att jag egentligen stod utanför. Hm. Tid för tanke.  

Men nu står det fyra pärmar klara, jag har koll på varenda privata kvitto, kontrolluppgifter, kodsiffror, försäkringsbesked etc, etc, etc, från tiden och fram till nu.

Faktum är att jag alltid varit bra på papper, och myndighetskontakter och liknade. Så bra så att jag till och med har arbetat med att hjälpa andra med sitt. Och så faller mitt eget? Egentligen är det ganska komiskt när jag tänker efter. Jag om någon som vet att det är dyrt att inte ha koll på sina papper? Som haft papper som min käpphäst, lät helt plötsligt allt personligt förfalla.

Jag slängde aldrig ett papper, utan det fick bygga hög på hög, eftersom jag trots allt visste att alla dessa papper får sig en omgång en vacker dag. Och nu har då dagen varit här.

Fyra snygga pärmar.

Allt från åtgärdsprogram och betyg och intyg och liknande ligger sorterat.

Och två säckar med papper som skall till återvinningen.

Kan säga att det känns som en oerhörd lättnad alltihop!

Fasen vad jag är duktig! =)!

ALDRIG mer en o-sorterad hög som är mer än en månad gammal! Yippie!