Lillebror -som är pusselmarodör- tänkte slå sönder en stund med att pussla.

Han fick genast en liten hjälpreda som ligger på lur.... Åke övervakar det hela nogsamt.

Tjockholmen ville också vara med. (Jag kallar dem Bill och Bull måste jag medge. Där Bill är finns Bull).

Lillebror lyfter bort dem bägge, en efter en, gång efter gång.

Då kommer Hero till undsättning:

Han har järnkoll på läget och ser nogsamt till att varken Bill eller Bull komer i närheten av lillebrors pussel. (Eller okejdå, Åke och Tjockholmen som de heter).

Men ojdå, det krävs en utryckning:

Och han rusar genast till undsättning:

-Har jag inte sagt till dig att du skulle hålla dig borta?

Hero, vår Laekenois, ger Tjockholmen en liten åthutning. Så, nu kan lillebror pussla i fred.

Skall jag tillägga att det inte är så farligt som det ser ut? Så fort Berit inte är i närheten är Hero ställföreträdande kattmamma och han är hur duktig som helst och lär dem vad de får och inte får. Med mycket stor varsamhet!

Jag stod bak och sorterade tapeter, förstås när jag hörde min sambos röst med lite frågande tonfall:

-Hej... sa han lite dröjande.

-Ni behövde hjälp här har vi hört?

-Jaha det gör vi ju, sa han och lät fortfarande lika frågande som tidigare. Där blev min nyfikenhet förstås övermäktig så jag släpper mina telningar (tapeterna) och kikar fram och där står....

-"Oj? Men? Va? HEJ! VAAD KUL ATT SE ER! Men???"

Ett par av mina tidigare kunder står helt plötsligt som fallna som manna från skyarna, i lokalen och... nämen, oj? Jag kliade mig i skallen måste jag medge.

-"Du behöver hjälp", konstaterar Bea och Sylvia.

-"Ja, men oj, javisst, men....HUR visste ni det?"

-"Det har vi sett tidigare i din blogg, och så läste vi det på facebook idag?"

Med tanke på att jag inte ens tittat in på facebook idag, och än mindre visste att de fanns där så var ju inte överraskningen mindre. Jag hade visst fått meddelande om att jag skulle säga till tidigare, och att de mer än gärna ville hjälpa till att packa upp, men jag hade ju inte sagt till liksom... *silly me!*

Nu hade vi ju inte hämtat barnsecondhandprylarna ännu, utan sambon var precis på väg att flyga iväg för att hämta första lasset när de dök upp, men alla ställningar skulle ner och ett par timmar senare ganska lagom till att sambon kom så var alla ställningar på plats, ihopmonterade och redo att anfallas av berg av kläder.

Stort stort tack till er, Agnes inte att förglömma! Jag blev såå glad för att se er, inte minst för att liksom få märka att någon minns min affär och faktiskt verkar glada för att jag är på väg att öppna igen. Det värmer oerhört mycket. Det är absolut mycket motiverande för jag skall medge att jag är ÄNNU mer nervös för att öppna den här gången än jag var sist. Kanske för att jag idag har lite mer koll på vad det innebär än förra gången (nästan exakt tre år sedan) då jag liksom mest gick på ånga och okunskap om vad det egentligen innebär. Det är ABSOLUT mer nervöst den här gången....

Se vilken fin blomma jag fick!

Kortet var såå fint, läkarbostaden i tvååker, och vad kan det vara, jag gissar starkt att det är från femtiotalet.

Med en sådan början på en lång dag kan den inte bli annat än bra, och det blev den. Nu skall jag bjuda på röriga bilder igen, såhär ser det ut ungefär just nu:

Bakändan av lådberget som står i bakre delen av lokalen, trängs med de sista rullarna tapeter som är packade för omflyttning.

Lite dov bild, men väggen med den småblommiga tapeten har fått ställningar och kommer snart att vara proppad med ytterkläder.

Den vita kortväggen har också fått ställningar, där kommer storlekarna ca 104 och upp att trängas.

Den delen av väggen som kommer att ha storlek 50-98 har fått ställningar, min kassadisk har kommit fram från magasinet och ni ser ju att mina klädberg växer fram...

Vi går igenom plagg för plagg och sen skall det i sista ändan göras ett urval av det som skall fram. Tror att jag har kläder som med enkelthet skulle kunna fylla fyra affärer av den här storleken ärligt talat.

Efter ett gäng timmars sorterande, så blev det segt. Även om vi roade oss villt mellan varven och dottern och Svägerskan hade modeuppvisning för oss. Hm, Sonja. Jag hoppas att jag får bilderna på er, jag hade gärna visat upp dem i bloggen!

Men sista timman vet jag ärligt talat inte alls vad vi har sorterat bort för kläder, om de var något att ha eller ej, eller vad vi har sparat. Något säger mig att vi kan ha blandat ihop kåddarna med morötterna allt in emellan? Men vad fasen. Det är en dag imorgon med!

Men!

Bea, Sylvia, Agnes, Sonja, Martina, Nadja, Mamma och förstås sambo och alla små lekande barn:

Stort tack för att ni gjorde den här dagen helt underbar. Det var LÄNGE sedan jag hade så roligt ärligt talat, och just nu ser jag oerhört mycket fram emot att bli klar och att komma igång igen. Men det hade inte varit möjligt utan er!

Ps. Om jag har fler bekanta från tiden på bortbytingen i tvååker, så vill jag härmed meddela att ni har KOMMENTARSPLIKT så att jag vet vilka jag hittar här utav er! Annars kan jag ju inte vinka högt, eller hur?