Vi har förstås varit i lokalen hela dagen och jag är helt slut i rutan. Kroppsligt och mentalt färdig. Om någon nu inbillar sig att jag är utarbetad av hårt kroppsligt arbete, så glöm det; för jag vet ärligt talat inte om jag har utfört något som helst vettigt idag egentligen, känns det som när jag tänker tillbaka.

Däremot är jag fullständigt mentalt manglad av att dels bli avkrävd på massa beslut jag inte klarar av att fatta, men som måste fattas snabbt, vidare av att bli avbruten med det jag håller på med. Nu känner jag verkligen att jag inte är fullt återställd ännu, för det där brukar inte vara något problem för mig, men idag var det ett väldigt stort problem.

Står jag och tvättar av hyllor så klarar jag inte av att släppa det för att gå iväg bak och fatta beslut om vilket låda som skall upp och vilket som skall ut i lokalen för uppackning, och sen återgå för att återuppta det jag skall. Det fanns liksom inte, utan hade jag släppt så tog det lång tid för mig att komma på "vad var det jag gjorde nu?" "Vad tusan var det nu jag var på väg att ta tag i när någon PRATADE med mig och fick mig att tänka på annat en stund?" och så får jag gå omkring och liksom inte hitta luft i min egen hjärna. Nuförtiden klarar jag liksom inte riktigt av att göra något annat samtidigt som jag pratar ens. Börjar jag prata; stannar allt annat upp.

Gudars skymning vad jag hatar det här tillståndet... fan, jag är inte van vid det här, och känner absolut inte igen mig själv i det.

Jag känner mig otroligt velig just nu, och tafatt. Tack gode gud att jag har två människor omkring mig just nu som ser när jag inte klarar av att fatta besluten och faktiskt gör det åt mig. Det behöver jag verkligen!

Gränsen gick dock vid mina tapeter. *skratt*. Jisses vilket hot det blev när man helt plötsligt var på väg att bestämma sig för att ställa dem där bak rätt upp och ner i tapetlådor. Jag blev ettrig som en iller där ett tag, och det kändes oneligen som om någon höll på att ta ifrån mig mina barn allra minst.

Nu när jag sitter här kan jag skratta åt mig själv, men just där och då var det absolut inte roligt.

Men här stressflyttas inga tapeter på några villkors vis, om så himlen ramlar ner! Men till sist hittade vi i varje fall lösningar som till och med för mig i mitt upprörda "rör-inte-mina-tapeter-"tillstånd kändes som acceptabelt, medan vi får gjort färdigt och gjort iordning bakre delen av lokalen. Fasen, hade jag fått välja hade jag tagit med mig varenda rulle hem och bäddat ner i dubbelsängen, och om inte det hade räckt så hade ungarna fått släppa till sina sängar med, bara rullarna ligger bra; ungefär. Så att flytta in dem i magasinet utan vidare koll på vilka som hamnar var hur som helst, det går ju bara inte, det säger väl sunda förnuftet, eller hur? *skrattar ironiskt åt mig själv och min egen tramsighet!*

Just nu längtar jag oerhört mycket efter att knyta armband, något jag inte har gjort på väldigt väldigt länge. Tror jag skall ta mig ett varv och se om jag kan hitta mina moulinex-trådar, och min mösterpåse. Det är nog vad jag skulle behöva just nu, ärligt talat. Det tar ca 1,5 timma att knyta ett armband, lite beroende på mönster, men under den tiden så blir det massor av tankar tänkta och släppta och jag brukar i allmänhet vara helt ren på tankar när jag är klar. Så jag tror jag skall gå på trådjakt! Hoppas ni alla har haft en härlig dag!